Den här nyss uppätna frukosten från Espresso House, bestående av chai latte och grillad ost- och skinkmacka, blir den sista lyxfrukosten på ett tag nu. Totte och jag har bestämt oss för att spara så mycket pengar vi kan spara, så att vi har råd att köpa lägenheten vi vill ha. Även om vi inte får den så måste vi börja spara pengar på allvar, för att ha råd med en kontantinsats till vilken lägenhet vi än hittar i framtiden.

Nu har Totte och jag hittat en lägenhet som vi jättegärna vill ha. Den är inte byggd än, men man måste bestämma sig innan 6:e mars om man ska ha en chans att få den. Problemet är att Totte och jag inte riktigt vet om vi har råd med den eller inte. Vi vet inte heller hur det kommer att bli om vi inte köper den. Alltså kan vi inte jämföra scenariona och avgöra vilket som är bäst. Om vi inte köper den här lägenheten har vi ju ingen aning om vilka lägenheter som kommer att vara till salu och som vi kan flytta till istället, när Totte har pluggat klart.

En jätteskön sak med den här lägenheten, tycker jag, är att vi måste köpa den nu, men inte kan flytta in förrän sommaren 2011. Jag får alltså mer än ett år på mig att planera inför flytten. Och det ligger inga osäkerhetsmoment kvar. Ifall vi köper den här lägenheten den 6:e mars kan jag veta med säkerhet att den är vår, men behöver ändå inte sätta igång och packa ner saker och köpa nya möbler förrän om ett år. Det här tycker jag är speciellt bra i och med att jag reser så mycket i jobbet nu. Då är det bra att slippa flyttpacka varje sekund man är hemma på helgen och ändå inte hinna.

En annan bra sak med lägenheten är att den kommer att vara nybyggd när vi flyttar in. Jag gillar inte gamla hus, och man kan ju förmoda att saker inte kommer att börja gå sönder direkt när vi flyttar in också. Plus att jag tror att Totte och jag kommer att få vara med och bestämma vissa saker, som tapeter och sånt. Vi får alltså de tapeter vi vill ha utan att behöva tapetsera om det första vi gör när vi får nycklarna.

Lägenheten ligger dessutom i ett bra område och är lagom storlek för oss. Den har också ett bra pris, tycker vi, men vi vet ändå inte om banken kommer att säga ja till ett lån. Det där är något vi helt enkelt får se till att fixa. Vi hinner inte träffa banken innan den 6:e, men vi behöver inget lånelöfte för att skriva på kontraktet. Det vi behöver är ett lån, om ett år, när vi ska betala för lägenheten. Det blir alltså en chansning. Men pappa har hjälpt oss att räkna på vad som är rimligt och det ser ut som att vi ska ha råd, så jag hoppas att banken är av samma åsikt.

Jag är framförallt glad att vi har bestämt oss för vad vi vill. Hittills har vi tittat på både små villor och lägenheter, utanför och inne i stan, tänkt att vi måste flytta direkt eller kan bo kvar tills Totte har pluggat klart. Och under hela tiden, hur vi än har tänkt, har vi inte hittat någon lägenhet, eller kommit på något alternativ som vi båda bara brinner för. Tills nu. Den här lägenheten känns som någon som jag verkligen vill kämpa för att få. Någon som kan bli riktigt bra. Så nu är det bara att ta reda på vad vi behöver göra för att få den, och sedan göra det!

Totte kom med förslaget att vi ska ha olika smak på tandkrämen, så att vi inte smakar likadant när vi kysser varandra efter att vi har borstat tänderna. Det är en bra idé. Väldigt romantiskt!

”Vill du ha biljetten på ditt SJ Priokort?” Självklart vill jag det, så jag svarade ja. Sedan fick jag ett sms med vagn och plats som bekräftelse. Smset såg precis likadant ut som sms brukar se ut när jag har biljetten på Priokortet.

När jag sedan satt på tåget och konduktören ville titta på biljetten sa han att det inte fanns någon biljett på mitt Priokort. Det var ju väldigt konstigt. Jag visade smset och frågade vad som hade hänt med den biljetten.

Konduktören påstod att jag skulle ha hämtat ut den biljetten, men jag är inte övertygad. Jag är nästan helt säker på att vagn och plats inte står i smset när man får ett sms som bekräftelse på en biljett man ska hämta ut. Då står ju vagn och plats på biljetten sedan istället. Men det är möjligt att jag har fel. Min fråga blir då istället: ”Hur ska man kunna veta att man ska hämta ut biljetten om sms-bekräftelsen ser likadan ut om man ska hämta ut och om biljetten finns på Priokortet?”

Efter att ha blivit behandlad som ett barn av konduktören hade vi kommit fram till att jag inte alls hade bokat biljetten på SJs hemsida, utan ringt och köpt den på SJ Affärsresor. ”Nej, SJ Affärsresor är bara till för de som reser med sitt företag.” Ja, jag reser med mitt företag. Varför skulle jag annars säga att jag ringt dit och köpt den?

Sedan konstaterade vi att det sms jag hade fått inte var en sms-biljett. Nej, jag vet. Sms-biljetter ser helt annorlunda ut. De har flera siffror som konduktören ska titta på. Varken jag eller konduktören påstår att det sms jag har är en sms-biljett, så varför behöver vi ens behandla frågan? Det jag undrar är hur man vet att det är en bekräftelse för att hämta ut biljett och inte en bekräftelse för att biljetten ligger på Priokortet.

Sist men inte minst kom vi fram till att jag hade fått priopoäng på biljettköpet. Ja, det hoppas jag verkligen, men finns det något sätt för mig att veta att det bara är poängen som finns på priokortet och inte biljetten? Nej, det fanns det tydligen inte. Smset visar ingen skillnad. Enda sättet att veta är att SJ-personen i telefonen säger till mig var biljetten finns. Och i det här fallet har de inte sagt något om att jag ska hämta ut biljetten. Då antar jag att det betyder att biljetten ligger på priokortet och inte bara poängen, när det enda jag har fått veta är ”Vill du ha den på priokortet?”.

Jag fick åka med tåget ändå, men känner mig väldigt osäker för framtiden. Kan jag lita på att de lägger biljetten på priokortet, i framtiden, när de bara säger muntligen i telefonen att de ska göra det? Varför kan man inte få en bekräftelse per sms som även bekräftar hur man har kommit överens om att få biljetten? Då skulle jag känna mig mer säker på att det har blivit rätt, och kan även gå tillbaka och kolla om jag av någon anledning glömmer bort vad som sades på telefon, innan jag ska åka med tåget.

På stationen gick jag in och frågade när jag hade kommit fram. Det duger ju inte att det ska vara såhär osäkert. Efter att jag hade förklarat situationen och frågat om smsen inte ser olika ut, fick jag svaret att han inte visste exakt hur smsen ser ut, för att de håller precis på och ändrar smsen. Man ska inte längre behöva skicka tillbaka ett sms och checka in. Jag insåg direkt att den här idioten inte heller visste vad han pratade om. Det är ju sms-biljetter man checkar in. Jag hade gjort det väldigt klart att jag bara frågade om eventuella skillnader mellan sms-bekräftelser för priokortbiljetter och sms-bekräftelser för hämtautbiljetter. Det här är tydligen omöjligt att förstå. Ibland undrar jag om jag är den enda i hela världen som kan hålla mer än två fakta i huvudet samtidigt och reda ut vad som är problemet i en viss situation.

Vårt pyttelilla badrum blir inte direkt större av att vi har haft en duschkabin där inne. Den har gjort att vi har haft dubbla väggar med tio centimeters mellanrum i hörnet, helt i onödan. Så Totte och jag blev bara glada när hans föräldrar kom hit och slängde ut duschkabinen idag.

Nu återstår bara att sätta upp en ny blandare och köpa ett duschdraperi. Det kommer att bli så otroligt mycket bättre. När vi duschar blir det bättre för att man får mer plats i duschen. När vi inte duschar blir det bättre för att man kan dra undan duschdraperiet och använda hela duschen som ett vanligt golv. Perfekt!

Rörelsedetektorer finns det på en del lampor. De brukar tändas när man närmar sig, och släckas när de inte har känt av rörelse på en viss tid.

På min promenad igår stötte jag på en gatlykta som gjorde tvärtom. När jag närmade mig slocknade den. Jag blev lite förvånad, men tänkte att den måste ha gått sönder precis när jag kom gående. Ännu mer förvånad blev jag när jag hade passerat den och var på väg bort. Då tändes den igen. Alltså var den inte trasig. Den ville bara inte lysa upp min väg.

Yoga visade sig vara gratis för mig som bor på vandrarhemmet, så jag bytte om till de enda myskläder jag hade med mig och anmälde mig till Yoga-klassen med öppet sinne. Det visade sig vara en härligt bra idé.

Det märktes på min kropp att jag inte har tränat på länge, speciellt när vi vred och vände oss i konstiga ställningar som man absolut inte råkar använda sig av i vardagsmotion. Men det var skönt att sträcka ut och stärka min kropp lite, på ett mysigt sätt.

Rummet var fullt av brinnande värmeljus i olika hållare gjorda av färgglatt glas. Rökelsen doftade stämningsfullt och musiken var lugnande. Allt det där är mysigt, men sedan är jag inte lika allvarlig som yogaläraren var angående den viktiga betydelsen av allt sådant.

Enligt läraren var det superviktigt att göra alla övningar 3, 5, 7, 9 eller 14 gånger. Och valde man 9, som jag gjorde, på den första övningen, så var man tvungen att göra 9 gånger på alla andra övningar också. Typiskt att alla andra övningar var mycket mer komplicerade och fysiskt ansträngande än den första. Hade jag vetat det hade jag kanske valt 5 istället, eller i alla fall 7.

Hur som helst så var det jätteskönt att träna igenom kroppen i ganska lugn takt, och när vi övergick till avslappning och meditation var jag så slut att jag inte kunde låta bli att slappna av. Perfekt!

”Du går på en äng och ser ett träd i horisonten.” sa läraren till oss när den tysta meditationen var över och vi skulle slappna av ett tag till. ”Du ser att det sitter någon under trädet.” sa hon. Då såg jag att det satt någon oigenkännlig figur där. Men nästan direkt, när jag kom lite närmare trädet, så såg jag att det var Totte som satt där. Precis efter det sa yoga-läraren ”Det är bara du själv som bestämmer vem du möter under trädet.”. Alltså var det faktiskt Totte. Jag fick bestämma själv, och min själ valde åt mig innan jag ens visste att jag fick bestämma. Det kändes konstigt och bra. Det var inte så att jag tänkte efter ”Hm, vem ska jag låtsas sitter under trädet. Det vore trevligt om det var Totte.” utan jag bara såg att det var han när jag närmade mig trädet.

Efter yogan var jag lugn och harmonisk. Jag bara duschade och gick och lade mig. Det kändes som att jag skulle förstöra stämningen om jag tittade på TV eller ringde och pratade med Totte i telefon, så jag bara skickade ett godnatt-MMS och somnade. Härligt! Underbart!

För andra gången den här veckan sitter jag nu på jobbet och väntar på att få ett telefonsamtal. Jag är färdig med alla andra arbetsuppgifter för dagen och skulle kunna ha gått ”hem” om det inte var för det där telefonsamtalet.

I tisdags, när det hände första gången, väntade jag så länge jag orkade, sedan gick jag ”hem” till mitt rum på vandrarhemmet och fortsatte vänta. Även om jag satt i sängen och tittade på TV var det inte alls samma sak som att vara ledig. Jag ville inte byta om till myskläder, för personen som skulle ringa skulle göra det när han var utanför och sedan skulle jag gå ut och få en sak av honom. Jag kunde inte gå till Hemköp och handla som jag tänkte göra efter jobbet, för jag var ju tvungen att vara på plats när han ringde. Och jag kunde inte låta tankarna vandra iväg hur jag ville och släppa arbetsdagen. Alltså satt jag och ”jobbade” fram tills klockan var halv sex, fast jag kunde ha slutat fyra. Vid halv sex ringde jag upp honom och fick veta att han inte kommer, så vi tog det nästa dag istället. Snacka om bortkastad tid.

Den här gången är det en annan person som ska ringa. Han lovade igår förmiddag att han skulle höra av sig senast på torsdag, vilket är idag. Jag sitter och funderar på om han har missbedömt dagarna, för han sa ”senast på torsdag” och inte ”senast imorgon” när jag pratade med honom igår. Hursomhelst så vill jag hålla mig väl med honom och inte ringa och tjata om det nu faktiskt är så att han fortfarande har för avsikt att ringa idag. Men om han har glömt, eller medvetet vill skjuta upp det till imorgon (som var fallet i tisdags) så vill jag veta det nu, och inte behöva sitta och ”jobba” fast jag kan vara ledig resten av eftermiddagen.

Ringa eller inte ringa? Det är frågan. Om jag ringer nu, och det på något sätt ger personen en negativ uppfattning om mig, kanske han säger nej till det jag vill att han ska ringa och säga ja till. Och då får jag jätteproblem imorgon på jobbet, så det vill jag ju inte. Han får mycket hellre ringa mig tidigt imorgon och säga ja (fast han har lovat att ringa idag) än att ringa eller bli uppringd idag och säga nej. Men å andra sidan kan det bli tajt om tid för honom att fixa så att han kan säga ja om han har glömt det och jag inte ringer och påminner honom förrän imorgon. Jag vet inte hur jag ska göra. Det här suger!