Direktlänk till inlägg 13 mars 2011

Onda ting

Av Erica - 13 mars 2011 17:46

Våra diskhanddukar är borta, och jag hatar det! Jag hatar det för att de är helt underbara, rosa, fina, rosa bandet edition. Jag hatar det för att de suger upp vatten från tallrikar som inga andra handdukar jag någonsin har stött på. Jag hatar det för att det är jag som har köpt dem och vill inte behöva hitta nya att köpa.

Men även om vi hittar handdukarna redan idag, så hatar jag ändå att de är borta. För det innebär nämligen att en av tre saker har inträffat. En av tre saker som jag hatar:

1. Totte går inte att lita på, för att han tappar bort mina saker när jag inte är hemma. Det här alternativet är sant om handdukarna försvann under de tre veckor jag var borta hemifrån. Det skulle vara hemskt om det är sant, för jag vill absolut kunna lämna mina saker i Tottes vård, både utan att de kommer bort och utan att de blir trasiga.

2. Tottes mamma går inte att lita på, för att hon förskingrar saker när hon hjälper oss att städa. Det här alternativet är sant om handdukarna försvann den galna helgen jag kom hem från att ha varit borta i 3 veckor, när hon hjälpte oss att städa hela lägenheten inför fotograferingen av mäklaren. Hon hade mest hand om köket, medan Totte och jag var i andra delar av lägenheten. Det vore hemskt om det här var sant, för hon är verkligen jättesnäll som hjälper oss och jag vill absolut kunna känna mig trygg med mina saker i hennes händer.

3. Jag själv går inte att lita på, för att jag tappar bort mina egna saker och kommer inte ens ihåg att det är jag själv som har gjort det. Det här alternativet är sant om handdukarna var borta redan innan jag åkte bort och var borta i tre veckor (såvida det inte var Totte som slarvade bort dem då) eller om de kom bort när jag ensam gjorde sista städningen precis innan fotografen kom. Det här skulle vara jättehemskt om det är sant för det betyder att jag inte är kapabel att hålla ordning på mina egna saker. Jag hatar att inte ha kontroll på vad jag själv gör! Det vore en sak om Totte eller hans mamma har slarvat bort dem. Då kan jag i alla fall skälla på dem och har rätt att bli sur. Men om det är jag själv som har slarvat bort dem så är det mig det är fel på. Då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Lika frustrerande som att veta att det är en av dessa tre som är sanningen, lika frustrerande är det att inte veta vilken av de här tre som är sanningen. Om vi hittar diskhanddukarna så kanske omständigheterna kan berätta för mig hur de kom bort, men det är inte säkert. Och om vi aldrig hittar dem så kommer jag aldrig få veta hur de kom bort. Det hatar jag! Det hatar jag mycket mer än det faktum att de är borta!

Psykiskt välbefinnande · Sakerna

Dela

Emma

14 mars 2011 09:47

Du kanske ska börja med att fråga Totte och hans mamma och de har sett handdukarna och vet var de kan ha tagit vägen.

http://dilemma.bloggplatsen.se

Erica

14 mars 2011 10:17

Jag har frågat Totte och han har ingen aning, precis som jag. Nu har Totte frågat sin mamma också och hon tror inte att hon har sett dem. Jag är inte riktigt säker på om hon vet vilka vi menar, men det troligaste är nog att de kom bort innan hon kom in i bilden. Jag eller Totte är skyldig!

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...