Solen log mot mig på lunchen idag, när jag gick längs Fyrisån, och jag log tillbaka. Känslan av lycka fyllde mig och jag kände mig lugn, trygg och harmonisk. Det finns problem i mitt liv, men idag väljer jag att leva, istället för att oroa mig. Det betyder inte att jag inte gör vad jag kan för att lösa de problem jag kan lösa. Det betyder bara att jag känner mig lugn inför de problem jag inte vet hur jag ska lösa.

Det finns många saker som jag vill ha här i livet, men som jag inte har, än i alla fall. Men idag väljer jag att vara nöjd, istället för att hetsa och vara girig. Det känns bra, idag. Jag har solen, ån och min hälsa. Jag vet att jag har Totte, även om han inte är här. Det finns inget annat jag behöver, idag, när jag går längs ån och solen ler mot mig.

Lycka handlar inte om att ha allt det man vill ha. Lycka handlar om att må bra, oavsett vad man har. Ibland kan fysiska saker göra en lycklig. Men det är aldrig saken i sig som gör en lycklig, utan vad saken representerar. Frihet till exempel. Men idag behöver jag ingen sak för att känna mig fri. Idag har jag solen, ån och femton minuter kvar på lunchen. Det är frihet för mig.

En liten rast ...

När jag jobbade i kassan på ICA gick mina naglar av hela tiden. Men jag kunde ha hur galna färger som helst på nagellacket. Nu när jag jobbar som administratör på ett kontor, växer sig mina naglar långa och fina. Men jag försöker hålla mig till diskreta färger på nagellacket så att det framstår som att jag har koll.

Trots för- och nackdelar med både kassan och kontoret föredrar jag det läge jag är i nu. Det känns så underbart att ha naglar som inte har gått av, och jag tror faktiskt att jag gillar de diskreta färgerna. Det räcker om jag får ta till en färgstark scarf på jobbet. Kanske måla något fint, färgstarkt mönster på naglarna någon gång ibland bara.

Nu ser naglarna ut såhär:

När man inte ens känner för att blogga, då är det illa. Känner bara för att gråta en skvätt och tänka på att Totte älskar mig.

Mamma, min syster och jag har designat om gästrummet jag sover i hemma hos mina föräldrar. Alla möbler skulle bytas ut, kom vi fram till. Och då menar jag alla. Vi har redan burit ut allt utom sängen, köpt nya möbler på IKEA och byggt ihop några av dem. Det kommer att bli fantastiskt snyggt!

Tyvärr blir det inte färdigt ikväll, så jag får leva med krånglet att ha mina saker i de gamla skrivbordslådorna som står i korridoren och mina kläder i den gamla byrån som står i TV-rummet. Förhoppningsvis hinner jag bygga ihop byrån i veckan, så att jag åtminstone får ha mina kläder här inne igen.

Det känns riktigt skönt att det äntligen har blivit av nu. Det har pratats om att det här gästrummet ska göras om hur länge som helst nu. Men idag har det äntligen hänt. Det gamla är ute och det nya på väg in. Nu finns det ingen återvändo. Det här rummet kommer aldrig att bli sig likt igen. Och glada är vi för det.

Nu ska jag på oktoberfest, trots att det bara är september. Så tokigt det kan bli! Men jag ska nog ha roligt ändå. Om det finns något annat än öl att dricka vill säga.

Shopaholic är jag nog inte. Det finns gränser för hur mycket pengar jag gör av med. Däremot har jag märkt flera gånger att det verkar vara själva shoppandet jag går igång på, inte att sedan ha sakerna egentligen. Jag älskar att skriva inköpslistor, oavsett om det är en mat-lista när jag ska till ICA eller en kläd-lista när jag ska på stan. Jag älskar att gå omkring i olika affärer och försöka hitta det jag vill ha köpt och att hitta en del andra saker att spontanköpa på vägen. Sedan älskar jag att välja ut vilken sak som blir absolut perfekt att köpa. Till sist älskar jag att komma hem med kassar med saker i, och packa upp en sak i taget, klippa bort eventuella lappar och studera saken en sista gång innan den blir en av alla saker jag äger.

Tyvärr händer det alltför ofta att jag slutar intressera mig för saken när jag väl har packat upp den. När den inte längre representerar shopping, inte längre är den nya saken som ska packas upp, är den inte lika kul längre. För det mesta blir det så när jag har köpt godis. Jag står i affären och väljer jättelänge och känner efter exakt vad jag är sugen på. Sedan låter jag bli att äta upp det direkt, för den nya saken måste man ju ta hem och packa upp först. Sedan kan man få använda den. Men när jag väl kommer hem är jag inte sugen längre. Samma sak är det med korsordstidningar. I affären vet jag att jag vill lösa korsorden, men när jag kommer hem har jag inte tid eller lust. Och det borde jag ha vetat redan i affären.

Oftast känner jag mig tvungen att använda sakerna, fast jag har tappat intresset. Jag vill tycka om sakerna, för annars hade jag inte köpt dem. Så det slutar med att jag trycker i mig godiset ändå, mest för att bli av med det och slippa erkänna att jag köpte det trots att jag sedan inte ville ha det. Och korsordstidningarna ger jag i alla fall fem minuter, så att jag hinner lösa ett korsord, även om jag inte längre vill. Många saker jag köper är färgglada och fina. En del av dessa saker inser jag när jag kommer hem att jag har köpt bara för att de är fina, men de passar inte in i hemmet i övrigt. Dessa saker känner jag mig också tvungen att använda, till och med tvungen att tycka om. Men det är inte alltid de får stå framme. Jag får ta fram dem och njuta av dem ibland när jag är ensam, för jag tycker ju om dem, även om de inte passar in.

Det vore nog bäst om jag lyckades låta bli att köpa saker som jag inte vill ha. Men jag blir ju glad av det, så länge jag shoppar. Det borde inte vara värre att lägga hundra spänn på saker man inte vill ha, under en två-timmars shoppingtur, än att lägga hundra spänn på att gå på en två-timmars film på bio. Inte om man njuter av att shoppa, precis som man njuter av bion. Problemet är bara att det finns en restprodukt kvar när man har shoppat, och den restprodukten känns fel att slänga även om man inte vill ha den. När det gäller godis borde jag i alla fall göra något åt situationen. Om jag verkligen inte kan sluta köpa godis borde jag åtminstone sluta äta det, när jag inte är sugen på det. Det är inte slöseri att köpa godis och sedan slänga det. Det är slöseri att köpa godis och äta upp det. Slöseri på hälsa alltså. Så måste jag tänka. Men det är så svårt att inte känna sig tvungen.

De här fina, färgglada, prickiga grytlapparna kunde jag inte låta bli att köpa när jag hittade dem på Åhléns för bara 19 kronor styck. Totalt blev det i och för sig 114 kronor, för jag lyckades köpa sex stycken, men jag tycker absolut att det var värt det. Hoppas bara att Totte också tycker om dem!