Direktlänk till inlägg 11 februari 2010

En stund för mig

Av Erica - 11 februari 2010 15:30

Yoga visade sig vara gratis för mig som bor på vandrarhemmet, så jag bytte om till de enda myskläder jag hade med mig och anmälde mig till Yoga-klassen med öppet sinne. Det visade sig vara en härligt bra idé.

Det märktes på min kropp att jag inte har tränat på länge, speciellt när vi vred och vände oss i konstiga ställningar som man absolut inte råkar använda sig av i vardagsmotion. Men det var skönt att sträcka ut och stärka min kropp lite, på ett mysigt sätt.

Rummet var fullt av brinnande värmeljus i olika hållare gjorda av färgglatt glas. Rökelsen doftade stämningsfullt och musiken var lugnande. Allt det där är mysigt, men sedan är jag inte lika allvarlig som yogaläraren var angående den viktiga betydelsen av allt sådant.

Enligt läraren var det superviktigt att göra alla övningar 3, 5, 7, 9 eller 14 gånger. Och valde man 9, som jag gjorde, på den första övningen, så var man tvungen att göra 9 gånger på alla andra övningar också. Typiskt att alla andra övningar var mycket mer komplicerade och fysiskt ansträngande än den första. Hade jag vetat det hade jag kanske valt 5 istället, eller i alla fall 7.

Hur som helst så var det jätteskönt att träna igenom kroppen i ganska lugn takt, och när vi övergick till avslappning och meditation var jag så slut att jag inte kunde låta bli att slappna av. Perfekt!

”Du går på en äng och ser ett träd i horisonten.” sa läraren till oss när den tysta meditationen var över och vi skulle slappna av ett tag till. ”Du ser att det sitter någon under trädet.” sa hon. Då såg jag att det satt någon oigenkännlig figur där. Men nästan direkt, när jag kom lite närmare trädet, så såg jag att det var Totte som satt där. Precis efter det sa yoga-läraren ”Det är bara du själv som bestämmer vem du möter under trädet.”. Alltså var det faktiskt Totte. Jag fick bestämma själv, och min själ valde åt mig innan jag ens visste att jag fick bestämma. Det kändes konstigt och bra. Det var inte så att jag tänkte efter ”Hm, vem ska jag låtsas sitter under trädet. Det vore trevligt om det var Totte.” utan jag bara såg att det var han när jag närmade mig trädet.

Efter yogan var jag lugn och harmonisk. Jag bara duschade och gick och lade mig. Det kändes som att jag skulle förstöra stämningen om jag tittade på TV eller ringde och pratade med Totte i telefon, så jag bara skickade ett godnatt-MMS och somnade. Härligt! Underbart!

Själsligt välbefinnande

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...