Jag har just tackat nej till en middag med klassen från gymnasiet. Det känns tråkigt att tacka nej, men det känns verkligen som att jag bara skulle tycka att det var jobbigt om jag tackade ja.

Den aktuella helgen passar väldigt dåligt. Totte och jag jobbar både före och efter helgen, så jag kan inte passa på att ha en längre vistelse i Uppsala när jag ändå är där. Dessutom verkar inte respektive vara bjudna och jag vill inte åka ifrån Totte och Neo över helgen. Jag vill hellre umgås med Neo än mina gamla klasskamrater och det känns bortkastat att träffa folk överhuvudtaget om man inte får ta med och visa upp honom. Det passar med andra ord dåligt med klassträff när jag är i en period av mitt liv då jag inte kan föreställa mig att någon skulle vilja träffa mig, för jag är väl ointressant om jag inte har med mig Neo?

Som om det här inte var nog så har vi ont om pengar också, så det vore dumt att köpa tågbiljetter till något jag inte ens är säker på om jag vill gå på. Och vår köksö ska komma dagen innan middagen, så jag vill egentligen bara ägna helgen åt att bygga ihop den och börja fylla med saker. Till råga på allt är det bara sex personer från klassen som har tackat ja, så det verkar inte bli en så stor återträff heller.

Om jag bodde i Uppsala (eller om middagen av någon konstig anledning var i Göteborg) så skulle jag definitivt gå! Jag vill jättegärna träffa klassen igen! Till och med även om det bara blir sex personer. Men nu när det kostar pengar och kräver en övernattning som dessutom blir utan Neo, så tycker jag inte att det är värt det när jag inte ens vet om det kommer fler än sex personer och jag inte kan kombinera resan med något annat.

Jag vill inte vara en sådan där tråkig person som tackar nej fast den egentligen kan komma, bara för att den inte orkar åka. Men jag känner verkligen att det skulle bli för jobbigt. Det kan inte vara meningen att jag ska behöva tvinga mig själv att åka mot min vilja. Då är det bättre att tacka nej. Men det känns tråkigt ändå!