Igår var Totte, jag och Neo och tittade på ett radhus i närheten av där Totte växte upp. Efter att ha bott två veckor i mina föräldrars villa var det hemskt att komma hem till lägenheten och höra allt ljud från bilar och människor. I Uppsala gick Neo och jag ofta ut med pyjamas på och tog en liten sväng på gräsmattan innan frukost. Här känns det som att man sitter i ett utställningsskåp mitt på en fotbollsplan när man går ut på uteplatsen. Ljudet från vägen har aldrig stört mig tidigare, men efter två veckors lugn var det outhärdligt att behöva höja TV:n när man öppnar fönstret.

Radhuset vi tittade på kändes lagom stort, lagom inflyttningsklart, lagom avskilt och lagom naturnära. Budgivningen hade redan startat igår, så vi hade inte lång tid på oss att fundera. Men på något sätt kändes det inte som att det var så mycket att fundera på. För ovanlighetens skull var både Totte och jag nöjda, trots att inget av våra största krav var uppfyllda. Han brukar kräva att det ska vara nybyggt och jag brukar kräva 6 rum och stor gräsmatta. Det här radhuset är byggt -72, har 5 rum och världens minsta lilla gräsmatta, men två uteplatser i trä respektive sten. Jag antar att vi blev kära och då spelar ju kravlistan mindre roll.

För min egen del tror jag att de två veckorna i Uppsala gav mig tydligare prioriteringar också. Det är bättre att flytta till ett hus med gräsmatta snabbt, så att vi inte behöver slösa fler år i storstadskaoset, än att hitta den perfekta drömvillan. Vi kan ju flytta igen om några år om vi vill.

Allt känns fortfarande väldigt overkligt. Vi har lagt ett bud och väntar på de som hade lagt budet innan oss. Det är ju helt omöjligt för oss att veta hur långt de är villiga att gå. Just nu känns det alltså som att det är ungefär lika troligt att vi förlorar, glömmer det här radhuset och blir kvar i lägenheten ett år till, som att vi vinner och bor i radhus redan till hösten. Det är ofattbart vad lite man kan påverka de största besluten i sitt eget liv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... överlämna den första julklapp bebisen någonsin fått och önska God Jul!   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... knacka på magen och fråga om bebisen inte vill komma ut nu när allt är fixat.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... plocka bort alla vassa barr från granen.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... julpynta med gosedjur i fönstret.   ...