Igår jobbade jag till kl 21 och nu kom jag till jobbet igen kl 06.30 På de nio och en halv timme jag var borta från jobbet hann jag med en hel del bra saker. Jag gick 8500 steg. Jag läste halva Super-Charlie för Neopold, sjöng Mors lilla Olle med alla fyra verserna och gjorde "Baka, baka liten kaka" med honom. Jag hann prata lite med Totte. Sist men inte minst hann jag sova sex timmar.

Då kan man undra varför Neopold var vaken överhuvudtaget någon gång mellan 21 och 06.30 Det var för att han hade gjort nr 2 i blöjan medan han sov, så vi väckte honom när jag kom hem kl 22 och bytte blöja. Då passade jag på att få lite vakentid med honom och läsa, sjunga och rimma. Mysigt!

Nu känner jag mig supertaggad att jobba ett långt pass igen. Det är roligt när man har mycket att göra och känner sig viktig. Fast det är mindre kul om man är stressad. Just nu är jag inte det. Jag är inställd på att jobba mycket den här perioden och då ska jag hinna det som är kvar att göra innan dead line på tisdag. Däremot är det jobbigt att internet krånglar nu på morgonen.

Nu har jag sprungit sista träningspasset innan Tjejmilen. Jag sprang 8,35 km på 50 min och 19 sek. Det är en snittfart på 6 minuter och en sekund per kilometer. Om jag skulle springa milen en sekund fortare per kilometer så skulle jag klara den på precis en timme. Men det tror jag inte.

Mitt mål är att klara Tjejmilen på 65 min. Om det är mycket folk i vägen som är svåra att springa om så är jag nöjd om jag klarar det på 70 min. Sist jag sprang Tjejmilen tror jag att jag gjorde det på bortåt 90 min, så det är helt andra tider jag siktar på nu. Men jag har tränat mer inför Tjejmilen nu och jag har mycket sundare matvanor nu och bättre grundkondition.

Det skulle vara tråkigt om det totalt skiter sig för att det är en helt annan sak att springa lopp än att springa hemma. Här hemma vet jag ungefär vad jag bör springa förbi när Runkeeper säger att jag har sprungit fem minuter till. Det går liksom att stå ut på ett bättre sätt då, när man hela tiden har koll på hur långt man har kommit. Det brukar finnas skyltar vid varje kilometer på Tjejmilen men det är inte samma sak. De skyltarna kommer att dyka upp som gubben i lådan för mig och däremellan är det oändlig tid av famlande i mörkret. På min vanliga runda vet jag ju var jag är hela tiden. Vi får helt enkelt se hur det går på lördag.