Livet är tusen gånger bättre nu, sedan jag fick börja använda linser igen! Tyvärr får jag fortfarande inte ha linser på natten, så det är inte riktigt så bra som förut, men det är betydlig bättre. Nu ser jag när jag duschar, Neo kan inte sno min syn stup i kvarten och jag ser instruktören från alla vinklar på BodyPumpen.

Det negativa är att jag fortfarande måste ha glasögon i sängen när jag kollar på TV innan jag ska sova. Dessutom måste jag sätta i och ta ur linserna varje dag.

Nu har jag i alla fall skaffat nya glasögon med rätt styrka. De är större också så att jag slipper vrida på huvudet så mycket när jag ska titta på olika saker. De är lite mer som att ha linser än mina gamla glasögon.

I teorin står jag i köket och lagar tacopaj med min man just nu. I teorin packar vi upp resväskan från Uppsalavistelsen medan pajen står i ugnen. I teorin orkar jag starta en tvätt och glatt småprata om hur dagen på öppna förskolan varit.

I teorin ska det bli trevligt att sitta ner i soffan och äta paj medan vi tittar på TV-serier. I teorin vill jag ha ett glas likör efteråt, till chokladen vi fick med oss hem från chokladprovningen. Till sist går vi i teorin och lägger oss tillsammans, men det är en helt annan teori som inte har blivit praktik på väldigt länge.

I teorin är jag pigg och glad och har full energi att göra allt det trevliga och nödvändiga som Totte faktisk är helt inne på ikväll. Men i praktiken är jag ett vrak som ligger i sängen helt utslagen och hoppas på att väskan ska packa upp sig själv och natten ska komma så att jag får ligga kvar här. Det är mer slutkörande än man tror att ta hand om en ettåring som inte sover middag på hela dagen! När ska jag orka få en normal fredagskväll?