Självklara saker blir ofta inte så självklara längre när någon är av en annan åsikt. Det är just de saker man alltid har gjort för att det är självklart, som man inte lyckas komma på ett enda argument för varför man gör det, när någon ifrågasätter det.

Totte och jag går nästan aldrig och lägger oss samtidigt. Jag värdesätter sömn mycket mer än han gör och går därför helst och lägger mig åtta timmar innan jag ska gå upp. Om inte annat så brukar jag faktiskt bli trött vid elvatiden på kvällen när jag har tagit hand om Neo, jobbat och/eller gått på gym. Totte är mer inne på att hålla sig vaken så länge som möjligt för att det bara är timmar man är vaken som man kan använda till att göra något kul.

Man kan tycka vad man vill om våra olika teorier, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att vi inte går och lägger oss tillsammans. Kanske är det jag som är konstig som räknar ut tiden utifrån när jag ska gå upp, och går och lägger mig ibland utan att vara det minsta trött. Kanske är det Totte som är konstig som inte inser att man bara orkar göra något kul de vakna timmarna om man har sovit ordentligt först. Kanske är vi båda konstiga. Men det konstigaste är ändå att jag nästan alltid hinner somna innan han går och lägger sig.

"Vi kan väl gå och lägga oss tillsammans?" frågar jag. "Varför?" undrar Totte och jag står helt utan svar. Jag har alltid sett det som en självklarhet att par som bor tillsammans går och lägger sig tillsammans. Man gör det för att det är självklart och för att det ingår i konceptet. Men några argument har jag inte när Totte nu inte håller med. Vi brukade ju gå och lägga oss samtidigt en gång i tiden. Nu undrar jag om det bara var en tillfällighet att vi kom i säng samtidigt varje kväll. Men som jag minns det konverserade vi med varandra och om den ena sa att den skulle vara uppe en halvtimme till kanske den andra lade sig och läste bok en halvtimme. Då pussades vi i alla fall godnatt och släckte lampan tillsammans.

På TV brukar gifta par ligga på varsin sida av sängen och prata lite innan de släcker. Kanske är det bara för att föra handlingen vidare. Om den ena somnade innan den andra kom och lade sig och de inte pratade med varandra, skulle det nog inte vara så roligt att titta på. Det är möjligt att jag får en snedvriden bild när jag tittar på de här TV-programmen, men jag vill ha det som de har det. Jag känner inte att handlingen i mitt och Tottes liv förs framåt tillräckligt heller, när vi inte lägger oss samtidigt. Och jag tycker definitivt inte att det är roligt att titta på den tomma delen bredvid mig i sängen när jag har lagt mig.

Så hur gör folk i verkligheten? Släcker de lampan tillsammans som på TV? Eller går de och lägger sig när de känner för det oavsett när deras älskling tänker sova som jag och Totte? Här bredvid har jag startat en omröstning för att se hur det egentligen ligger till. Jag är nyfiken, så ange ditt svar nu!

Sedan betyder det ju inte att andra människor är vettiga, så bara för att de gör på ett visst sätt betyder det inte att jag och Totte ska göra så. Jag är i grunden helt emot att göra saker bara för att de är självklara. Jag tycker bättre om att göra saker av en anledning med logiska argument. Men på senare tid har jag märkt att man mår bättre av att göra vissa saker bara för att de är självklara, istället för att deppa ner sig i funderingar om i fall det är någon vits att göra dem. Den tankegången brukar alltid bara sluta i att det inte är någon vits med att göra någonting alls, för man ska ändå dö i slutändan vad man än gör. Så med brist på bättre argumentation frågar jag dig nu, Totte, kan vi gå och lägga oss samtidigt varje natt bara för att det är självklart, så slipper jag tänka på att vi egentligen bara väntar på att dö?