Jag ska, jag har

Av Erica - 9 maj 2011 16:38

Om ett par timmar bär det av i VårRuset. Jag ska springa det för andra gången, och den här gången är jag mer förberedd. Jag vet inte om det innebär att jag kommer att kunna springa det fortare, men jag tror i alla fall att jag kommer att njuta mer av det.

När jag berättar för folk att jag ska springa VårRuset så säger de ”Åh, jaha!” som att det faktiskt är någonting värt att berätta. Och förra gången, när jag berättade att jag hade sprungit VårRuset så sa de ”Vad kul! Hur gick det?” som om det också var någonting värt att berätta.

För mig är det kul att ha något att berätta för folk, som de faktiskt bryr sig lite om, men personligen tycker jag inte att det är så superspeciellt att springa VårRuset egentligen. Det enda jag gör är ju att springa 5 km (som inte ens är 5 km, utan 4,6 km). Springer 5 km gör ju jag varje vecka, så för mig är det ju ingen speciell grej. Men mina vanliga löparrundor är det ingen som vill höra något om.

Fast det är klart att jag förstår grejen. VårRuset är ändå ett event, där många personer springer 5 km samtidigt. Då är det av någon anledning värt mer än när jag gör det själv. Detta trots att VårRuset inte är en tävling och ingen riktig tidtagning sker. Förra gången rycktes jag faktiskt med av den speciella känslan, både på uppvärmningen, under själva loppet när folk hejade på, och när jag kom i mål och möttes av världens stoltaste Totte.

Trots detta känns det inte som att jag ska göra något superspeciellt ikväll. Jag ska ju bara springa 5 km, precis som jag gör en kväll varje vecka. Det roligaste med att springa VårRuset är fortfarande att få berätta för folk innan att man ska göra det, och att berätta för folk efteråt att man har gjort det.

Fysiskt välbefinnande

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...