Nu vet vi att vi har haft fel angående var vårt köksfönster kommer att befinna sig. Så därför har vi bytt ut den vyn vi hade till den vi nu tror köksfönstret är på.

För övrigt har vi fått golv i vår lägenhet. Trevligt, trevligt! Och byggföretaget ringde idag och frågade om vi ville ta bort en vägg i vår planlösning, så jag antar att de börjar bygga väggar snart. De ville ha svar innan klockan 12 idag. Det tycker jag var extremt dålig framförhållning. Om vi fick välja bort väggar hade de väl kunnat berätta det i tid, så att vi seriöst hade hunnit överväga saken. Men det gör inte så mycket, för jag är helt säker på att jag vill ha kvar väggen. Helst vill jag ju ha ännu fler väggar, men det fick vi inget erbjudande om.

Det läskigaste just nu är att lägenheten ser så fruktansvärt liten ut. På husets lilla kortsida ska vårt sovrum, badrum och kök rymmas efter varandra. Och nu när det tydligt framgår var hörnen sitter, så slås jag av hur trångt det ser ut. Jag måste tvinga bort mina egna tankar med logik, som säger att lägenheten kommer att bli så många kvadratmeter som den lovades bli, hur litet det än ser ut. Och det kan inte kännas litet i och med att det är dubbelt så stort som vår nuvarande lägenhet.

Det var inte ofta jag klippte naglarna när jag jobbade på ICA. Då gick naglarna av så fort jag visade mig på jobbet, och jag lade snarare ner mycket tid på att få dem att växa, inte på att få dem kortare. Men om alla naglar hade gått av utom en, så hände det att jag tog fram nagelklipparen för att jämna ut det hela.

Nu måste jag plötsligt klippa naglarna för att de annars blir för långa. Jag trodde inte att naglar kunde bli för långa. Ju längre desto bättre, liksom. Men det har visat sig att det finns en längd som gör att det känns väldigt obekvämt om naglarna överstiger. Och de går inte av av sig själva längre, så det blir till att klippa dem nu och då.

Problemet är att jag inte har vant mig vid att naglar måste klippas, så jag tar inte med mig min nagelklippare i veckorna när jag jobbar borta. Det här leder till att jag kan känna mig obekväm i flera dagar om mina naglar växer ut förbi obehaglighetsgränsen på måndagen och jag inte kommer hem till nagelklipparen förrän på fredagen. I värsta fall får jag fila ner dem lite med min nagelfil som jag självklart har med mig överallt jag går. Men det är inte samma sak.

I helgen när jag äntligen fick tillfälle att klippa naglarna var de såhär långa:

Efter en omgång med både nagelklipparen, nagelfilen och nagellacket såg de istället ut såhär:

Det kanske inte ser ut som någon stor skillnad, men det känns mycket bättre. Och jag hade inte klarat av det med enbart en nagelfil.