Nu har Totte och jag storstädat i lilla lägenheten. Eller, ja, vi har packat upp och plockat undan julklappar och annat vi har samlat på oss och sett till att allt har sin egen plats så att inget behöver ligga framme och snubblas på. Om vi fortfarande har någon städenergi kvar imorgon så kanske vi dammsuger också.

Det känns riktigt skönt att ha fått undan grejerna. Om det fortsätter att se såhär fint ut i lägenheten under våren så kanske det inte blir så jobbigt att komma hem med en resväska varje helg. Jag menar, om det bara är sakerna i resväskan som inte ligger på ”sin plats” i lägenheten så känns det nog inte så stökigt.

Dessutom har jag köpt en ny necessär och dubbelt av precis allt jag behöver ha med mig. Så nu ska jag inte behöva packa upp när jag kommer hem längre. Jag hade dubbelt av det mesta förut, men det räcker med att man behöver en enda liten grej för att man ska vara tvungen att öppna resväskan, hitta necessären, och packa upp necessären för att hitta grejen man skulle ha. Därför har jag dubbelt av allt nu så att jag inte ens ska behöva tänka på resväskan när jag kommer hem.

Min nya necessär:

Årets nätter 2010 befann jag mig mer borta än hemma i Göteborg. 158 nätter i Göteborg blev det, och hela 206 på övriga orter. 136 av dessa var i Uppsala, hemma hos mina föräldrar, så jag har ändå inte bott på hotell så mycket. Totalt 62 nätter sov jag på hotell eller vandrarhem. 8 nätter sov jag i husvagn på semester med mina föräldrar och Totte.

Av de 158 nätter jag sov i Göteborg var 57 sådana nätter då jag faktiskt jobbade i Göteborg dagen efter, antingen hemifrån eller på kontoret. De övriga 101 nätterna var helger eller sommarledighet. De flesta nätter i Göteborg sov jag inte mer är två nätter i rad och det var helg. I Uppsala däremot sov jag oftast 5 nätter i rad, och jobbade varje gång dagen efter. 23 nätter sov jag i Uppsala utan att det hade med jobbet att göra.

När man räknar nätter kan man lätt vilseledas att tro att 5 nätter även innebär 5 dagar på orten och att 2 nätter innebär 2 dagar. Men i själva verket har det gått åt en himla massa restid. Så 5 nätter innebär oftast 4,5 dagar, medan 2 nätter inte är mer än 1,5 dagar. Så 10 nätter i Göteborg har varit mycket färre dagar i Göteborg än vad 10 nätter i Uppsala har varit dagar i Uppsala. (1,5 gånger 5 är mindre är 4,5 gånger 2.)

Sammanlagt har jag varit på resande fot (oftast på ett tåg) 377 timmar under år 2010. Det är inte mindre än 15,7 dygn. Jag har alltså suttit och rest nonstop en halv månad! Inte undra på att jag inte bryr mig nämnvärt om tåget är två timmar sent. Två timmar är ju ingenting i jämförelse med de 15 dygn jag sitter och reser om året!

Det jag kan konstatera när jag ser det här är att det inte är så konstigt att jag upplever att jag inte hinner med någonting, speciellt inget av de saker jag måste vara i Göteborg för att göra. Det har varit roligt att bo hos mina föräldrar så mycket och det har varit roligt att få se så många olika orter, men nu räcker det faktiskt. Jag vill vara hemma i Göteborg mest. Flest nätter, flest dagar, efter borträknad restid och utan att jag ägnar tiden åt att packa! Totte jag förstår varför du har saknat mig så!

Det nya året ska andas ordning och reda. Jag har inte tid att leta efter saker och jag har inte ork att släpa runt på onödiga saker. Första åtgärden är redan vidtagen. Jag har rensat plånboken.

Inga ogiltiga rabattkuponger finns kvar och inga onödiga kvitton. Dessutom har jag nu full koll på var båda mina stämpelkort på Jensen´s ligger, så att jag inte behöver få ett tredje nästa gång. Gymkortet har jag också ordning på, trots att jag inte har använt det under hela långa, förkylda julledigheten.

Nästa steg blir att rensa hela resväskan. Jag ska alltid ha med mig allt jag behöver, utan att behöva lägga flera timmar på att packa. Och jag ska aldrig ha med mig några onödiga saker. (Oviktiga saker går bra, såsom skvallertidningar, men onödiga saker går bort, såsom skvallertidningar jag redan har läst.) Jag ger mig själv januari att förbereda mig på. Sedan ska det aldrig ta mer än en halvtimme att packa inför en jobbvecka på annan ort.

Min favoritbild bland jul- och nyårsbilderna är den här kyssen på julafton, med granen i bakgrunden.

Nu är det nya året här. 2011, året då jag och Totte gifter oss och flyttar till vår första gemensamt ägda lägenhet. Det här året har jag längtat efter länge, men samtidigt tycker jag att det kom väldigt snabbt! Nu är det nästan bråttom att göra klart allting inför bröllopet och att försöka övertala mitt jobb att jag ska få jobba mer från Göteborg så att jag får bo i vår nya lägenhet när vi flyttar. Det går inte att bara drömma och planera längre. Nu måste saker utföras!

Det jag är mest rädd för när det gäller bröllopet är att jag inte kommer att ha tid att fixa allt jag vill fixa själv. Ofta blir det svårt att göra saker när jag inte är i Göteborg. Och när jag väl är där vill jag mest umgås med Totte, inte tvinga honom att shoppa bröllopskostym och beställa servetter med tryck. Allting känns fortfarande så långt bort, men jag vet att det inte är så gott om tid som man tror. Inbjudningskorten ska snart skickas ut och när jag bara är hemma i genomsnitt två dygn per vecka så är det faktiskt bara 45 effektiva dagar kvar tills vi gifter oss. Det är att jämföra med endast en och en halv månad om jag hade jobbat i Göteborg och haft möjlighet att fixa något varje kväll!

Jag är även rädd för att jag måste bestämma och boka hotellrum för bröllopsnatten helt själv, om jag vill ha det gjort medan fortfarande alla alternativ finns att välja på. Men jag vill inte välja själv. Jag vill att Totte och jag ska välja tillsammans. Men om jag väntar tills han känner att det är dags att ta tag i det så kommer det inte att finnas några hotellrum kvar att välja bland, utan vi får ta det enda som finns. Och det kommer han att tycka är helt okej. ”Det blir bra.”  kommer han att säga. Visst blir det bra, men det blir inte nödvändigtvis precis som vi vill ha det. Så det finns ingen anledning att vänta. Om vi gör det i tid blir det definitivt också bra, och kanske till och med ännu bättre!

När det gäller jobbet så förväntar jag mig att det ska hända en hel del. Det är några omorganiseringar på gång. Jag vet inte vad detta kommer att betyda för mig, men jag hoppas innerligt att jag ska få vara mer i Göteborg. Helst vill jag ha en tydligare beskrivning av mina arbetsuppgifter också, och gärna fler juridiska uppdrag. När det gäller arbetsuppgifterna så har jag tagit på mig mer och mer ansvar ända sedan jag började på det här jobbet, så det kommer jag nog att fortsätta med. När det gäller att få vara i Göteborg mer har jag dock ingen aning om hur utsikterna är. De har lovat mig i över ett år nu, att jag ska få jobba i Göteborg, men hittills har det inte hänt mer än någon enstaka dag eller vecka.

Personligen hoppas jag att få ta hand om mig själv mer under 2011. Jag vill hinna blogga när jag känner för det, träna när jag känner för det och läsa en bok när jag känner för det. Jag vill lära mig att strunta i att packa ordentligt om jag inte känner för det, strunta i att titta på TV om jag inte känner för det och strunta i att äta onyttiga saker med Totte om jag inte känner för det. Jag vill lära mig att lyssna på min egen kropp och själ, men jag vill inte tappa mig själv. Vissa saker måste jag få tvinga mig själv att göra för att jag tycker att det är viktigt. Baka är en sådan sak. Jag vill inte låta bli att baka eget fika att bjuda på, bara för att jag inte känner för det. Baka är något jag blir glad av när jag väl kommer igång. Baka är en av de saker som gör mig till mig. Den dagen jag enbart bjuder på köpt födelsedagsfika är dagen då jag vet att jag inte har tagit hand om mig själv ordentligt. Det viktigaste är att låta de små sakerna få vara viktiga. Det är ingen idé att leva livet bara för att överleva, utan att bry sig om de små detaljerna.

Mina förväntningar på Totte det här året är förmodligen för höga och helt orealistiska, men jag hoppas ändå. Jag hoppas att han ska värdera tiden tillsammans med mig och sin familj högre än tiden framför datorn. Jag hoppas att han ska städa, diska och planera dagen tillsammans med mig för att han också faktiskt bryr sig, och inte bara för att jag tvingar honom ifrån datorn en stund. Jag hoppas att han också ska njuta av vår bröllopsdag och minnas den som en av de bästa dagarna i våra liv. Och jag hoppas att han också ska lägga ner åtminstone lite tid inför vår bröllopsdag på att se till att den blir så som han vill ha den. Sist men inte minst har jag en förhoppning som inte är orimlig. Jag hoppas att Totte ska älska mig hela året, lika mycket som jag älskar honom, och förlåta mig för alla de gånger jag kommer att glömma bort hur mycket alla hans irriterande personlighetsdrag vägs upp av hela den underbara person han är.