Shopaholic är jag nog inte. Det finns gränser för hur mycket pengar jag gör av med. Däremot har jag märkt flera gånger att det verkar vara själva shoppandet jag går igång på, inte att sedan ha sakerna egentligen. Jag älskar att skriva inköpslistor, oavsett om det är en mat-lista när jag ska till ICA eller en kläd-lista när jag ska på stan. Jag älskar att gå omkring i olika affärer och försöka hitta det jag vill ha köpt och att hitta en del andra saker att spontanköpa på vägen. Sedan älskar jag att välja ut vilken sak som blir absolut perfekt att köpa. Till sist älskar jag att komma hem med kassar med saker i, och packa upp en sak i taget, klippa bort eventuella lappar och studera saken en sista gång innan den blir en av alla saker jag äger.

Tyvärr händer det alltför ofta att jag slutar intressera mig för saken när jag väl har packat upp den. När den inte längre representerar shopping, inte längre är den nya saken som ska packas upp, är den inte lika kul längre. För det mesta blir det så när jag har köpt godis. Jag står i affären och väljer jättelänge och känner efter exakt vad jag är sugen på. Sedan låter jag bli att äta upp det direkt, för den nya saken måste man ju ta hem och packa upp först. Sedan kan man få använda den. Men när jag väl kommer hem är jag inte sugen längre. Samma sak är det med korsordstidningar. I affären vet jag att jag vill lösa korsorden, men när jag kommer hem har jag inte tid eller lust. Och det borde jag ha vetat redan i affären.

Oftast känner jag mig tvungen att använda sakerna, fast jag har tappat intresset. Jag vill tycka om sakerna, för annars hade jag inte köpt dem. Så det slutar med att jag trycker i mig godiset ändå, mest för att bli av med det och slippa erkänna att jag köpte det trots att jag sedan inte ville ha det. Och korsordstidningarna ger jag i alla fall fem minuter, så att jag hinner lösa ett korsord, även om jag inte längre vill. Många saker jag köper är färgglada och fina. En del av dessa saker inser jag när jag kommer hem att jag har köpt bara för att de är fina, men de passar inte in i hemmet i övrigt. Dessa saker känner jag mig också tvungen att använda, till och med tvungen att tycka om. Men det är inte alltid de får stå framme. Jag får ta fram dem och njuta av dem ibland när jag är ensam, för jag tycker ju om dem, även om de inte passar in.

Det vore nog bäst om jag lyckades låta bli att köpa saker som jag inte vill ha. Men jag blir ju glad av det, så länge jag shoppar. Det borde inte vara värre att lägga hundra spänn på saker man inte vill ha, under en två-timmars shoppingtur, än att lägga hundra spänn på att gå på en två-timmars film på bio. Inte om man njuter av att shoppa, precis som man njuter av bion. Problemet är bara att det finns en restprodukt kvar när man har shoppat, och den restprodukten känns fel att slänga även om man inte vill ha den. När det gäller godis borde jag i alla fall göra något åt situationen. Om jag verkligen inte kan sluta köpa godis borde jag åtminstone sluta äta det, när jag inte är sugen på det. Det är inte slöseri att köpa godis och sedan slänga det. Det är slöseri att köpa godis och äta upp det. Slöseri på hälsa alltså. Så måste jag tänka. Men det är så svårt att inte känna sig tvungen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... överlämna den första julklapp bebisen någonsin fått och önska God Jul!   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... knacka på magen och fråga om bebisen inte vill komma ut nu när allt är fixat.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... plocka bort alla vassa barr från granen.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... julpynta med gosedjur i fönstret.   ...