Direktlänk till inlägg 24 januari 2010

Fira utan tårta

Av Erica - 24 januari 2010 18:30

Nu när jag har gått på Naturdiet ett tag är jag inte ett dugg sugen på godis. Ibland trånar jag efter vanlig, nyttig mat, men godis intresserar mig inte längre. Det är bland annat sådana här upplevelser som på riktigt får mig att tro att ett fattigt barn i Afrika blir precis lika glad för ett rent glas vatten, som ett svenskt barn blir för ett glas läsk. Om inte gladare. Det är alltså inte hur gott det man får dricka är som bidrar till glädjen, utan bara hur mycket godare det man får dricka är, än det man dricker i vanliga fall. Den här slutsatsen leder ju också till att man aldrig kommer att vara nöjd, utan alltid kommer att vilja ha något ännu lite godare.

Så när mamma grattade mig på namnsdagen och sa att pappa ska köpa en chokladbit till mig när han hämtar mig på tågstationen, blev jag lite förbryllad. Jag vet ju att chokladbitar egentligen är goda. Och jag vill ju absolut fira min namnsdag. Det är jag värd. Men jag känner mig inte ett dugg sugen på choklad. Och speciellt när jag inte ens är sugen, känns det onödigt att förstöra min diet genom att äta choklad, även om det är min namnsdag.

Det här fick mig att tänka på ett avsnitt av Scrubs, där Elliot grattar en före detta heroinist och han frågar henne: ”Hur firar man något utan heroin?” och hon svarar ”I vanliga fall med tårta.”. Min fråga är nu: Hur firar man något utan tårta? Och jag vill inte ha svaret ”med heroin”. Det blir så komplicerat när den ”drog” man är beroende av är så socialt använd. Inte bara socialt accepterad, som vanliga cigaretter till viss del är. Utan det finns till och med sociala användningsområden för den ”drog” jag är beroende av.

När någon fyller år äter man tårta. I vår familj äter vi chokladbitar när vi har namnsdag. Om man äter en riktigt fin middag ska det vara trerätters, och då är den tredje rätten efterrätt. På sådana arbetsplatser där man har gemensamt eftermiddagsfika måste man äta den kaka eller bulle som en utvald kollega har med sig. Och om man inte vill att lördagen ska kännas som en helt vanlig dag så köper man lösgodis, chips eller gör en efterrätt.

Alla dessa situationer vill jag fortsätta att vara med på socialt, men jag vill inte behöva äta något onyttigt. Det är omöjligt att få vara med socialt, men komma undan från att äta, utan att behöva förklara sig. Och även om man förklarar sig, så är det nog flera som föreslår att man ska göra ett undantag, så man måste stålsätta sig om det verkligen ska lyckas. Men hur man än vill vara med socialt, och de accepterar att man inte äter något, så hamnar man ändå utanför gemenskapen. Det är tårtan som är halva grejen när någon fyller år. Om man bara följer med och snackar lite med födelsedagsbarnet, så har man egentligen inte gjort något mer än vad man skulle kunna ha gjort en vanlig dag. Om man inte äter tårta har man inte uppmärksammat att den här dagen är speciell. Och det känns ju tråkigt.

Jag har ingen lösning på det här. Chokladbiten tänker jag inte äta idag. Jag får nöja mig med att de har sagt ”Grattis!”. Men det kommer ju att kännas lite grann som att det saknas något för att jag ska få känna mig speciell på min namnsdag. Jag får fortsätta fundera, så att jag kommer på ett sätt att fira saker utan att äta onyttigt, innan någon fyller år och vill tvinga i mig tårta.

Fysiskt välbefinnande

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...