Direktlänk till inlägg 22 september 2015
Imorgon är ingen vanlig dag, för imorgon är Ericans födelsedag. För första gången på många år känner jag mig riktigt förväntansfull. Inte för att jag tror att det kommer att hända så jättemycket imorgon, men ändå. Det känns roligt att inte veta vad som händer, men ändå veta att något är på gång. Totte har flaggat för att jag får åka senare till jobbet. Det blir långfrukost med andra ord.
I vanliga fall brukar jag längta mer efter Tottes födelsedagar, för då är det ju mina planer som ska förverkligas. Jag är uppspelt dagen innan för att jag undrar om mina planer ska gå i lås. Men i år är jag alltså uppspelt över min egen födelsedag. Det känns lite som när jag var liten och låg och tänkte på vad jag skulle få i födelsedagspresent. Jag kan inte somna och känner mig glad och nyfiken.
Nu ska jag släcka lampan och göra ett försök att sova. Vi får se hur många gånger jag vaknar i natt och lyssnar om det är dags att bli sjungen för. Det här är nog den bästa känslan, dagen innan det egentligen händer och allt fortfarande är möjligt. Idag tror jag fortfarande att Neo ska sjunga "Ja må du leva" för mig så gulligt som bara han kan. Idag tror jag fortfarande att Totte har kommit på den bästa presenten någonsin.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|