Det försvinner saker hela tiden här hemma. Det dyker upp saker igen lite nu och då också. Det är väl för väl, för annars skulle vi snart inte ha någonting kvar här hemma!

Samma ångestfyllda känslokedja utspelar sig inom mig varje gång jag upptäcker att någonting är försvunnet. Min första tanke är alltid att det måste vara Totte som har slarvat bort saken. Det är logiskt att tänka så, för om jag tror att det var jag själv som såg den sist så är den inte konstaterad försvunnen än, utan bara något jag letar efter och snart hittar. Inom mig känner jag frustration, för jag vet att Totte inte har en aning om var saken är, eller ens om han har använt den nyligen eller inte. Det blir alltså jag som desperat får tänka ut var han kan ha lagt saken. När ångestkänslan av att en sak är försvunnen väl har satt sig i kroppen så försvinner den inte heller. Så hur oviktig grejen vi har tappat bort än är, så kan jag inte slappna av och må bra igen förrän vi har hittat den, eller i alla fall vet vart den tog vägen.

Efter frustrationen kommer osäkerheten. Kan det ha varit jag som hade den sist ändå? Totte vet ju inte när han hade den sist, så jag kan ju ha använt den efter det. På något sätt känns det alltid orimligt. Det är ju oftast Totte som gör att saker försvinner. Men det händer ibland att det är jag. Och jag har världens sämsta minne, så jag kan inte veta säkert att det inte var jag. Hela mitt liv är egentligen uppbyggt på post-it, Wunderlist, rutiner som sitter i kroppen och policyn att aldrig någonsin fuska med något. Om jag undrar ifall jag packade med mig allt från badrummet på hotellet innan jag checkade ut kan jag till exempel inte komma ihåg det. Men jag vet att det absolut troligaste scenariot är att jag har påminnt mig själv på något sätt och sedan rutinmässigt kollat igenom badrummet tre gånger innan jag gick. Och även om jag inte orkade dubbelkolla den här gången så gjorde jag nog det ändå eftersom jag aldrig någonsin fuskar med sådant. Detta gör att jag kan vara relativt säker på vad jag har gjort, men aldrig hundra procent säker. Osäkerheten bubblar därför upp inom mig.

Strax därefter kommer känslan av att vara värdelös. Hur kunde jag tappa bort den där saken, om det nu var jag? Hur kunde jag bara glömma bort var jag har gjort av den? Varför såg jag inte till att ha ordentlig koll på den sist jag använde den, så att den inte skulle försvinna? Börjar jag redan få Alzheimers? Vilken dålig person jag är som måste ha fuskat med rutinerna!

Sedan är jag tillbaka på det som trots allt är troligast: att Totte har tappat bort den. Och då är det ju på grund av någonting han har gjort som jag står här och känner mig värdelös. Då infinner sig en blandning av ilska och hjälplöshet. Jag är arg på livet för att det är orättvist och tvingar mig att stå ut med allt som Totte tappar bort. Samtidigt känner jag mig hjälplös för att det förmodligen inte fanns någonting jag själv kunde ha gjort för att slippa stå här och känna mig värdelös. Men ilskan har helt sopat bort värdelösheten vid det här laget. Jag är inte värdelös för att Totte har tappat bort något! Och om det skulle vara jag den här gången så är jag inte värdelös ändå. Ibland felar även den perfekte. Enda anledningen till att det känns som att jag felar så ofta är att jag går igenom den här processen så ofta. Nästan alltid visar det ju sig vara Totte som har slarvat bort den, men det jag kommer ihåg mest efteråt är hur dåligt jag mådde för att jag trodde att det kunde ha varit jag själv.

Sist men inte minst kommer den intensiva ångesten av att saker bara kan föravinna när som helst. Det spelar nästan inte ens någon roll längre om jag någonsin får se saken igen, bara jag får veta vad som har hänt med den. Jag måste få veta hur det går till när saker bara försvinner!

Om jag har tur så har jag någonstans under den här känsloresan kommit på vad som kan ha hänt. Men om vi inte hittar saken finns det föralltid en liten del i min hjärna reserverad till att ha ångest över det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... överlämna den första julklapp bebisen någonsin fått och önska God Jul!   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... knacka på magen och fråga om bebisen inte vill komma ut nu när allt är fixat.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... plocka bort alla vassa barr från granen.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... julpynta med gosedjur i fönstret.   ...