När jag var på min shoppingtur i Stockholm igår letade jag efter en kursbok som jag ska börja läsa den här veckan. Den fanns inte på Akademibokhandeln i Stockholm. Jag frågade.

Sedan letade jag efter samma bok i Göteborg när jag väl hade kommit fram med tåget. Den fanns inte på Akademibokhandeln i Göteborg heller. Jag hittar i den affären. Jag skulle ha sett den om den fanns.

Idag gjorde jag ett tredje försök efter jobbet i Uppsala. Där fanns den. Så fort jag hittade den insåg jag att jag hade sett den, liggandes på exakt samma bord, i lördags när jag var och köpte kurslitteratur utan att veta vilken bok man skulle börja med. Tredje gången gillt, alltså. Den fanns på Akademibokhandeln i Uppsala, idag, och även i lördags.

Jag älskar det här jobbet! Båda dagarna jag har jobbat har jag varit helt slut när jag kommit hem. Men det är ändå en skön känsla. Det är inte så att jag har slitit och lidit under hela arbetspasset. Man kan känna sig helt slut efter att ha gått på Liseberg en hel dag också. Då har man haft kul hela dagen. Men det här jobbet är mer som när jag kommer på något stort att fixa hemma, som att sortera allt från källaren, och sedan är slut, för att jag har varit duktig och åstadkommit något.

Det är mycket skönare att känna att man helst skulle vilja jobba över så att man hinner göra klart några saker till innan man går hem, än att som på ICA, titta på klockan 42 gånger den sista timmen och sedan gå hem oavsett om det är mycket eller lite att göra. Smidigt är också att jag kan börja jobba direkt när jag kommer på morgonen, istället för att vänta på att klockan slår åtta, till exempel. På ICA var jag på jobbet en viss tid. Nu är jag på jobbet när jag måste jobba. Det kan innebära längre eller kortare dagar än på ICA, men hela tiden jag är där känner jag mig värdefull, och det är det bästa som finns.