Trösta mig när jag är död

Av Erica - 6 februari 2009 11:35

Drömmen jag hade i natt var intressant och obehaglig. Jag var död. Det gjorde mig väldigt ledsen. Jag tillbringade mycket tid ensam med Totte, för det fick mig att må bättre när han pratade med mig fast han inte visste att jag var där. Samtidigt som han sörjde mig så tröstade han mig.

Ibland följde vi med våra kompisar och spelade Rock Band. Men jag tyckte alltid att det var obehagligt att ha andra människor runt mig. Det var tråkigt att se Totte ledsen fast han var med sina kompisar och gjorde något roligt. Och jag blev ledsen när Rock Band-mikrofonen inte gav utslag hur högt jag än sjöng.

Sedan när Totte hade sörjt färdigt och började må bättre, så var jag inte ledsen över att vara död längre. Han hade tröstat mig och jag visste att han skulle klara sig bra utan mig i fortsättningen. Då bestämde jag mig för att inte vara kvar längre. Jag var nöjd med att vara död så jag försvann.

Undrar om det är så det funkar på riktigt när man dör. Jag vet inte. Du vet inte. Ingen vet. Men det låter ganska bra om man får vara kvar hos sina nära och kära medan de sörjer, så att man inte lämnar dem förrän man vet att de mår bra igen. Och så att de kan trösta en för att man är död.

Själsligt välbefinnande

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...