Totte har kommit på att vi ska äta LCHF-mat nu, så att vi går ner lite till innan bröllopet. Det är en väldigt bra idé, men stackars Totte får laga all mat själv, för jag har inte tid att sätta mig in i det där. Jag hade hellre fortsatt med Naturdiet när det gäller tidsåtgång, både gällande lagande av maten och funderande på vad man ska äta. Men jag är jätteglad att Totte lagar all mat till mig nu, för LCHF är mycket godare och ”naturligare” än Naturdiet.

Problemet nu är att jag nästintill har panik över viktnedgången. Min brudklänning ska vara färdig för provning i april. Den storlek jag är då, den storleken blir de sista ändringarna i. Och april är ju i övermorgon!!! Förhoppningsvis är inte provningen förrän i slutet av april, men det är ju ändå max fyra veckor kvar. Det finns inte en chans att jag ska kunna göra någon betydande viktminskning. Panik!

LCHF är dessutom inte känt för att få folk att rasa i vikt. Det handlar mer om ett sunt sätt att äta, som i längden får en att må bra och hålla sin sunda vikt. Men nu har jag bara fyra veckor på mig, så det måste gå lite fort här. Förmodligen går det att öka på viktminskningen genom att träna ordentligt, men hittills har jag varit så slut efter jobbet att jag har somnat i soffan istället för att gå ut och springa. Detta har nog inte så mycket att göra med maten, utan snarare svårigheten att komma i säng i tid, men resultatet är ändå utebliven träning.

Positiva tankar är viktiga i sammanhanget, så nu ska jag ta upp några bra saker. För det första så har jag ju redan gått ner i vikt sedan jag beställde klänningen, så jag väger i alla fall inte så mycket som jag vägde då. För det andra är fyra veckor hyfsat lång tid ändå. Om jag går ner ett halvt kilo i veckan kommer jag i alla fall att väga mindre än jag har vägt på länge. Min bästa vikt i år var precis innan vi åkte till Gran Canaria och nu väger jag bara lite mer än så. För det tredje så är det korsettrygg på klänningen, så om jag fortsätter att gå ner i vikt efter att de har justerat klart den så kan jag nog ha den ändå. Och i så fall har jag ju snarare tio veckor på mig att gå ner i vikt till bröllopet. Dessutom har snön försvunnit och för varje dag temperaturen ökar utomhus blir jag mer och mer sugen på att springa. Till slut kan jag nog inte låta bli, även om jag är trött.