Nu har vi snart varit hemma i två veckor. Solbrännan börjar flagna och myggbetten har slutar klia. Minnet av semestern är nästan suddigare än bilderna. Då kan man tro att vi längtar tillbaka. Men just nu passar talesättet bättre än någonsin förr: Borta bra, men hemma bäst!

Neo är sjuk och hemmet är fortfarande inte helt i ordning efter inflytten. Ändå känner jag att vår vardag de senaste dagarna har varit riktigt bra. Det är mysigt att VAB:a när Neo är hyfsat pigg och vi har turats om så att jag har kunnat jobba när det är mest nödvändigt.

Vi har ett nytt schema som hjälper oss hemma, så att Neo får fasta tider varje dag och vi får allt viktigt avklarat. Tyvärr började vi med att bryta schemat eftersom Neo är sjuk, men det känns ändå som att stämningen blev mindre stressad här hemma. Istället för att komma på saker i sista sekund kan vi lugnt förbereda oss för vad vi ska göra. Istället för att ha dåligt samvete över tvätten kan vi lugnt sitta och kolla på film, väl medvetna om att torsdag är tvättdag.

Jag tycker om att vara hemma när inte allt bara är kaos. Det är ju bättre att trivas i vardagen än på semestern, för då trivs man fler veckor per år.

Vårt kallvatten har intagit färgen orange. Vårt varmvatten är fortfarande genomskinligt. Vad kan detta bero på?

Det ser värre ut i verkligheten än på bilden. Jag valde att inte borsta tänderna ikväll. Imorgon ska vi fråga grannarna om de har samma problem.

Vad är det där magiska som gör att ett rum är värt att vara i när familjen också är där? Vad kallas det som känns i kroppen när man orkar för att man gör det tillsammans? Vad heter känslan som gör mig glad när vi bara är självklara här och nu? Vad är det du tar ifrån mig när du lämnar mig tidigt på kvällen?

Är det helt enkelt energi som skapas av ren gemenskap? Är det kärlek i den form som inte går att förklara? Är det effektivitet som gör det lätt att leva? Är det överlevnadsinstinkt som lurar hjärnan att inte tänka?

Jag kan inte säga vad jag vill ha. Jag vet inte heller varför. Jag vet bara att jag mår väldigt bra när vi bara är i nuet. Försök inte låtsas att det är bara jag, för jag vet att du också känner. Det går inte att planera in den känslan som finns i rummet. Det går bara att slappna av och ständigt söka nuet.

Nu är vi hemma från semestern sedan tre dagar tillbaka. Jag har hunnit jobba två dagar, laga en tand hos tandläkaren och vi har tittat på ett nytt dagis till Neo. Idag har vi äntligen börjat packa upp också.

Det var en bra men annorlunda semester. Man får inte mycket tid till att slappna av när man reser med en ettåring. Jag lekte mer i sanden än solade. Sista två dagarna vågade Neo simma över min arm i poolen som vi brukar på minisimmet. Innan det var han klistrad mot mig med hela kroppen varje gång vi badade.

Just den här resan kändes det skönt att ha All Inclusive. Då behövde vi inte fundera på vart vi skulle gå och äta eller krångla med pengar varje måltid. Dessutom kunde vi ta hur mycket mat vi ville till Neo fast han inte alltid åt upp. Armbandet man hade för att visa att man bodde på hotellet var dessutom relativt snyggt. Det var silverfärgat, så det passade till alla kläder.

Jag hade öroninfektion halva resan också och fick ta örondroppar för att bli av med det. Annars hade jag inte fått flyga hem. En hel dag sov jag bort på hotellrummet med 39,2 grader feber.

De som bor i Dominikanska Republiken är ganska fattiga men glada ändå. Vi såg många enkla hus/hyddor när vi åkte på utflykter. De odlar kakao, kaffe, sockerrör, bananer, ananas m.m 65% av all trafik på vägarna består av motorcyklar för att de flesta inte har råd att köpa en bil. Det gick ganska bra att ta med Neo på utflykten på landet och den till staden Puerto Plata, men jag vet inte hur kul han hade.

Vi åkte på en härlig utflykt utan Neo. Då kunde vi slappna av. Vi åkte båt, badade, åt god mat, besökte en sandö, snorklade och hade det bra.

En annan utflykt utan Neo var när vi red på hästar genom djungeln och i floden. Det var jätteroligt när hästarna galopperade. På flera ställen var det fin utsikt och vi red genom ett ställe där de har spelat in delar av Jurassic Park.

Här kommer några bilder från resan:

Nu är det nästan bara 24 timmar kvar tills vi åker hemifrån och påbörjar resan mot Dominikanska Republiken. Tottes faster är både vår privatchaufför till flygplatsen och vår husvakt medan vi är borta. Hon ska till och med kasta ut vår julgran när containern kommer till kvarteret. Snällt!

Efter många om och men har jag lyckats lista ut vad det är för bagageregler som gäller. Barnvagnen vi köpte med löfte om att man kan ha den som handbagage är 4 cm för bred för det här flygbolagets regler. Vi tänker fråga vid incheckningen om det är okej ändå. Annars får vi klara oss utan vagn vid det fyra timmar långa bytet i Frankfurt. Jobbigt!

Troligen kommer jag inte blogga alls på semestern, men jag ska försöka se till att ta bilder att lägga upp när vi kommer hem. Hoppas att vi får en skön semester!

Totte har klippt sig inför resan till Dominikanska Republiken.

Före klippningen:

Efter klippningen:

Julafton var lyckad i år. Tomten kom och alla var nöjda med julklapparna.

Nu börjar det se julfint här hemma hos mina föräldrar. Granen är klädd och huset är pyntat med tomtar och kulor. Snart är det julaftons morgon.