Toalettuppfräschare är något av det värsta jag vet! Jag vet inte varför, men jag börjar ha några teorier om vad det kan bero på.

De är till för att toaletten hela tiden ska vara ren och fräsch, men jag får snarare upplevelsen av att de aldrig blir färdigstädade. När det sitter en liten behållare i toaletten hela tiden är det precis som om man hela tiden skulle ha alla sina flaskor med rengöringsmedel framme och synliga hela tiden. Ja, man kanske har städat klart, men man har inte plockat undan efter sig än.

Dessutom luktar de. Jag antar att det är meningen att det ska lukta gott, men jag är inte imponerad. När det luktar blommor eller citron inne på toan så vet jag att det egentligen bara döljer en annan lukt. Det blir krock i min hjärna på något vis. Jag vill helst att det inte luktar någonting alls inne på toa, men om det ska lukta något så får det hellre lukta illa. Då vet jag vad jag har att handskas med. Luktar det bara lite illa så vet jag att jag överlever ändå. Luktar det mycket illa vet jag att det är bäst att vänta med att besöka toaletten. Men om det luktar citroner kan det mitt vad det är blandas med illalukt som håller mig fången tills jag är klar.

Idag upptäckte jag en helt ny anledning till att hata toalettuppfräschare. När jag kom in på toan på jobbet låg det ett papper kvar i toaletten. Någon innan mig hade alltså inte lyckats spola ordentligt. Jag vet varför. Jo, för att när man spolar i toaletten på jobbet skummar det så mycket från toalettuppfräscharen att man inte ser om det är något papper kvar, blandat med allt skum. Alltså är det omöjligt att upptäcka att man måste spola en andra gång. Det problemet uppstår aldrig utan toalettuppfräschare. De är helt enkelt bara till för att dölja, men de gör det bara svårare att ta reda på om det verkligen är rent eller inte!

Det är ganska vanligt att saker inte går som man har tänkt. Inte minst när man har ett helt bröllop att planera. Men när det gäller inbjudningskorten så kan jag meddela att de blev precis så bra som jag hade tänkt mig. De ser nästan exakt ut som min prototyp, som jag gjorde för mer än ett halvår sedan, med undantag för några rena förbättringar.

Jag är inte på något sätt besviken, sådär som man kan vara ibland när någonting inte blir precis som man har föreställt sig, även om det ändå blir bra. Nej, utan dessa inbjudningskort är precis så bra som jag ville att de skulle vara. Såhär i efterhand tycker jag absolut att det var värt alla långa timmars klippande, fixande och klistrande för att få dem precis såhär bra!

När man verkligen vet vad man vill så ska man inte ge upp. Om man kämpar vidare så kan man nå sitt mål, med ett precis så bra resultat som man har föreställt sig! Det känns bra! Men med det sagt så vill jag meddela att jag inte tror att jag har någon jättetydlig bild av någonting mer vad gäller bröllopet överhuvudtaget. Det känns också bra, för då behöver jag inte kämpa dygnet runt för att förverkliga några fler drömbilder. Självklart måste jag lägga ner tid på att planera och fixa, men resten kan nog bli bra på olika sätt. Jag är öppen för förslag. Jag måste inte göra det på det mest besvärliga och tidskrävande sättet för att få något specifikt jag vill ha.

Papper och pyssel är min grej. Inbjudningskorten blev precis så fina som jag ville ha dem. My work here is done!