När man googlar på ”Erica är” får man fram dessa sökresultat som de fem första:

1. Erica är Sveriges sämsta reafyndare

2. Inlägg publicerade under kategorin Erica är arg på.

3. Erica är tillbaka från föräldraledigheten.

4. Erica är duktig!

5. erica är lycklig

Att googla på sitt namn + är har blivit lite av ett kedjebrev på vissa bloggar. Bloggare utmanar varandra att redovisa sina resultat på sina bloggar. Jag har inte blivit utmanad, men jag blev lite nyfiken på vad jag skulle hitta om jag googlade på ”Erica är”, så jag gjorde det ändå. Och nu när jag fick så bra resultat på nummer 4 och 5 så ville jag dela med mig av resultatet.

Resultat nummer 7 var nog det bästa på hela sidan. Men får jag redovisa nummer 7? Leken brukar gälla de fem första resultaten. Jo, jag får göra som jag vill. För jag är inte med i leken. Jag gör bara det här för att det är kul. Och det blir ännu roligare om jag får publicera nummer 7:

7. Erica är hetast - även i kylan

Kedjebrev är något som jag mest har dåliga erfarenheter av. Även om de är roliga eller kluriga så slutar de oftast med en hot-mening som skapar dålig stämning. ”Om du inte skickar detta vidare till minst tio kompisar inom tio minuter så kommer du att ha otur i tio år.” eller något liknande brukar det stå. En del kedjebrev som är jättegulliga och går ut på att man ska skicka ett gulligt meddelande om att man uppskattar sina kompisar och att de är starka och unika brukar också medföra dålig stämning på slutet. ”Om du inte får det här skickat tillbaka från de du skickar till så betyder det att du är en dålig kompis.” Jaha. Kul. Eller så betyder det att de tycker att jag är stark och unik, men att de inte hade tid att ägna sin dag åt sådan här skit.

Det är inte ovanligt att jag får kedjebrev, eller kedjemail eller kedjesms från ”kompisar” som inte har hört av sig till mig med något de själv har författat på flera år. Lite glad blir jag när jag får ett ”Du är en bra kompis”-kedjemail från dem. Men om jag verkligen är en så bra kompis till dem så undrar jag inte varför de inte har skickat ett egenförfattat ”Hej! Hur är det? Gjort något roligt sedan sist?”-mail på mer än ett år. Det känns som att kedjebreven mest går ut på att inte få dåligt samvete. Tråkigt!

En gång för länge sedan fick jag ett kedjebrev som gick ut på att man skulle skicka en tablettask till den personen som stod överst i en lista. Sedan skulle man skriva av brevet, fast utan den som stod överst, och skriva in sig själv längst ner. Och det nya brevet skulle man skicka till fem kompisar. Pappa hjälpte mig att skriva och skicka breven och att skicka en tablettask till personen som stod överst. Sedan var det bara att vänta. Jag hade räknat ut hur många tablettaskar jag skulle få om ingen bröt kedjan. Nu kommer jag inte ihåg hur många det var, men jag fick inte alla. Fast jag fick en tre, fyra stycken askar i alla fall, så jag var rätt så nöjd ändå. Det är nog det enda bra minnet jag har av kedjebrev.

Som ni har förstått är jag inte överförtjust i kedjebrev. Speciellt inte själva måstet med kedjebreven. Men en del kedjebrev är ändå roliga, och sådant som är roligt ska man inte undvika. Jag utmanar därför inte er att googla på ert namn + är. Jag gör inte upp regler om att ni ska redovisa era resultat som kommentarer till det här inlägget. Och framförallt så kommer ni inte ha otur i tio år om ni inte gör det. Ni kommer inte heller att räknas som dåliga kompisar. Men om det skulle vara så att ni känner för att googla på ert namn + är och ni vill redovisa era resultat som kommentarer till det här inlägget så är ni fullt tillåta att göra det. Men bara som en kul grej.

En av Tottes kompisar ringde och frågade honom om han ville spela bingo med henne på kvällen. Han sa att han är upptagen med att spela WoW. Så han skickade mig att spela bingo istället. Som en slags stand-in-kompis.

Det var ett lagom test på om jag har blivit frisk eller inte. Passa tiden gick inte så bra. Några minuter sen till vårt möte. Åka spårvagn gick ganska bra. Det var nog ingen som märkte att jag var sjuk och jag mådde inte dåligt. Vara trevlig mot Tottes kompis gick också bra. Det var kul att umgås lite med henne. Spela bingo klarade jag av ganska bra. Men det var inte bra att jag hostade. Jag fick försöka hålla hostan inne så att jag inte hostade när de ropade nummer, för då skulle jag ha överröstat dem. Det var skönt att kunna åka hem när man ville också, så det var bra att jag inte jobbade idag. Men jag är på bättringsvägen.

Tottes kompis var nog ganska nöjd med mig som stand-in-kompis, men nästa gång vill vi att Totte följer med också. Hela livet kretsar inte kring WoW. Ibland får man åka och spela bingo med sina kompisar också. Inte bara skicka sin flickvän.

Melodifestivalen brukar varje år gå ut på att skratta åt hur dåliga bidragen är, klaga på vilka bidrag som går vidare och till slut bli besviken på vem som vinner, för mig. Men i år har det varit lite annorlunda.

I några delfinaler har det funnits jättemånga bra låtar. Caroline af Ugglas gick vidare från andra chansen. Och jag ville faktiskt att "La Voix" skulle vinna.

För en gångs skull håller jag med svenska folket istället för jurygrupperna. Ofta brukar jag tycka att jurygrupperna har rätt. De röstar på den bästa låten när det nu faktiskt är låten som tävlar. Istället för att göra som många gör bland svenska folket, rösta på artisten för att han eller hon brukar vara bra.

Det är underbart när man inte kan förklara varför man gillar en viss låt. Man bara gillar den. Så är det för mig med "La Voix". Jag kan inte påstå att jag tycker om opera. Jag kände inte till Malena Ernman innan det här. Jag vet helt enkelt inte varför jag tycker om låten. Det är väl något speciellt med den i och med att det inte bara är jag som tycker om den.

Bra gjort, svenska folket! Nu fick vi "La Voix" där vi ville ha den, på första plats!

De här chokladbiskvierna brukar jag bara baka till jul, men Tottes mamma beställde chokladbiskvier av mig till middagen hemma hos dem ikväll, så jag bakade de här i veckan. Bilden är tagen nu på morgonen precis innan jag packar ner biskvierna i en låda för att lätt kunna ta med dem ikväll. Valdis och Maddi sitter och stirrar jättesugna.

Namnsdagskort till någon jag tycker om har jag tillverkat idag. Jag har klippt och klistrat med olikfärgade papper. Det är så kul att pyssla, så jag blir glad när jag får chansen att göra det. Men det tar alltid längre tid än jag har tänkt mig.

Den här fina semeltårtan bakade Totte och jag idag, fettisdagen till ära. Fina tårtbitar blev det. Men den var inte så god som jag hade hoppats på. Jag vet inte hur de gör på konditorierna för att få till så supergod mandelmassa.

Muffinsbak igång, för att förse pluggande pojkvän och hans kursare med tilltugg till pluggandet imorgon. Hoppas det smakar!

Mitt fyrklöverpussel var roligt att bygga, men det gick ganska fort. Snyggt och grönt!