Inlägg publicerade under kategorin Fritiden

Av Erica - 9 juli 2010 14:00


Nu sitter jag och räknar sekunderna tills min semester börjar. Det är bara 8 421 sekunder kvar. *glad* Och jag har inte så mycket kvar att göra heller. Jag väntar mest på att kolla om det automatiska svarmailet sätts igång som det ska, och på att få stänga av mobilen och lämna den på kontoret innan jag går hem.


Ikväll blir det grillat och en god sommardrink. Min bror kommer kanske förbi, för han är i Göteborg. Annars blir det jag, Totte och hans kompisar. Det ska bli trevligt! Jag vill gå hem och förbereda nu, nu, nu! Men med tanke på att jag ska vara ledig i tre hela veckor så gör nog inte två timmar till på jobbet varken till eller från. Vad skönt det ska bli att gå hem härifrån snart och inte ha en tågbiljett som ska användas på söndag och fjorton olika saker i väskan som är förberedda till nästa veckas arbetsort!

ANNONS
Av Erica - 6 juli 2010 13:15


Nu ska jag bara jobba den här veckan ut; sedan går jag på tre veckors semester. Det känns helt overkligt och helt orimligt. Jag tyckte att det var extremt lyxigt bara att slippa åka hemifrån i söndags. Tänk, jag fick göra precis vad jag ville hela söndagen. Jag jobbar nämligen i Göteborg den här sista veckan, och behövde inte ta mig hemifrån till jobbet förrän klockan halv åtta i måndags morse. Varje kväll efter jobbet den här veckan får jag också vara hemma om jag vill, eller med Totte på stan som igår. Lyx!


Att få sova hemma i min egen säng med Totte i fler än två nätter i rad är dessutom något som bara har hänt ett fåtal gånger hittills i år. Och nu ska jag få sova alla nätter i minst fyra veckor i sträck tillsammans med Totte. Det är helt sjukt bra! Fast några av dessa nätter kanske vi inte sover hemma. Men det gör inget. Huvudsaken är att jag får sova med Totte.


Vad jag ska hitta på att göra alla dessa lediga dagar övergår mitt förstånd också. Inte nog med att man ska få träffa Totte varje kväll och kunna göra roliga saker med honom istället för att sitta och glo på ett hotellrum. Utan jag är dessutom ledig hela dagen också och slipper jobba. Det är jättekonstigt! Jag kommer nog att hinna med en hel del städning, bröllopsplanering och träning under min ledighet. För jag kan inte tänka mig att jag lyckas varva ner så mycket att jag faktiskt tillåter mig själv att bara ligga och slappa och ta det lugnt.


Men det ska nog bli bra det här med tre veckors semester. Det är redan en hel del inplanerat. Semestern börjar med att Totte fyller år, så det är tårtbakning och hemlighetsmakeri som gäller för mig. Sedan ska vi ta en dagsutflykt till Danmark och eventuellt sova en natt på First Hotel Avalon här i Göteborg, bara för att jag har en gratis natt. Andra veckan kommer mina föräldrar till Göteborg, och tredje veckan kommer förhoppningsvis min syster och hennes pojkvän hit med deras hund. Så det blir till att träffas och umgås. Jag kommer förmodligen inte hinna göra något annat alls än att umgås. Semestern kommer nog att flyga förbi. Men det ska i alla fall vara magiskt skönt att vara ledig, och framförallt ovärderligt underbart att få vara i samma stad som Totte!

ANNONS
Av Erica - 27 juni 2010 22:54


Totte och jag tog årets första dopp idag. Vi var och badade i en sjö med några av Tottes kompisar. Men jag vet inte om Tottes lilla dopp ens räknas som att han har ”badat”. Han for upp lika fort som han hoppade i. Sedan blev det inget mer badande för honom.


Jag segade mig ner i det kalla vattnet. Sedan simmade jag runt ett bra tag och försökte övertala Totte att hoppa i igen. Tottes ena kompis badade lika kort stund som Totte och den andra badade inte alls. Lite tråkigt för mig att simma runt ensam, men det var skönt när jag väl hade vant mig vid det kalla vattnet.


Ett tag blev jag rädd att min förlovningsring skulle ramla av och försvinna i den stora sjön. Den satt pyttelite löst och åkte fram och tillbaka några millimeter när jag var i vattnet. Jag tror absolut inte att den skulle kunna ha tagit sig förbi knogen av sig själv, men man blir ju ändå orolig när man är så väldigt rädd om någonting.


Hursomhelst var det en skön dag i solen. Vi låg mest och latade oss, solade, snackade och läste. Det var länge sedan sist jag kände att jag hann med att slappna av någonting på en söndag. Lite irriterande var det att hela tiden ha i bakhuvudet att jag måste hinna till tåget på eftermiddagen, men jag lyckades ändå slappna av riktigt bra.


Nu sitter jag på hotellrummet på den sista ort jag ska jobba från innan jag ska få bo hemma i Göteborg i mer än en månad. Helt otroligt vad skönt det ska bli! Undrar om jag kommer att trivas bra hemma, eller om jag kommer att må dålig för att jag borde städa och sånt. Städa har jag ju sluppit göra ganska länge nu. Jag ska få sova med Totte varje natt i alla fall. Det ska bli underbart!

Av Erica - 23 juni 2010 09:17


Det är läskigt vad jag känner igen mig själv i Ann Heberleins text. Det är verkligen en intressant bok att läsa. Ni som känner mig, känner ni igen mig i det här?


”Varje projekt blir lika betydelsefullt, lika viktigt att genomföra med spets: Mycket Väl Godkänt. Till varje fucking pris. Som den där glöggkvällen. Jag sparar inte på något: varken ansträngningar eller pengar. Jag kan baka femhundra kanelbullar om det behövs. Skriva en bok på tre veckor. Vara i Stockholm innan kvällen. Be mig! Utmana mig! Try me! Ju omöjligare desto bättre. Jag bangar inte för något. Den där glöggkvällen gick lös på ganska många tusenlappar – bara blommorna kostade säkert tvåtusen, glöggen närmare femtonhundra. Och så fick jag för mig att jag var tvungen att köpa en ny duk med matchande servetter. Och stora korgar att arrangera frukt i. Dessutom var det absolut nödvändigt med stearinljus i en speciell rökgrå nyans för att bryta av mot allt det röda. Jag var i sju olika butiker innan jag hittade de där rökgråa stearinljusen.”


- ur Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Av Erica - 9 juni 2010 09:07


För fyra år sedan, när min bror tog studenten letade jag ihjäl mig efter vit marsipan. Jag skulle baka prinsesstårtor som såg ut som studentmössor. Det är möjligt att det skulle ha gått att köpa vit marsipan från något bageri som bakar sådana tårtor, men som inte vanligtvis säljer marsipanen. Men så superviktigt var det inte, och jag vill inte behöva övertala någon om att få köpa marsipan, så jag letade bara i matvaruaffärer.


Jag minns att mamma och jag frågade på ICA KVANTUM där de har ett eget bageri också. Vi pekade på den vita marsipanen de stod och bakade med och frågade om de säljer sådan i affären. Vi blev hänvisade till gången med bakartiklar, men ingen marsipan där var vit.


Till slut köpte vi vanliga gröna marsipantäcken för tårtor och rosa korvar med marsipan för dekoration. De blev riktigt snygga, de gröna studentmössorna med rosa skärm. Men det var ju inte riktigt så jag hade tänkt det från början.


Häromdagen såg jag av en händelse att en matvaruaffär har börjat sälja vita marsipantäcken för tårtor, så att man kan göra egna tårtor som ser ut som studentmössor. Vilken otroligt bra idé! Den idén kom jag på redan för fyra år sedan!


Fast jag tror knappast att jag var ensam med att komma på den idén, för då hade de inte funnits till salu idag. Och om de hade funnits till salu för fyra år sedan, så vet jag inte om jag hade tyckt att det hade varit så roligt att göra sådana tårtor. Jag tycker bättre om att ha en unik idé och vara den enda som utför den. Nu när vit marsipan är tillgängligt för alla, så kommer jag nog inte att köpa den.

Av Erica - 31 maj 2010 21:56


Av någon anledning har jag fått för mig att jag vill fixa allt på bröllopet själv, men jag börjar tro att det kanske inte är det jag vill ändå. Jag har alltid föreställt mig att jag viker mina egna servetter och själv står på en stol och sätter upp sidenband på väggen i festlokalen dagen innan. Jag vet ju att jag gillar att engagera mig och planera och fixa inför fester. Så det har väl känts självklart.


Nu tänker jag att det kan bli svårt att fixa allt själv och sedan ändå vara helt avslappnad och bara njuta på själva bröllopsdagen. Men framförallt undrar jag om det verkligen är servetter som lilla jag har gjort, som jag vill ha på min bröllopsdag. Det finns säkert snyggare servetter. Det vore väl bättre om jag la allt mitt engagemang på att hitta någon annan som gör snyggare servetter åt mig.


Jag tror att jag i bakhuvudet har jämfört bröllopet med en fikabjudning, t ex adventsfika. Vem som helst kan bjuda på en jättegod kaka, men det är inte alla som har lagt engagemang, energi och kärlek på att baka den själv. Det skulle aldrig någonsin falla mig in att bjuda över folk på fika och sedan köpa färdigt fika att bjuda på. Inte för att jag tycker att man inte får göra det, utan för att jag inte vill göra det. För det första är halva vitsen med att bjuda folk på fika, att man får en anledning att baka. För det andra vill jag visa att jag bryr mig, och faktiskt har ansträngt mig. Det är inte resultatet som är huvudsaken. Även om den kaka jag bakade inte blev riktigt lika god som en kaka man kan köpa, så skulle jag ändå vara stolt över att bjuda på min hembakade, och aldrig välja att köpa den godare och bjuda på.


Så här har jag som sagt tänkt angående bröllopet också. Det finns något charmigt i att fixa allt själv. Något att vara stolt över. Det behöver inte bli perfekt. Det räcker med att man har gjort det med kärlek. Så har jag tänkt, och det står jag fortfarande fast vid att jag tycker. Däremot har jag ändrat mig på den punkten att mitt eget bröllop skulle vara ett bra tillfälle att utöva det här på.


En vanlig fikabjudning brukar börja några veckor tidigare med att jag glatt och engagerat får välja vad jag ska baka och börjar köpa in ingredienser. Jag älskar att få tänka ut vilka två eller tre olika saker jag ska baka, för att de ska komplettera varandra bäst, och att planera in när jag måste baka de olika sakerna för att hinna med. Därefter kommer en lite stressig period där jag kanske inte riktigt har tid att baka när jag hade tänkt göra det, och får stanna uppe sent natten innan bjudningen för att hinna istället. Efter lite frustration är jag dock glad igen, för när jag väl börjar baka är jag som fisken i vattnet. Det är det roligaste som finns. Och ärligt talat så bakar jag nog helst på natten, när tiden står stilla och ingenting stör. När Totte sitter vid datorn utan att visa minsta tecken på att det har gått mer än en kvart, efter tre timmar.


Kakorna och godsakerna jag har bakat blir oftast utsökta, men jag utesluter inte att jag skulle ha kunnat hitta ännu godare bakelser om jag istället för att baka hade lagt all min tid och energi på att leta i Göteborgs alla konditorier. Jag lägger upp kakorna på fat, tvingar i Totte de fulaste eller mest brända, innan gästerna kommer. Och precis innan det ringer på dörren är jag oftast som gladast och nöjdast.


Efter det går det bara utför. Jag har det inte riktigt trevligt med gästerna, för även om det är kul att träffas, så har jag nästan bara bjudit in dem för att få baka. Och bakandet är ju tyvärr redan slut vid det här laget. Jag sitter bara och väntar på att de ska smaka av godsakerna, men sedan när de gör det, så tappar jag intresset ganska snabbt. Någon kanske berömmer mig för att det är gott, och det är kul att höra, men ingenting går egentligen upp emot min egen känsla av hur duktig jag har varit, som jag får innan gästerna kommer. Dessutom är det tråkigt att se de fina bakverken bli förstörda och skurna i. Själv känner jag mig inte som en del i sällskapet, utan även om jag äter en bit jag också, så sitter jag mest och studerar de andra och hoppas att det jag har åstadkommit gör tillställningen bra för dem, även om jag förstås har valt bakverk utifrån vad jag själv tycker är godast.


Så här vill jag ju absolut inte att det ska bli på mitt eget bröllop. Jag har inget emot att i princip alla andra tillställningar jag bjuder in till slutar med att jag har fått ha det roligt i flera dagar eller veckor innan, men att det bara är mina gäster, och inte så mycket jag själv, som har det bra på själva tillställningen. För mig är det värt det i vanliga fall. Jag har väl hellre roligt i flera dagar innan, än bara några timmar under själva bjudningen. Men i det här fallet handlar det om mitt eget bröllop. Ska jag någon gång i mitt liv ha roligt på en tillställning jag själv har bjudit in till så är det väl nu. Totte och jag ska trivas och ha det bra. Det är prio ett. Om gästerna också har roligt så är ju det ett plus. Men bröllopet är inte en sådan tillställning där jag är villig att offra mitt eget välbefinnande på själva festen mot att jag får ha roligt om det så är i ett helt år innan. Jag vill att själv bröllopsdagen ska vara en av de bästa dagarna i mitt liv.


Det jag nu siktar in mig på är därför att fixa någon annans bröllop, någon gång i framtiden. Någon som är nöjd med mina amatörservetter och blir glad för att jag sätter upp sidenband på deras väggar. Själv vill jag ha det jag vill ha istället, oavsett vem som har fixat det. Jag ska banne mig inte nöja mig med mina egna bordsdekorationer bara för att jag har gjort dem själv. Om jag på riktigt tycker att några färdigköpta dekorationer är snyggare så ska jag faktiskt köpa dem. På själva bröllopsdagen ska jag sitta där och tänka ”Åh, vad fint allting är.”, inte ”Åh, vad fint jag har fixat allting, även om det inte blev riktigt lika fint som om proffs hade gjort det. Hoppas alla gäster är imponerade över allt jag har fixat själv.”.


Med allt detta sagt känner jag mig redo att titta på en festlokal som egentligen är en restaurang, där restaurangen fixar allt med mat, dukning, dekorationer osv. Men jag är inte villig att släppa beslutsrätten. De får vika sina servetter själva, men det är jag och Totte som bestämmer vilka av deras servetter vi vill ha, och hur de ska vikas. De får bara komma med förslag. Och jag tänker inte gå med på någonting som jag på riktigt tror att jag hade kunnat fixa bättre själv, trots att jag är amatör och de är proffs. Då får de helt enkelt duka med mina servetter, för om det är något jag inte tänker sitta och tänka på mitt eget bröllop så är det ”Vad synd att jag inte fixade det där själv, för min idé var ju faktiskt bättre.”.

Av Erica - 22 maj 2010 16:33



Årets första slappande i gräset avslutades nyss. Totte och jag har gått in för att göra i ordning maten till grillen. Sedan går vi ut igen. Fast med lite mer kläder på oss än bara bikini eller shorts som vi hade nyss.


Det var härligt att ligga där ute på picknickfilten i solen och bara läsa Amelia och pussas lite. Sommaren och solen ger livet möjligheter som inte ens finns på kartan resten av året. Jag förstår inte hur jag står ut på vintern. Det är såhär livet ska vara. Ut och njuta igen bara!

Av Erica - 6 maj 2010 22:43


Staket blev jag jättesugen på att bygga imorse när jag gick förbi dessa:





Det är väl någon allmän skaparglädje jag har drabbats av idag. Jag vill både sy och bygga. När jag tittar på byggprogram på TV brukar jag bli rädd för att bygga. Speciellt när jag tittar på ”Agra snickaren”, men även när jag ser ”Fuskbyggarna” eller gamla hederliga ”Room Service”. Jag märker ju att det är viktigt att bygga rätt, och jag vet ju att jag inte har den kunskap man behöver för att veta vad som är rätt.


Jag skulle säkert kunna bygga en vägg eller täta ett fönster helt själv, om man bara menar att utföra själva arbetet. Däremot skulle jag behöva en byggkille bredvid mig som berättade var jag skulle sätta varje spik. Och även om det skulle kunna råka bli rätt utan att jag har en byggkille bredvid mig, så skulle jag aldrig våga försöka, för jag vill veta att min vägg håller för det den ska hålla för.


När det gäller staket inbillar jag mig att det inte är lika viktigt att det blir superrätt. Förutom att det vore tråkigt om staketet ramlade så fort man petar på det, så behöver det inte vara speciellt hållbart. Och så länge man inte har barn eller djur, så är det värsta som kan hända om staketet trots allt går sönder, att en blomsterrabatt blir mosad. Det kommer inte att leda till rötskador på huset eller sättningar i fastigheten. Man kan prova sig fram och bygga ett staket, utan att det gör något om det inte blir bra. Alltså vågar jag bygga det.


Varför jag vill bygga det är en annan fråga. Förmodligen för att man kan välja själv vilken stil man vill ha på det och experimentera med färger och former. Sedan skulle det kännas roligt om Totte ville hjälpa till. Eller kanske ännu roligare om han ville ligga i en hängmatta och läsa bok och slänga ett öga på mitt staket nu och då och säga att det ser bra ut. Han får gärna hämta citronvatten åt mig ibland också. Det känns som att det skulle vara en härlig dag om man ägnar den åt att bygga ett staket, bara för skojs skull. Mer meningsfullt än att glo på TV.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se