Vårt nya hus är underbart. Det är nyrenoverat. Det ligger i Uppsala och inte Göteborg. Det har många rum och stor gräsmatta. Men precis som de senaste fem hemmen jag har bott i så har det flera ouppackade flyttkartonger.

Vi sa att det skulle bli annorlunda den här gången. Vi sa att vi skulle hjälpas åt och faktiskt packa upp. Det här hemmet skulle bli fint från början, inte de sista två månaderna när man har visningsfixat som våra förra hem. Men tiden går och flyttlådorna känns oändligt många.

Fast det är annorlunda den här gången. Det är jag som inte orkar. Förut har det varit Totte som bara vill att det ska vara klart utan att man behöver lyfta ett finger. Den här gången är det jag som önskar att allt bara var på plats. Det är jag som har tankarna på annat håll och energin räcker inte till för allt jag vill och måste göra.

Tillsvidare lever vi i skuggan av ett hem. Precis som vi har gjort de senaste sju åren. Med saker vi äger, men inte kan använda. För att de är nerpackade underst i högen. Eller för att vi helt enkelt inte vet var de är.

Det är påfrestande att ha det såhär, att aldrig känna sig riktigt hemma. För bilden i huvudet stämmer inte med det man ser när man tittar sig omkring.

Men den här gången är bättre. Den här gången är bilden i huvudet realistisk och när vi kommer dit känner jag att det här är ett hem jag vill bo kvar i. Hur hittar man orken att ta sig dit?

Morgontrött har jag alltid varit och kommer alltid att vara, men om jag måste så går jag förstås upp ändå. När jag ska till jobbet finns det inget att välja på och då klarar jag av att gå upp. Sedan Neo föddes har det känts som en självklarhet att gå upp när han vaknar också, så det klara jag av. Då orkar jag dock inte klä på mig så det blir mys och lek i sängen eller soffan till jag vaknat till.

Nu när vi har flyttat går jag upp kvart över fem vanliga vardagsmorgnar. Det är helt sjukt! Men jag klarar av det för att jag ska till jobbet och inte har något val. Det konstiga som jag har märkt nu är att jag vid ett antal tillfällen på helgmorgnar har vaknat innan klockan ringer och även innan Neo vaknar och ropar på mig.

Det har tidigare i mitt liv bara hänt vid ett fåtal sällsynta tillfällen att jag har vaknat av mig själv tidigare än kl tio på morgonen. Nu vaknar jag ibland klockan sju. Det är helt sjukt! Men när jag tänker efter så har jag faktiskt fått två timmar sovmorgon då. Det har dessutom bara hänt dagar då jag har varit så trött efter arbetsveckan att jag har gått och lagt mig innan tio på kvällen dagen innan. Så jag har ju sovit minst nio timmar innan jag vaknar av mig själv. Det är ändå rimligt.

Jag är fortfarande inte pigg på morgonen och dansar upp och gör frukost. Nej, det blir sängmys eller sofflek nu också, men det är ändå fantastisk att jag kan få sova tills jag vaknar av mig själv utan att ha sovit bort hela förmiddagen.

Redo för jobbmiddag!

Nu sitter jag på tåget på väg hem från Itrim. Det gick superbra att träna idag! Jag älskar sådana dagar. Det är så skönt att ta i när man verkligen känner att man orkar göra det.

Vissa dagar känns det ju helt meningslöst att träna. Man orkar ingenting och det känns bara som att man sliter ut sig inte som att man bygger upp, vare sig kondition eller muskler. Sådana dagar hatar jag. Det blir liksom inte bra hur man än gör. Om man tränar ger det inget och om man inte tränar ger det verkligen inget.

Men idag var alltså en jättebra träningsdag. Jag försöker tänka ut varför, för jag vill förstås kunna återskapa den. Det viktigaste jag kan komma på är att jag fick sovmorgon i morse. Jag har fått för lite sömn hela veckan och i morse, äntligen, fick jag sova ut. Totte gick upp när Neo vaknade och sedan lät de mig sova tills jag vaknade av mig själv. Jätteskönt! Så det var säkert en stor bidragande faktor till att jag hade gott om energi att träna.

Det andra jag kan komma på var att vi åt en bra lunch lagom lång tid innan jag tränade. Vi åt getostsallad med oliver och babyspenat. Det var mättande och nyttigt, inte tungt och fullt av tomma kalorier. Sedan gick vi på stan en timme innan jag tränade så att jag hann smälta maten. Det är nog bra.

Förutom det kan jag inte komma på något mer, men det har säkert att göra med form också. Ibland är man i bra form helt enkelt och då går det lätt att träna hårt. Underbart!

ICA har börjat med hälsorabatt. Ju mer man rör på sig desto större rabatt får man på ICA:s hälsovaror ICA Gott liv. Det är ju en superbra idé!

Jag laddade ner appen i förrgår kväll. I och med att jag har en iPhone 6 så behöver jag inte göra något mer. Appen registrerar automatiskt när jag rör på mig. Det är jättesmidigt!

Det konstiga är att appen tycker att jag har löpt 2,8 km fast jag inte har varit ute och sprungit alls. Sedan tycker den att jag bara har 1,3 km fast jag har gått mycket mer. Det enkla svaret är att jag går så fort nuförtiden att appen tycker att jag springer när jag går. Jag tar det som en komplimang.

Fast egentligen förstår jag inte varför appen gör skillnad på att springa och gå överhuvudtaget. Det är alltid hur lång sträcka man har rört sig som avgör rabatten. Men det är förstås roligt att se hur stor andel som är vardagsmotion och hur stor andel som är träning, om den nu hade delat upp det på rätt sätt.

Min första tanke när jag hörde om det här är att man borde få rabatt på godis och glass om man rör sig mycket. Det är ju inte de som rör sig mest som behöver rabatt på hälsoprodukter. Det kan alla soffpotatisar få. Men godis borde ICA höja normalpriset på så att det blir jättedyrt och så kan man få det till rabatterat pris om man rör sig mycket. Skulle vara superbra!

Men soffpotatisarna skulle förstås inte orka röra på sig ändå. Det är väl de som redan lever ett hyfsat aktivt liv som tycker att den här appen är rolig. Det är bara att ta mig själv som exempel. För sju månader sedan hade jag tyckt att den här appen var skittråkig. Jag rörde ju knappt på mig alls. Det hade inte blivit mycket rabatt. Men nu rör jag mig jämt och tycker att appen är jättebra. Och nu är jag intresserad av varor från ICA Gott liv. De har nog tänkt rätt!

Nu har det hänt mycket sedan jag bloggade sist! Här kommer topp fem:

1. Vi har flyttat från Göteborg till Uppsala. Äntligen är jag hemma igen! Jag kan hälsa på mina föräldrar flera gånger i veckan, jag kan tacka ja till inbjudningar från syskon och vänner och jag kan visa Neo var jag lekte när jag var liten. Det känns jättebra och vi har flyttat in i ett underbart hus som vi verkligen trivs i.

2. Jag har gått ner 35 kg i vikt. Nu har jag normalt BMI för första gången på länge och jag väger lite mindre än när jag gifte mig och mindre än när jag blev gravid med Neo. Det är jätteskönt att ha blivit av med alla kilon jag gick upp under och efter graviditeten. Men det är ännu skönare att äntligen ha hittat en fungerande matrutin så att jag vet hur jag ska äta för att hålla vikten eller gå ner i vikt, men fortfarande inte vara hungrig. Dessutom är det underbart att gå 12000 steg om dagen. Man mår bra av det!

3. Totte har blivit vuxen. Det känns i alla fall så. Det var länge sedan han spelade datorspel och han har varit med och tagit ansvar för flytten lika mycket som mig, om än på andra sätt. Jag känner att jag kan lita på honom nu, att jag kan räkna med att han kommer att ställa upp om han har sagt att han ska det. Vi bråkar fortfarande ibland, men det förstör inte resten av dagen. Det är jätteskönt!

4. Jag har en ny arbetsplats. Mina arbetsuppgifter har inte ändrats mer än de brukar göra och jag jobbar ju kvar på samma företag, men det är ändå en omställning med en ny arbetsplats. Jag trivs jättebra med kollegorna i Uppsala! Det känns jättebra att ha frukostrast och eftermiddagsrast tillsammans. Man får mer gjort när man tar en ordentlig rast. Just nu har jag ett eget kontor också, vilket jag tycker supermycket om! Men det är bara för att hon jag delade rum med har slutat, så jag får nog snart någon att dela med igen. Hoppas att det blir någon som inte pratar för mycket.

5. Neo har blivit stor nog att leka själv i större omfattning. Nu kan han leka på sitt eget rum (i anslutning till vardagsrummet) medan Totte och jag sitter i soffan och diskuterar möblering. Det är så bra att man kan få saker gjorda även när Neo är vaken! Nu finns det hopp om att jag ska kunna blogga oftare igen!