I egenskap av kvalitetskoordinator på företaget håller jag just nu på och tar fram verktyg för att underlätta kvalitetsarbetet. Jag har dock stött på ett enormt problem som egentligen inte borde ta upp min tid. Jag vet inte hur man skriver att-göra-lista. Eller "att göra"-lista. Eller att göra lista.

Jag har googlat utan att få någon klarhet. Fler förslag är att-göralista, "att-göra-lista", attgöra-lista, "att göra" lista, att göra-lista och "att-göra"-lista. Det verkar som att man kan sätta ut citattecken, bindesträck och mellanrum lite hur man vill. Men jag vill inte göra hur jag vill. Jag vill göra på det sättet som stämmer.

När själva listan är del i ett kvalitetsarbete som går ut på att allt ska vara korrekt, bra och enhetligt så skulle det ju vara katastrof att ha med stavfel eller icke korrekta uttryck, eller vad det nu skulle vara om jag skriver fel. Hur skriver man egentligen? Är det någon som vet?

Min träningsfrekvens går lite upp och ner under årets gång. Nu har jag inte tränat ordentligt sedan i juni och mitt gymkort har gått ut. Det har varit väldigt mycket med flytten, så jag får väl skylla på det även om jag vet att det bara är ett svepskäl.

Problemet för mig brukar vara att jag tappar motivationen om jag inte lyckas hitta en fungerande träningsplan som ser likadan ut varje vecka. Det är alldeles för jobbigt att känna efter vad man känner för att träna idag. Då blir det inte av. Så jag kan inte välja olika pass varje vecka. Men jag har så många olika pass jag tycker är kul, så det blir svårt att hinna med alla varje vecka. Till slut blir det övermäktigt och jag hoppar över ett pass. Då är det konstigt nog fritt fram att hoppa över alla pass och träningen rinner ut i sanden.

Häromdagen läste jag en artikel om de vanligaste felen vi gör på gymmet. Ett fel var att man tränar samma träningsform hela tiden. Kroppen vänjer sig vid övningarna och efter tre månader ger träningen inget resultat längre. Jag kände direkt att det här är lösningen på mitt problem. Jag ska byta träningspass varje kvartal!

Enligt min nya träningsplan får jag ha samma träningsrutin vecka ut och vecka in, utan att behöva tänka efter vad jag känner för att träna. Men veckan kommer inte vara fullspäckad med olika pass utan bara ha en sorts styrkepass och en sorts konditionspass. Sedan kör jag dessa tre eller fyra gånger i veckan. Då hinner jag verkligen gå in för dem också (vilket man oftast inte hinner när man t.ex löptränar bara en gång i veckan).

Det bästa av allt är att jag inte behöver vara ledsen för att ha valt bort alla andra roliga träningsformer för resten av mitt liv. Efter bara tre månader får jag träna dessa roliga saker istället! Jag kommer se fram emot det så mycket att det inte finns någon risk att träningen ska rinna ut i sanden. Jag får en nystart på träningen var tredje månad.

Det sämsta är att det just nu är nästan nio månader kvar tills jag får gå på MRL. Det känns jättekonstigt att redan ha planerat träningen för ett helt år framåt. Men egentligen borde det inte kännas så konstigt. Varje gång jag har köpt ett årskort på gymmet har jag ju planerat att träna på det gymmet ett år framåt. Det är bara det att jag aldrig har haft en så specifik plan förut. Jag kan förstås fortfarande ändra planen om jag vill, men just nu känns det bara skönt att den är så specifik.

Först ut 2014 blir BodyPump och simning. Annars när jag har tränar BodyPump har jag försökt hinna med tre gånger i veckan för det ger bäst resultat. Sedan har jag velat gå på dansstep och yoga också, plus löpträna om det är fint väder. Sedan har jag simmat en gång i veckan utöver min vanliga träning de få gånger jag jag gett mig på kampen med de iskalla badhusen. Man hinner liksom inte med någonting ordentligt. Nu tänker jag mig BodyPump tre gånger i veckan och simning en eller två. Då kommer jag vara supernöjd när veckan är slut och ändå fått minst två dagar vila.

Nu gäller det bara lyckas stå ut med bara långpromenader i vinterkläder året ut. Jag vet att det skulle bli en dålig början att försöka börja smått redan nu. Därför väntar jag med att köpa gymkort och simkort tills julen är över och vi har kommit hem från vår utlandsresa i januari. Då kommer jag att vara taggad!

Ibland när jag umgås med Tottes föräldrar uppskattar jag verkligen hur mycket Totte har anpassat sig efter mig under årens lopp, samtidigt som jag saknar min egen familj oerhört mycket. Tottes familj är på många sätt olik min och Totte har växt upp med helt andra traditioner än mig.

När vi skulle titta på julkalendern idag satt Tottes föräldrar och pratade högljutt med Totte (som svarade lika högljutt) medan Neo sprang kors och tvärs och hämtade bestick från köket. Tottes pappa satte sig vid ett tillfälle till och med mitt i vägen för TV:n. Ingen annan än jag försökte höra vad familjen Hedenhös sa.

Till slut tröttnade jag på att inte höra något, så jag lade min hand för Tottes mun. Han förstod direkt att jag ville höra TV:n. Han har lärt sig med åren att en vuxen människa kan tycka att det är viktigt (eller i alla fall önskvärt) att inte missa julkalendern på TV. Han respekterar mig och han respekterar att jag vill se julkalendern. Därför tystnade han. Han har själv ingenting alls emot att missa den och förstår inte varför jag vill se den, men han vet att jag vill se den och anpassar sig så att jag får se den.

Tottes mamma förstod inte varför Totte slutade prata och när han sa att jag ville höra TV:n var det tydligt att hon inte förstod varför. Julkalendern är enligt Tottes familj till för barnen. Och eftersom Neo uppenbarligen inte var intresserad borde det inte finnas någon anledning att sitta tyst. Jämfört med sina föräldrar har Totte verkligen skaffat sig en ordentlig förståelse för mig, även i de situationer han egentligen inte förstår.

Men Totte kan förstås aldrig slå min syster. Hon skulle inte sitta tyst av oförstående respekt när jag tittar på julkalendern. Hon skulle sitta tyst för att hon också tittar. Det är så skönt med människor som allt bara är så självklart med att man inte behöver förklara varje grej man gör!

Min bror och mina föräldrar kanske hade kollat de också, eller så hade de pratat, men de skulle i alla fall inte tycka att det var konstigt om jag ville att de skulle vara tysta. De förstår mer än Totte förstår, även när inte de heller håller med mig.

Det är konstigt att man kan ha så olika erfarenheter och infallsvinklar från sin barndom. Jag är glad att Totte faktiskt försöker lära sig hur jag tänker. Jag önskar att han oftare berättade för mig när han tycker att jag inte förstår! Jag hoppas att jag anpassar mig efter honom i vissa situationer också, nu när vi har varit tillsammans i mer än fem år!

Det var inget fel alls på chokladen i kalenderhuset, trots att den är några år gammal. Den är jättegod!

För er som har lösenordet till min andra blogg som handlar om Neo vill jag tipsa om julkalendern som finns där! Varje dag kommer en ny bild på Neo som lär sig om julen!

Nu har jag tagit fram alla julkalendrar, så det är bara att börja öppna lucka ett så fort Neo kommer hem från farmor och farfar.

Neo vann tävlingen om vem som har flest kalendrar i år. Totte kom helst klart sist. Inte bara för att han endast har två stycken varan han delar en med mig, utan även för att han inte har skaffat någon av dem själv.

Jag vann dock tävlingen om finast julkalender, en chokladkalender i form av ett hus som jag fick av min bror för några år sedan. Jag bygger upp den varje år, men jag har inte velat förstöra den, så chokladen är kvar i. Jag ska nog testa att öppna en lucka i år och se om den går att äta.

Mitt fina kalenderhus.

Min, Neos och Tottes hela kalendersamling.

Tandhygienisten jag var hos idag var den bästa tandhygienist jag någonsin har träffat. Hon förklarade allt på ett så bra och positivt sätt. Jag är riktigt nöjd med att jag bytte till den som är närmast nu när vi har flyttat!

För andra gången i mitt liv hade jag en tand som behöver lagas. Hon sa att det var ett begynnande hål och att det är lika bra att laga det innan det blir ett riktigt hål. Den här gången siktar jag på att inte svälja borren, vilket jag gjorde förra gången för att den lossnade i min mun. Man tycker nästan att jag borde vara tandläkarrädd, men det är jag inte. Det blir nog bra! Lagningen görs i januari.

De här fina tandborstarna blev jag rekommenderad att använda i fortsättningen. Den ena är en helt vanlig, fast extra mjuk, tandborste från apoteket. Den har avsmalnat och relativt litet borsthuvud. Den ska jag ha för att inte kunna borsta för hårt mot tandköttet så att tandhalsarna blir blottade. Det är tydligen inte bra för någon att ha hård eller medelhård tandborste. Jag som dessutom borstar ordentligt ska definitivt inte ha det. Jag förstår inte varför det ens säljs hårda tandborstar om bara de mjuka och extra mjuka är bra.

Den andra tandborsten jag ska använda har, som ni ser, ett pyttelitet borsthuvud. Den måste jag borsta med runt mina visdomständer så att mitt tandkött slutar vara inflammerat där bak. Det här är den enda tandborste som ens kan vara i närheten att komma åt bakom mina visdomständer för de sitter verkligen inne i tandköttet. När jag borstade med den för första gången nu ikväll vad det verkligen jätteskönt! Det var precis som att äntligen komma åt att klia på ett ställe som har kliat jättelänge.

Två tips till fick jag. När jag kör med tandtråden ska jag inte ha för bråttom, utan köra tio gånger fram och tillbaka mellan varje tand. Sist men inte minst ska jag inte borsta tänderna inom en timme från att jag har ätit eller druckit något surt. Det är för att tandemaljen mjukas upp av det sura och om man borstar på mjuk emalj kan man skada den. Mitt begynnande hål kan alltså bero på alla gånger jag har druckit Cola Light och kollat på TV på kvällen och sedan direkt borstat tänderna.

Jag sitter på tåget och har 45 min kvar till Göteborg nu. På tåget nyss hände något jag aldrig trodde skulle ske: Jag läste ut min bok på den här korta jobbresan!

När jag packade inför resan funderade jag på om jag skulle packa boken eller inte. Jag har åkt tillFalun så många gånger och släpat på en bok jag inte ens haft tid att öppna på hela resan. Det känns så onödigt. Men nu tog jag med den ändå, mest för att jag skulle åka hem på dagtid och troligen inte sova på resan.

Den här jobbresan har jag alltså inte bara läst, utan till och med läst ut hela boken! Eller ja, halva boken kanske. Den var ju inte ny när jag åkte. Största anledningen måste vara att jag inte hade TV på hotellrummet. Jag fastnar så lätt framför TV:n och känner mig ensam om jag slår av den, i vanliga fall. Men mycket beror också på att jag inte har jobbat över så mycket. Första dagen jobbade jag bara till kl 17.00 och andra dagen till kl 18.00 På det sättet hade jag mycket tid att läsa på kvällen. Annars är det vanligt att jag jobbar till kl 20.00 när jag väl är på plats på huvudkontoret.

Läsandet skapar läslust också. Ju mer jag läser desto mer vill jag läsa. När jag är mitt inne i en historia vill jag veta hur det går, så nästa gång jag har tid att läsa är läsa det enda jag kan komma på att jag vill göra. Det är ju riktigt bra! Jag ska försöka hålla den här trenden vid liv hemma. Jag skiter i tvätten, TV:n och Totte (de tre t:n som tar upp min tid), när Neo har lagt sig på kvällen, och sätter mig och läser istället!