Efter en sömnlös natt full av hostande och en glädjelös arbetsdag full av hostande var det mysigt att komma hem till överrasknings-Totte och få sig ett glas vin. Han hade låst båda låsen på dörren, den luringen, så jag trodde att han inte var hemma. Men så stod han där med färdiglagad middag och vinglasen framdukade. Det är min älsklings-Totte det!

Man börjar ana att något fuffens är på gång när Totte inte vill träffas på stan på vägen hem. "Det blir krångligt. Jag har cykel." Jag köpte det, men såhär i efterhand inser jag att jag borde ha förstått att något var på gång då. Genomsnälla Totte tycker aldrig att någonting är krångligt när det gäller att vara snäll mot mig. Och i slutet att telefonsamtalet när han nästan hindrade sig själv att säga "Jag älskar dig." var det kanske för att han inte ville avslöja sig. Men jag vet ju redan att han älskar mig. Bara för att han säger det betyder det inte att jag kommer att förstå att han är hemma och lagar mat åt mig.

Tre munnar vin har jag fått i mig och jag känner mig redan påverkad. Det blir väl så när man har varit, eller fortfarande är, sjuk och dessutom inte har sovit på hela natten. Gott vin är det i alla fall. Och världens godaste pojkvän. Nu ska vi se om maten är god också.