När jag pratar med en viss kompis så pratar jag inte på samma sätt som när jag pratar med en viss annan kompis. Vissa av mina kompisar känner varandra och då kan jag umgås rätt bra i grupp för då är jag nästan likadan mot alla i gruppen. Men de flesta av mina kompisar känner inte varandra. En del är till och med så olika att jag aldrig tror att de skulle kunna bli kompisar med varandra om de träffas. Då blir det väldigt svårt om man träffar två sådana kompisar samtidigt.

Oftast gör jag som kompisen gör när jag är med en kompis. Ifall hon vill gå till Konsum och jag vill gå till ICA är det inte ens säkert att jag nämner att jag hellre vill gå till ICA. Om vi är på väg mot Konsum för att hon har börjat dra åt det hållet så blir det bra det också. Det är inte så att jag inte står för vad jag tycker. Det är bara det att det ofta känns lättast att bara göra som kompisen vill om det egentligen inte spelar någon roll för mig. Även om det spelar lite roll för mig (jag får till exempel ingen ICA-bonus om vi går till Konsum) så är det lättast att inte säga något.

De jag känner bäst, som Totte, mamma och ett fåtal nära vänner känner nog inte alls igen mig i det här. När jag vet att en person verkligen bryr sig om mig och vill att jag ska få det som jag vill ha det också är jag riktigt snabb på att berätta exakt hur jag vill ha det. Det betyder inte att jag inte följer med om Totte vill gå till Konsum. Men jag berättar för honom att jag helst vill gå till ICA, så det är ingen hemlighet för honom att jag är lite missnöjd när vi kommer till Konsum.

Idag blev jag fröken populär när två av mina kompisar ville vara med mig samtidigt. Dessa två tycker inte om varandra, och jag brukar nog vara ganska olika med dem två. Fast båda är nog vana vid att få som de vill när de är med mig. Det hela ledde inte till något annat än misär. Jag vågade knappt öppna munnen, för om jag sa något som låter normalt för den ena så skulle den andra kanske tycka att jag var konstig och tvärtom. När de strävade åt olika håll var det svårt för mig att välja vem jag skulle dra mig åt. Båda är väl vana vid att jag håller mig till dem.

Det är inte vanligt att jag är så poppis som idag. Jag är inte en sådan som är kompis med alla. Däremot är jag en sådan som har väldigt lätt att känna empati och sätta mig in i en persons livssituation. Jag kan hitta något gott i alla. Bland annat därför har jag kompisar som inte tycker om varandra. De ser inte det goda jag har hittat i den andra. Många av mina kompisar är väldigt olika mig också. Jag tycker att det blir intressantare så. Man kan lära sig så mycket från en människa som inte alls är som en själv.

Jag hoppas på att få slippa vara fröken populär i framtiden. Jag får oftast ut mycket mer av att umgås med mina kompisar när jag umgås med dem en i taget. Inte minst för att jag inte behöver övertala ett gäng andra för att få något sagt. Men i värsta fall får jag väl öppna munnen ändå och avslöja att jag har fler sidor än bara den jag oftast visar för en viss kompis, och hoppas på att hon tycker om mig ändå.

Universeum med alla dess växter och djur var mycket roligare när man hade en reptiltokig ungdom med sig. Totte och jag är nyss hemkomna från ett besök på Universeum med Tottes kusin. Han kunde nästan alla latinska namn på grodor och ormar utantill. Helt otroligt!

När en person är exalterad är det lätt att man blir exalterad själv också, även om man inte är så insatt. Glädjen smittar. Jag hoppas att det blir så när man själv skaffar barn. Så att man tycker att det är genuint roligt att sitta med och titta på barnteater eller gå på zoo som om det var första gången man såg en åsna. Förhoppningsvis blir det så.

Jag hade i alla fall jätteroligt idag. Inte bara tack vare kusinen i och för sig. Totte var underbarare än vanligt också. Tack till er för ett roligt besök på Universeum!

För er som undrar hur man löser ett edelpussel har jag lagt med en förklaring här nedan. Edelpussel är japanska bildkryss som är mer kända under namnet Hanjie. Om ni vill ha en pocket med edepussel kan ni till exempel köpa 269 edel från adlibris.

Ännu ett edelpussel klart. Det här föreställer skådespelaren James Woods, vem nu det är.

Vi var på casinot idag. Spelade bort lite pengar. Jag tycker att det är ganska kul att sitta och trycka på maskinerna, men jag är inte där för att vinna pengar. Jag spelade bort femtio spänn, vilket var precis som jag hade bestämt mig för innan. Jag tänker såhär: Det kostar femtio spänn att ha roligt på casinot. Exakt hur länge vet man inte förrän efteråt. Att gå på bio kostar hundra kronor och man vet att filmen är någonstans mellan en och tre timmar. Det är ungefär samma sak.

Totte gick plus minus noll. Det är klart att det är roligt när det blir så. Eller ännu hellre när man går plus. Det händer aldrig när man är på bio. Men min inställning gör det lättare att bli glad åt plus minus noll, och inte besviken när man går minus. Det gäller att verkligen ge sig efter att man har spelat bort den summa pengar man hade tänkt bara.

Efter casinot åt vi ramen. Någon slags kinesisk soppa. Det var jättegott! Lite klurigt att äta soppa med pinnar, men det gick bra. Man fick faktiskt en liten slev också som man kunde använda, men den behövdes knappt.

Det var det jag hann med innan jag skulle till jobbet. Min rygg är helt bra nu, så det var riktigt roligt att jobba. På det hela taget en bra dag.

I juli blir det kryssning med hela familjen till Tallin och St. Petersburg. Jag ser fram emot det med stor förväntan. Det är ett enormt kryssningsfartyg vi ska åka med. Förutom det vanliga, barer, restauranger, casino, shopping och soldäck har det här fartyget även klättervägg, fitnesscenter, hälso- och skönhetsspa, teater och minigolfbana. Visst låter det underbart!

Men varför är det så himla underbart? Det finns klättervägg, spa, teater och minigolfbana i Göteborg också. För att inte tala om barer, restauranger och shopping! Men jag tycker inte att det är så fruktansvärt underbart att vara här varje dag. Det är väl för att man är på semester som det är så underbart. Om jag var i Göteborg för att semestra skulle jag ta mig tid till att göra lite sådana roliga saker som att spela minigolf och gå på spa.

En liten by med en klättervägg och ett spa och de andra sakerna som kryssningsfartyget har skulle i och för sig inte alls kännas lika lyxigt även om man är där på semester. Om byn inte har något mer än bara det som finns på fartyget menar jag. Det skulle bara kännas som en liten miniplutt-by. "Jaha, då blir det minigolf idag igen." skulle man tänka den fjärde dagen i byn som saknar biograf, djurpark, museum och tivoli.

Allt är bättre på vatten blir min slutsats. Det är helt enkelt mycket roligare, underbarare och framförallt lyxigare att spela minigolf på havet än på land. För att det är ovanligt och svårare att fixa. Man får se till att tänka riktigt mycket på att vi är på havet om man är besviken på något ur fastlandsperspektiv. Det kan ju vara så att maten inte är så god som jag hoppas på i en av restaurangerna på båten. Då gäller det att hitta ett fönster, lapa i sig solens strålar reflekterade från havets vattenmassor och tänka "Jag är ju på vattnet; den här maten är rätt så god ändå.".

Sedan har det sin charm att gå i land i olika städer också. Om man bara kryssade runt på havet och njöt av fartygets lyxaktiviteter på vatten kanske man skulle tröttna i längden. Men nu ska vi ju faktiskt få utforska både Tallin och St. Petersburg också. Om man ser det så så är fartyget bara ett transportmedel. Då är det väldigt lyxigt! När såg du senast en minigolfbana på ett tåg?

Det är något speciellt med havet. Jag kanske låter ironisk ovan. Rent teoretiskt tycker jag inte att det borde vara så himla underbart med en klättervägg på en båt jämfört med en klättervägg på land. Därav min ton. Men jag vet ju själv hur magin i vattnet fångar mig, väcker min äventyrslust och vaggar in mig i trygghet, när jag sitter vid ett av fartygens stora fönster och bara har hav i sikte. Jag vet att jag inte kan låta bli att le när jag tar ett felsteg i en trappa på grund av mild sjögång och jag får för mig att det är en hemlighet att vi är på vattnet för att det inte finns några fönster eller andra bevis i närheten. Jag vet att myskänslan i kroppen sällan är så hög som när man sitter med sina nära och tittar på vågorna som slår upp mot fartyget. Jag vet att det är något speciellt med havet.

Så jag behöver ingen påminnelse i juli när jag ligger i hytten, tittar upp mot taket och känner havet gunga mig. Det kommer att bli en underbar semester! Med eller utan minigolf.

Då var jag färdig med ett edelpussel föreställande ett par som dansar tango. Det tog inte riktigt så lång tid som ett såhär stort edelpussel brukar göra. Jag kanske har blivit bättre!

Bakade en sockerkaka nyss. Det visade sig att Totte aldrig har smakat sockerkaka som jag har gjort. Bara sockerkakssmet. Gjorde en efter receptet i den annars så älskade boken Sju sorters kakor. Men den blev inte så god. Synd!

Inget slår mammas recept på sockerkaka. Det är väl som med det mesta. Mamma vet bäst. Ska göra den nästa gång så att Totte får smaka.

Som vanligt sparade jag ganska mycket smet i min älskade gröna Margrethe-skål, så att jag kan äta den smetig. Jag gillar sockerkakssmet tusen gånger mer än jag gillar sockerkaka. Ärvt från pappa.