Sorg och saknad

Av Erica - 22 augusti 2013 23:51

En vän och kollega har lämnat denna värld i förtid efter ett år av cancer. Jag förstår inte hur världen kan vara så orättvis. Han har många gånger livat upp min dag med sitt positiva sätt och intelligenta ståndpunkt. Både i mitt arbete och på fritiden har vi umgåtts och skrattat tillsammans.

Jag, Totte och Neo hade äran att få fira hans sista sista april med honom. Det visste vi förstås inte då, men vi tog det i hans takt med tanke på hans sjukdom. Vi hade kul och koncentrerade oss på allt positivt i livet.

Nu känns det helt vansinnigt att han inte längre finns med oss. Han förtjänade verkligen att få jobba, ha kul och sedan vara pensionär och umgås med sina barnbarn i många år till. Jag tänker på hur det egentligen kändes för honom att veta att det kanske inte är så långt kvar. Vad tänkte han som sin sista klara tanke? Och var är han nu?

Jag kan inte låta bli att tänka på min egen död i samband med det här. Kommer jag också ryckas ifrån denna värld i förtid? Kan jag i så fall vara lika positiv som min vän var, in i det sista? Och vad kommer jag att tänka när döden oundvikligen ligger i min nära framtid?

Det känns ganska befriande när jag bara lyckas fokusera på att min vän är död. Det är hemskt och jag gråter, på arbetstid och vid olämpliga tillfällen. Men så länge jag sörjer min vän glömmer jag att fundera över min egen död, och (nästan värre) Neos död.

Jag kan inte förstå att du är borta! Finns du där ute någonstans? Du vet att jag tyckte om dig! Du vet att du var speciell! Du vet att jag tänker på dig! Vila i frid, underbara vän!

Själsligt välbefinnande

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...