Direktlänk till inlägg 11 februari 2011

Väderproblem

Av Erica - 11 februari 2011 09:57

I morse stod jag och väntade på bussen i 35 minuter. Det var svinkallt, hur mycket snö som helst och elaka vindar blåste snö i ansiktet på en. Då tänkte jag på Gran Canaria. ”Imorgon eftermiddag är jag på en plats där snö inte finns och värmen troligen är tillräcklig för att jag inte ens ska behöva ha jacka på mig.” tänkte jag. Härligt!

De andra som stod och väntade på bussen med mig, klagade jättemycket och anmärkte på alla bussar som åkte förbi åt andra hållet och borta vid en annan gata. De tyckte att ju fler bussar som åker åt andra håll, desto sämre för oss. Då måste vi ha missat minst 4 bussar. De försökte ringa bussbolaget och ringde sina nära och kära, och varnade för snökaos. Jag såg det som ett gott tecken att bussarna kom på rätt tider åt andra hållet. Självklart kommer det att åka förbi två bussar åt andra hållet innan vår buss kommer, ifall det är så att en buss åt vårt håll har fastnat och inte dyker upp. På dem lät det som att alla bussar hade fastnat i snön eller var jätteförsenade, helt enkelt att inte en enda buss gick som den ska.

När jag hade stått där i de 30 minuter det tar mellan bussarna, enligt tidtabellen, plus 5 minuter som jag var i god tid innan den första skulle ha gått, så kom mycket riktigt en buss. Den bussen kom, var i tid och hade inga problem att köra in oss till stan. Det är klart att det kan vara fler bussar som är försenade idag, men att vi stod och väntade i 35 minuter tyder inte på någonting annat än att det var problem med en enda buss, den vi skulle ha åkt.

Väl inne i stan blev det problem med en enda buss till, den vi åkte. Den kom inte upp för backen som ligger precis när man kommer in till stan. Efter att ha försökt flera gånger släppte bussföraren av oss, så jag gick helt enkelt till jobbet sista biten. Jättebra, massor av steg! Det tråkiga var ju att frysa och få snö blåst i ansiktet hela vägen. Det hade jag velat ha en paus ifrån. Jag går gärna. Det vill jag inte ha en paus ifrån, men vädret vill jag ha en paus ifrån. Varför händer sådant här inte när det är fint väder och sommar? (Jag vet, ni behöver inte förklara det för mig.)

På min väg till jobbet satt jag plötsligt på rumpan på trottoaren. Jag brukar inte halka och ramla, men den här gången var det som att det inte fanns något alternativ. Jag gick, helt obehindrat, och så plötsligt satt jag ner. Jag märkte knappt ens att jag ramlade. Det fanns inget att parera, för jag upplevde aldrig att det var halt.

Nu är inte jag den som är pinsam av mig, så jag reste mig helt enkelt upp igen, utan att titta mig omkring och bekymra mig för hur många som hade sett mig. Sedan hann jag gå fyra steg till innan jag satt ner på rumpan igen. Fortfarande utan att bry mig om ifall jag skulle tycka att det var pinsamt eller inte, så satt jag kvar på rumpan, log lite för mig själv och tänkte ”Det här är ju nästan komiskt.”. Jag tänkte även att det inte var någon idé att ställa sig upp igen om jag bara ska ramla hela tiden.

Troligen satt jag kvar lite för länge, för det kom fram en man och ville hjälpa mig upp. Det kan han väl få göra, men jag kunde ta mig upp själv. Han påpekade att jag nog hade för dåliga skor. Jo tack, jag vet. Mina riktiga vinterskor är ju kvar i Göteborg. Där har vi rimligt vinterväder, där mina vadderade lågskor jag har på mig idag fungerar alldeles utmärkt. Han hjälpte mig upp och gick därifrån. Fortfarande inte pinsamt, men jag orkar inte behöva prata med människor. Att prata med människor är alltid jobbigt. Och nu ville alla som gick om mig fråga hur det gick. Tur för dem att det hade gått bra för mig. Jag är nämligen inte den som svarar att det gick bra om jag har ont någonstans, och det enda de vill höra är att det gick bra.

Till slut fick det hemska vädret mig att gå in på Hemköp och värma mig lite. Där hände två dåliga saker. Det ena var att jag bestämde mig för att köpa en fralla med vitt bröd och solrosfrön, vilket är sämre än att inte äta något extra mellanmål alls, men bättre än att köpa choklad, som var min första tanke. Det andra dåliga som hände var att världens långsammaste Hemköp-arbetare stod och plockade upp nya frallor. Jag ville inte gå fram och vara i vägen när han höll på, och jag ville ju helst ha mitt bröd från den nyaste plåten han höll på att packa upp. Så jag väntade och väntade och väntade, medan han pratade med kunder, pillade naveln och gick enormt långsamma steg helt utan energi fram och tillbaka mellan plåtstället och frall-lådorna.

Jag lovar att det tog honom en halv minut varje gång han skulle gå de (seriöst) tre stegen tillbaka till plåtarna. Jag förstår inte hur han gjorde. Jag skulle inte kunna jobba sådär långsamt om jag så ansträngde mig till mitt yttersta. Killen i frukten hann lägga upp frukt från en hel vagn under tiden den här killen bara fick i en enda plåt. Det är helt sinnessjukt.

Till slut fick jag min fralla ändå, och stolt som en tjockis över att frallan inte var gjord av choklad gick jag vidare mot jobbet. Väl framme är det fler än jag som har fastnat i snökaoset, så vi kan ändå inte riktigt dra igång med något, alltså gjorde det inget att jag blev extra försenad av frall-incidenten. Nu hoppas jag bara att jag slipper handskas med vädret något mer idag. Fast det skulle kanske vara lite härligt om det är extra dåligt väder imorgon bitti, så att det sista jag ser av Sverige, innan semestern, är hemsk, förfärlig snö. Då blir det en härlig kontrast att landa på Gran Canaria!

Psykiskt välbefinnande

Dela

Emma

11 februari 2011 11:24

Jag är lite nervös för motsatsen. Att extra dåligt väder imorgon ska innebära inställt tåg och flygförseningar för oss.

http://dilemma.bloggplatsen.se

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...