Direktlänk till inlägg 19 april 2009
Allting känns som ett fängelse. Det finns ingen mening och jag kommer ingen vart. Vad jag än gör så längtar jag vidare till nästa grej. Jag får ingen ro och det känns inte bra.
Hela dagen längtar jag till dagens slut. Då får man gå och lägga sig. Men när jag kommer dit inser jag att det inte var något värt att längta till. För det händer ingenting när dagen är slut. Det börjar bara om igen. Nästa dag kommer och jag börjar längta efter slutet på den dagen.
Det är hemskt när det känns så här. Jag vill njuta av dagen, men det går inte. Jag vill vara närvarande i allt jag gör, men det enda jag lyckas med är att få allt överstökat så fort som möjligt, så att jag kommer till slutet av dagen.
Jag och Totte kanske kollar på ett avsnitt 24 och ska gå och lägga oss sedan. Jag sitter och skruvar på mig och tänker "Nu är det bara en kvart kvar, vad bra." istället för att njuta och mysa. När avsnittet är slut och vi lägger oss är det dags att sova. Paniken sprider sig i kroppen. Var det det här jag längtade till? Jag har klarat mig till slutet av ännu en dag, och ändå känns det inte bra. Jag får inte somna för då kommer nästa dag, och då är jag så långt bort jag kan vara ifrån mitt mål igen.
Morgonen kommer. Skit också. Jag längtar till slutet av dagen. Jobbar utan glädje, myser med Totte med bara lite glädje, diskar utan glädje. Vill ha bort allt. Vill att dagen ska vara över. Så till slut är den det. Men det enda som händer är att det kommer en ny dag som jag måste längta till slutet på.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|