Direktlänk till inlägg 7 maj 2010

Bakvända klagomål

Av Erica - 7 maj 2010 17:11

Nu är jag äntligen på väg hem, efter att ha spenderat nästan två hela veckor i Uppsala hos mina föräldrar. Jag jobbar ju i Uppsala ganska ofta, så det är inte ovanligt att jag är där, men det är ganska ovanligt att jag stannar över helgen. Förra helgen var det dock sista april och då måste man ju vara i Uppsala, så Totte kom upp istället för att jag skulle åka ner. Så Totte har jag träffat, men jag har inte fått vara hemma något på två veckor, och jag saknar det.

Mest av allt saknar jag att få ta egna beslut om vad jag ska ägna min dag efter jobbet åt, utan att behöva förklara mig för någon. Det har varit ganska mycket klagande och pikande, fast kanske mest bara nyfikenhet om vad jag håller på med. Ibland vill man bara kunna sätta sig vid datorn och spela Country Life på Facebook när man kommer hem från jobbet. Man kanske inte vill behöva berätta för någon vad det är man gör och ännu mindre behöva berätta vad det går ut på och hur man spelar.

Vissa saker har jag inte ens förstått mig på när mina föräldrar klagar på mig. Mamma har uttryckligen förklarat för mig att jag går och lägger mig för tidigt, fast jag lägger mig så sent att jag inte ens får åtta timmars sömn, och är jättetrött dagen efter. Jag trodde att mammor skulle klaga på sina barn för att de går och lägger sig för sent, inte för tidigt. Så jag vill hem för att komma in i en sundare dygnsrytm där jag får gå och lägga mig tidigt utan att någon kommenterar på det.

Pappa frågar mig varje torsdag om jag vill ha pannkakor till middag. Varje torsdag svarar jag att jag inte vill ha några pannkakor för att de egentligen är en efterrätt och att jag kommer att laga något annat till mig att äta. Då suckar pappa. Det här börjar också bli ganska jobbigt. Tack snälla pappa för att du tänker på mig och frågar om jag vill ha pannkakor, och tack för att du kan tänka dig att göra dem åt mig! Men snälla sucka inte när jag inte vill ha. Jag har tillräckligt svårt att motivera för mig själv att jag ska hålla mig till nyttiga maträtter. Om jag måste försöka motivera det för dig också finns det stor risk att jag trillar dit och äter onyttigt igen. Det vill du väl inte? Så jag tycker att det ska bli skönt att komma hem så att jag kan äta nyttigt utan att behöva motivera mig.

Sist men inte minst ska det bli skönt att kunna göra något, vad som helst, utan att behöva känna att man är otrevlig och inte är med i gemenskapen, bara för att man inte sitter och tittar på TV med de andra. Ska jag behöva sitta och slötitta på ett program jag inte ens vill se, och känna mig stressad för att jag inte kommer att hinna lägga upp ett blogginlägg eller skicka ett mail som planerat? Eller borde jag inte kunna sätta mig vid datorn utan att folk kommer och är oroliga för mig och undrar varför jag inte vill vara med.

Det känns lite bakvänt att jag vill komma hem för att kunna leva mer sunt och hinna med, för mig, mer viktiga saker. När man bor hos sina föräldrar förväntar man sig att de ska klaga på en när man roar sig för mycket utan att ha tagit tag i det viktiga och sover för lite och äter fel. Men nu har jag bara fått klagomål på det jag gör som jag tycker känns vettigast, sundast och bäst för att jag ska må bra. Jag vill inte behöva förklara mig. Jag vill bara leva så och må bra.

Familjelivet · Fysiskt välbefinnande · Psykiskt välbefinnande

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...