Om man inte hade något hår alls på kroppen så skulle det gå mycket fortare att duscha. Man skulle inte behöva raka benen eller under armarna i duschen och man skulle inte behöva tvätta håret med både schampo och balsam. I vanliga fall är det sådana saker som tar absolut mest tid för mig i duschen.

Det skulle till och med gå fortare att duscha om man inte hade något hår än det gör för mig nu de gånger jag ska ta en snabbdusch utan rakning och hårtvättning. Då brukar jag nämligen sätta upp håret i en knut som jag sedan måste försöka undvika att spola vatten på. Om man inte behövde bekymra sig för att få vatten på huvudet skulle det gå lite fortare.

Tänk vad underbart det skulle vara att bara gå in i duschen, spola vatten överallt, tvåla in sig med duschcrème, spola av sig igen och sedan är man klar. När man går ut ur duschen skulle det gå mycket fortare att göra hela sig torr också om man inte har något hår som behöver torkas. Men tänk vad tråkigt det skulle vara om man inte hade något hår på huvudet. Inga fina frisyrer eller något. Håret på benen kunde jag ha varit utan däremot. Det fyller inget syfte alls.

När jag sprang idag tog jag det lugnt. Jag pressade mig inte för att få en bra tid, utan sprang så fort som kändes bra. Det visade sig att jag fick en lika bra tid som jag brukar. Det är alltså ingen idé att jag pressar mig när jag springer. Det enda jag åstadkommer är att det inte är riktigt lika skönt att springa då. Där ser man.