Man skulle kunna tro att en TV i sovrummet leder till mer TV-tittande och mindre sömn, men det gör det inte. Nu när vi har en TV i sovrummet drar jag mig inte för att gå och lägga mig längre. Förut visste jag att det var alldeles tråkigt och ensamt i sovrummet, så jag ville inte gå dit. Nu går jag gärna dit, med vetskapen om att jag kan slå på TV:n om det känns ensamt. Det leder till att jag alltid kommer i säng tidigare, men TV:n sätts bara på ungefär varannan gång.

Om jag har fastnat för ett program på kvällen är det mycket troligare att jag borstar tänderna och går och lägger mig i en reklampaus nu också. Men återigen slår jag bara på TV:n i sovrummet hälften av gångerna. Ibland känns det bara så skönt att ha kommit i säng att jag sover istället. Fast om vi inte hade haft TV i sovrummet skulle jag aldrig ha gått ifrån TV:n i vardagsrummet förrän programmet var slut.

På morgnarna är det lättare att komma upp också, på helgen. När jag i vanliga fall skulle ha snoozat en gång till, för att jag bara orkar öppna ett öga, men absolut inte orkar ta mig ur sängen, kan jag nu slå på TV:n och i bästa fall bli intresserad av ett program. Om det är intressant så vaknar jag till, och när jag har vaknat till så vill jag gärna gå upp. I nästa reklampaus går jag gärna upp, klär på mig och sätter på TV:n i vardagarummet samtidigt som jag börjar med något annat som behöver göras.

Det är alltså jättebra att skaffa en TV till sovrummet om man vill få mer sömn och titta mindre på TV! I alla fall när man har en man som spelar dataspel halva nätterna och gör att man får ångest av att gå och lägga sig om det inte finns en TV.

Allt dåligt i mitt liv just nu går att härleda till mina kläder. Framförallt har jag hamnat i en ond cirkel som gör att jag får för lite sömn, på grund av mina kläder. Jag har ytterst få kläder som jag kan tänka mig att ha på jobbet. Om jag inte tar fram kläder kvällen innan måste jag gå upp jättetidigt för att hinna välja kläder på morgonen. Den tanken ger mig sådan ångest att jag aldrig vill gå och lägga mig och då får jag ännu mindre sömn. Det andra alternativet är lite bättre. Om jag lägger fram kläder kvällen innan kan jag sova längre på morgonen. Men jag skjuter på det så länge jag kan på kvällen eftersom jag nästan inte har några kläder jag kan välja. Till slut är det dags att lägga sig och då måste jag vara uppe en lång stund till för att välja kläder. Då får jag för lite sömn igen.

Att jag blir irriterad på Totte är också mina kläders fel. När jag går omkring hela kvällen och har ångest över att välja kläder är jag inte på mitt bästa humör för att ha tålamod med allt Tottes slarv. Dessutom är många av de kläder jag bara har på mig hemma ganska obekväma också, så det gör ju inte mitt humör bättre.

På jobbet är jag inte riktigt lika självsäker och tuff som jag brukar vara. Det beror bara på att jag inte har lika professionella kläder som vanligt. Vissa kläder är dessutom jobbiga att sitta i, så jag sitter obekvämt vid skrivbordet även när ingen ser mig. Då blir det svårt att jobba.

När jag ska på föräldragrupp och andra saker, känns det nästan som att jag inte vill gå, ibland, bara för att jag inte har något bra att ha på mig. Det är tråkigt för jag vill verkligen vara social, speciellt med andra föräldrar till bebisar nu.

Så varför kan jag inte ha några av mina kläder då? Jo, en anledning är gravidvikten som hänger sig kvar. Konstigt att jag lyckades ha kläder på jobbet när jag var gravid då, kan man tycka. Men det är inte så enkelt. Jag har tagit undan alla gravidkläder med påsydda mjukisband i midjan och extra utrymme för magen. Min mage är ju inte stor längre så de kläderna ser bara löjliga ut på mig nu. Men mina lår är fortfarande stora och rumpan och överarmarna också. Mina vanliga kläder är därför för små och mina gravidkläder är fel form.

De få kläder jag kan ha är ofta fulla med små bebisspyor eftersom Neo gärna spyr på mig minst en gång om dagen medan Totte inte gärna tvättar åt mig en gång om dagen och jag själv har fullt upp med att jobba, ha ångest över vad jag ska ha på mig och bli spydd på, så jag hinner inte tvätta. Dessutom är två av mina få linnen uttöjda i urringningen från den tid då jag ammade och krånglade av mig halva linnet åt fel håll flera gånger om dagen. Så om jag har dem halkar de ner och blottar BH:n hela tiden. Jag har flera tunikor som passar bra, men de kan jag inte ha för att jag inte har några byxor som passar. Jag tror att jag har en del tjocka, långärmade tröjor som passar också, men det skulle bli för varmt nu när det fortfarande är sommar.

Jag skulle verkligen behöva köpa en uppsättning seriösa kläder att ha på jobbet, tills jag har lyckats gå ner i vikt. Problemet är att vi har väldigt ont om pengar nu och de pengar vi har känner jag inte för att lägga på tjockis-kläder. Det går nog fortare att gå ner i vikt än att få råd att köpa kläder. Om nu inte min brist på sömn leder till att jag aldrig orkar träna. Det är en ond cirkel alltihop och det är kläderna som är boven!