Ibland när jag umgås med Tottes föräldrar uppskattar jag verkligen hur mycket Totte har anpassat sig efter mig under årens lopp, samtidigt som jag saknar min egen familj oerhört mycket. Tottes familj är på många sätt olik min och Totte har växt upp med helt andra traditioner än mig.

När vi skulle titta på julkalendern idag satt Tottes föräldrar och pratade högljutt med Totte (som svarade lika högljutt) medan Neo sprang kors och tvärs och hämtade bestick från köket. Tottes pappa satte sig vid ett tillfälle till och med mitt i vägen för TV:n. Ingen annan än jag försökte höra vad familjen Hedenhös sa.

Till slut tröttnade jag på att inte höra något, så jag lade min hand för Tottes mun. Han förstod direkt att jag ville höra TV:n. Han har lärt sig med åren att en vuxen människa kan tycka att det är viktigt (eller i alla fall önskvärt) att inte missa julkalendern på TV. Han respekterar mig och han respekterar att jag vill se julkalendern. Därför tystnade han. Han har själv ingenting alls emot att missa den och förstår inte varför jag vill se den, men han vet att jag vill se den och anpassar sig så att jag får se den.

Tottes mamma förstod inte varför Totte slutade prata och när han sa att jag ville höra TV:n var det tydligt att hon inte förstod varför. Julkalendern är enligt Tottes familj till för barnen. Och eftersom Neo uppenbarligen inte var intresserad borde det inte finnas någon anledning att sitta tyst. Jämfört med sina föräldrar har Totte verkligen skaffat sig en ordentlig förståelse för mig, även i de situationer han egentligen inte förstår.

Men Totte kan förstås aldrig slå min syster. Hon skulle inte sitta tyst av oförstående respekt när jag tittar på julkalendern. Hon skulle sitta tyst för att hon också tittar. Det är så skönt med människor som allt bara är så självklart med att man inte behöver förklara varje grej man gör!

Min bror och mina föräldrar kanske hade kollat de också, eller så hade de pratat, men de skulle i alla fall inte tycka att det var konstigt om jag ville att de skulle vara tysta. De förstår mer än Totte förstår, även när inte de heller håller med mig.

Det är konstigt att man kan ha så olika erfarenheter och infallsvinklar från sin barndom. Jag är glad att Totte faktiskt försöker lära sig hur jag tänker. Jag önskar att han oftare berättade för mig när han tycker att jag inte förstår! Jag hoppas att jag anpassar mig efter honom i vissa situationer också, nu när vi har varit tillsammans i mer än fem år!

Det var inget fel alls på chokladen i kalenderhuset, trots att den är några år gammal. Den är jättegod!