Direktlänk till inlägg 10 juni 2013
Jag tror att jag skulle må bra av mer kultur i livet. Mitt intresse för vetenskap är helt klart inte bra för mitt eget bästa. Allt funderande på vad som finns bortom universums slut och hur en mänsklig hjärna egentligen är uppbyggd, gör mig mer deprimerad än tillfredsställd. Jag är så nyfiken att jag inte kan låta bli att ta reda på allt som vetenskapen har lyckats lista ut, men allt leder bara till fler frågor. Tidsperspektiven är överväldigande oändliga när man funderar på sådant här. Väldigt mycket inom djurlivet och inom statistiken kan också få mig att känna mig som en obetydlig maskin. Som att det inte är någon mening med någonting, för livet har sin gång oavsett vad jag fyller mitt liv med, och när det hela är färdigt är jag bara statistik ändå.
Men så plötsligt blandas känslor in i det hela och livet får mening igen. Jag lyssnade på låten Mio min Mio nyss och den fick mig att rysa. Det är säkert en blandning av nostalgi och beundran. Just den strofen när hon sjunger "Mio min Mio" är så bra! Plötsligt spelar det ingen roll vad som finns bortom universum eller hur hjärnan fungerar. Det finns så många människor som har hittat på så många olika saker (låtar, filmer, mönster, böcker, serier, bilder, dikter, till och med reklamfilmer) som fyller mitt liv med upplyftande innehåll. När jag konsumerar kultur kan jag leva i nuet. Även om jag slutar som statistik skulle jag aldrig vilja missa resan dit, för det finns så många otroliga saker att se på vägen!
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|