Det svåra är inte att få bebisen att sova på natten; det svåra är att få maken att sova på natten.

Asterisker är till för att upplysa om att en förklaring till texten finns längre ner på sidan eller på annat ställe i anslutning till texten. Jag blir riktigt irriterad när jag inte hittar denna förklaring!

På det här brevet från Åhléns klubb finns en asterisk i texten. Jag har letat igenom hela brevet och tillhörande kuvert och rabattkupong utan att hitta den matchande asterisken som ska visa var förklaringen finns.

Ibland hittar man en liten, förklarande text längst ner på sidan, utan att den är markerad med asterisk. Det är illa nog. I det här brevet verkar förklaringen helt ha försvunnit. Jag måste intala mig själv att det inte spelar någon roll. Jag bryr mig inte om vad just den här förklaringen är. Men jag kan ändå inte låta bli att bli upprörd när det finns en asterisk utan att finnas en förklaring!

Av outgrundlig anledning vaknade jag upp i morse och var sugen på att städa. Inte städa med mopp och fönsterskrapa, mer plocka undan alla saker som ligger på fel ställen nu när Totte har varit hemma och föräldraledig hela veckan. Men ändå! Jag brukar mest bli irriterad på alla saker, speciellt när det är Totte som har spridit ut dem överallt och han vägrar att hjälpa till med att plocka i ordning. Jag brukar bara vilja att allt ska vara på rätt plats utan att jag behöver lägga tid på det. Och om jag städar vill jag att Totte ska vara tacksam eftersom det är han som har stökat ner. Men idag är jag bara sugen på att städa.

Jag har gott om tid nu på förmiddagen, innan Totte går upp. Jag har inget annat jag vill göra just nu. Dessutom vill jag som vanligt att det ska vara ordnat och fint här hemma. Istället för att städa upp efter Totte, så tänker jag städa upp för min skull. Det känns jättebra!

Nu hänger det bara på Neo om jag ska få något gjort eller inte. Han vaknade och gick upp samtidigt med mig. Nyss låg han lugnt och sov i babygymmet efter ett träningspass, men nu har han vaknat och vill kramas. Kanske inte blir någon städning. Men det är ändå skönt att vara sugen på det istället för att tycka att det måste göras.

"Cold start, ENERGY SAVING" stod det på vattenkranen inne på den offentliga toaletten. Det visade sig att det betydde att vattnet var kallt (inte iskallt, men helt klart kallt) under dubbelt så lång tid som en vanlig tvättning av händerna tar. Om folk kunde tänka sig att tvätta händerna i kallvatten så behövs det ingen speciell finess för att fixa det. Då kunde man ju bara välja att spola kallvatten.

En vanlig person hade kanske inte orkat bry sig, även om personen var missnöjd. Men sådant där fungerar aldrig på mig. Jag kan inte gå tillbaka till tangentbordet med stelfrusna fingrar som knapp går att böja. Jag måste ha mitt varmvatten! Därför stannade jag kvar och spolade tills varmvattnet kom. Sedan tvättade jag händerna extra länge i varmvattnet, för de var ju nerkylda av allt kallvatten som kom först. Det slutade alltså med att jag använde dubbelt så mycket varmvatten som jag skulle ha gjort om det kom på en gång. Dessutom spolade jag bort lika mycket kallvatten också, helt i onödan (vilket är dåligt även om det inte går åt så jättemycket energi för att skapa kallvatten).

Jag tycker att saker ska vara funktionella i första hand. Om det skulle vara så att man kan få ut den funktion man vill ha på ett mer miljövänligt sätt så ansvarar man själv för att använda sig av det sättet. I mitt fall får jag inte ut den funktion jag vill ha med kallare vatten, så då skulle det vara miljövänligare om jag fick välja att få varmvatten från början. (Funktionen jag vill ha är rena händer OCH böjbara fingrar som inte är stelfrusna). Många andra personer har inte samma obehag som mig av att nudda kallvatten. Dessa personer borde välja att tvätta händerna i kallt vatten för att spara på miljön, även om kranen är sådan att det går att spola varmt vatten.

Det är bara i de fall lata personer låter det bli som det blir, som den här lösningen verkligen sparar energi. När frusna personer som mig inte orkar vänta på varmvattnet, men hade använt det ifall det kom direkt, sparar denna lösning energi. När varma personer inte orkar bry sig om miljön utan brukar använda varmvatten fast de nöjer sig med kallvatten sparar denna lösning energi. Det är synd att det ska behövas tvångslösningar för att spara energi, istället för att alla tar sitt ansvar och tänker på det.

Vi har en stationär dator hemma och jag har en laptop. Dessutom har jag en jobblaptop där jag har en del privata grejer för att det är den enda dator jag har tillgång till när jag reser i jobbet. Min iPhone och min iPad fungerar till viss del som datorer också. Man tycker att alla dessa datorer borde göra att man alltid har tillgång till det man behöver, men så är det verkligen inte.

Dropbox har gjort mitt liv mycket enklare, för då kan jag öppna dokument jag har sparat på en annan dator. Men kruxet är att jag bara kan öppna och titta på filerna på min iPhone och iPad, inte ändra i dem eller spara nya. Vår stationära dator har saknat Office-paketet i ett år nu, så även där blir det problem om jag vill ändra något. Bilder laddar jag automatiskt upp från min iPhone, men de tar så stor plats att jag måste rensa Dropboxen ofta. Så sedan kommer jag bara åt bilderna från den dator jag använde när jag rensade Dropboxen.

Skrivaren vi har funkar bara med sladd. Det går alltså aldrig att skriva ut från iPhone eller iPad. Laptop går bara att skriva ut från om man ställer den på skrivbordet, och skrivbordet är ofta svårt att komma åt när Totte sitter där vid den stationära datorn. Från den stationära datorn kan man skriva ut, men inte Office-dokument, och inte när Totte sitter där. Jag skulle faktiskt påstå att det 90% av tiden känns som att det inte går att skriva ut alls när man vill. Detta gör också att man inte blir särskilt sugen på att skapa sitt worddokument; man vet ju redan att man inte kommer att kunna skriva ut det.

Vissa saker går bra att göra via appar på iPhonen och iPaden, men känns ändå som en nödlösning om man aldrig får använda en dator och göra det "på riktigt". Blogga är en sådan sak, inte minst för att fet stil inte funkar på appen. Men även för att man inte kan läsa sina egna gamla inlägg från ett år sedan på appen. Facebook är en annan sak som går bra med app, men man vill kolla på dator ibland. Och att surfa på internet går ju oftast bra, men ibland känns i alla fall iPhonen för liten för att man ska få bra överblick.

För att sammanfatta det hela har alla dessa datorer lett till ett behov av att använda flera olika datorer varje dag, snarare än att leda till att man alltid har en dator när man behöver en. Det är riktigt irriterande och jag hoppas att vi kan hitta en lösning på det här snart. Idag hittade vi i alla fall Office-skivan så att vi kan installera Office-paketet på den enda datorn som alltid har skrivare. Nu kvarstår bara problemet att den datorn också alltid är upptagen av Totte.

Vi har inte jättemycket pengar nu när vi är föräldrar. Vi gjorde av med alla pengar vi hade på bröllopet och smekmånaden förra året. Sedan har vi köpt nya, stora saker (t.ex. soffa) till vår nya lägenhet, varje månad sedan smekmånaden och ända fram till Neo föddes. Och sedan dess har vi förstås köpt massor av bebisprylar och minskat vår totala inkomst på grund av föräldraledighetsdagar.

Det här skulle inte kännas lika jobbigt om vi åtminstone hade allt man normalt behöver. Men nu saknar vi fortfarande en del saker som gör att vår vardag haltar lite. Det största exemplet på det är att vi fortfarande inte har köpt något köksbord. Så länge vi inte har köksbord känns det lite som att vi bara hankar oss fram i väntan på det riktiga livet som kommer. Ingenting är så noga nu, för vi har ändå inget köksbord. Man får äta framför TV:n och lämna kvar disken på soffbordet, för vi har ändå inget köksbord. När köksbordet kommer ska vi börja leva som vanliga människor.

Men hur viktigt det än känns att ha ett köksbord så har vi ändå inte råd med ett den här månaden. Då tvingas vi leva i väntan på det riktiga livet en månad till. Det är oerhört handikappande!

Helst skulle jag vilja ta kreditkortet och bara åka iväg och köpa alla saker som känns nödvändiga att ha för att skärpa till sig och leva som vanliga människor med bättre rutiner och mindre humörsvängningar. Men jag skulle aldrig göra så. Jag använder bara kreditkortet när jag vet jag kommer att kunna betala hela räkningen så fort den kommer.

Så vi fortsätter att leva handikappande panka, utan att egentligen ha det så svårt. Det finns inget vi behöver som man måste ha. Det handlar bara om önskvärda livsstilsförändringar som förmodligen sker lättare med hjälp av de saker vi behöver. Som att duka av bordet till exempel. Det är ju ett önskvärt beteende som är mycket lättare att åstadkomma om man har ett bord! Om det bara var en ny märkesköksmaskin vi ville ha för att den har så sjukt snygg färg, då kanske det skulle vara lättare att bara leva ett normalt liv i väntan på att en dag ha råd med köksmaskinen. Det funkar inte när det man vill köpa är köksstolar!