Direktlänk till inlägg 27 juli 2014

Drömmen om Uppsala

Av Erica - 27 juli 2014 03:45


Sommarnatten är sen och jag borde ha somnat för länge sedan. Jag ligger i gästsängen i mina föräldrars hus, med min son sovandes i rummet bredvid. Vi är ensamma här. Fast inte så ensamma ändå. Mina föräldrar är på campingsemester så de har vi inte träffat de senaste dagarna. Men min syster och min bror med sina respektive har varit här två dagar i rad och badat och ätit middag. Jag ligger här efter att ha tagit hand om sex personers disk, i det här huset där Neo och jag just nu bor ensamma. Jag ligger här och tänker på hur mycket jag gillar att ta hand om sex personers disk, när det handlar om just dessa sex personer.

Jag känner mig ofta ensam. Oftare än jag vill. För mig känns det som att nyckeln finns i Uppsala. Inte i staden, men hos människorna. Jag är en främling i min egen stad, hemma i Göteborg. Jag känner och älskar affärerna, centrum, vårt lilla hörn av förorten där vi bor, men jag tillhör inte staden och framförallt inte människorna. Jag är dålig på att samverka med människor som är helt främmande för mig. Jag är till och med dålig på att samverka med människor som är bekanta med mig. På elva år i Göteborg har jag en enda kompis som jag har skaffat själv och behållit, och hon är ifrån Stockholm. Övriga människor jag träffar, lever parallellt med utan att på riktigt tillhöra, är antingen släkt och vänner till min man eller ytligt bekanta på mitt jobb.

När jag fyllde 30 år hade jag två fester, en i Göteborg där jag bor och en hemma i Uppsala. På festen i Göteborg kom det många fler människor för att fira mig, men på festen i Uppsala kom alla jag älskar.

Hur vet man var man ska bo? Med sina barn? I sitt liv? Det får enorm betydelse för barnen. Hela deras uppväxt påverkas av vilken stad man bor i, vilken förort. Och man själv mår bara bra när man får vara med människorna man älskar. Inte bara make och son, alla människor man älskar.

Utanför Uppsala finns förorten jag växte upp i. Före och efter grundskolan. Är det där jag vill bo? Finns det något kvar för mig där? Något som är som det brukar? Någon som jag vet vem det är? Inte mycket annat än mina föräldrar. Men det är det viktigaste för mig just nu! Finns det villor närmare stan? Vill jag bo där? Vill jag bo kvar där? Så att mina barn när de växer upp kan komma och sova över i sina gamla rum och gå och handla på samma gamla ICA, peka ut sin gamla förskola för sina barn, mina barnbarn. Min ICA finns där mina föräldrar bor, ICA Solen. Jag vill handla där med min son medan han växer upp. Jag får lära honom att åka buss med halvtimmesintervall i tjugofem minuter.

Jag trivs där vi bor, det är en fin förort. Men det är inte min förort. Den tillhör inte mig. Och ärligt talat så är det inte min mans föräldrar jag vill spontanbesöka efter jobbet och sitta och prata artigt med medan min man sover i soffan eller läser Fantomen med fokus som en hjärnkirurg. Det är mina egna föräldrar jag vill besöka. Om det bara krävs en prenumeration på Fantomen så är väl det ganska snabbt fixat.

Jag ligger här i en säng som aldrig har varit min, i ett rum som aldrig har varit mitt, i ett hus som nästan är tomt och känner mig hemma. Mer hemma än jag någonsin känner mig i mitt eget hus. Det är för att jag nyss har träffat de två personer jag känner bäst i hela världen. De som fanns där hela min uppväxt. De enda som känner mig som den jag var och inte bara som den jag är. Och det är för att pixiböckerna jag läste när jag var liten ligger på bokhyllan bredvid sängen, redo att läsas för nästa generation. Och det är för att jag är trygg. Trygg i det hus som andas mina föräldrar även när de inte är här. Trygg med alla saker som påminner om de jag älskar. Så jag tänker att jag vill bo i Uppsala. Jag tänker att jag lurar mig själv när jag inbillar mig att Göteborg någonsin kommer att bli mitt hem. Jag tänker att det är dags att flytta.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Erica - 12 november 2018 16:18


  Såhär kan man se ut när man har sköldkörtelsjukdomen postpartum tyreoidit:     Min poäng är att det inte syns om man är sjuk. Det finns så många sjukdomar som inte syns och det är så svårt att veta om folk i ens närhet är sjuka. På den h...

Av Erica - 10 november 2018 17:23


  Nu har jag jobbat drygt en månad på mitt nya jobb och jag ångrar inte en sekund att jag bytte jobb! Visst finns det småsaker som är sämre här en på förra jobbet, men på det stora hela är det mycket bättre! Jag har många fler kollegor, mer struktu...

Av Erica - 30 september 2018 23:53

Imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Jag är helnöjd med beslutet att byta jobb och har höga förväntningar på det nya stället. Nu, såhär kvällen innan det är dags, känns lite som dagen före julafton. Allt är fortfarande möjligt. Kommer jag att ha...

Av Erica - 26 september 2018 02:45

  Nu är jag färdigfirad. Jag är sjungen för fyra gånger, uppvaktad på sängen, skålad för vid två olika tillfällen och överöst med presenter/presentkort. Jag älskar fortfarande att fylla år.   Det känns bra att vara 35 år. Jag har tre barn och n...

Av Erica - 23 september 2018 23:15


"Alla har väl hål i öronen!?!" var den allmänna uppfattningen igår på mitt 35-årskalas. Men där satt jag med ett par superfina SNÖ-örhängen på presentbordet och helt intakta öron på huvudet. Jag vet inte varför jag aldrig har tagit hål i öronen och j...

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se