Det finns så många mysiga barn som följer och med sina föräldrar och handlar. När man sitter där i kassan och registrerar varor dyker de upp med jämna mellanrum. De som inte kan prata än är roligast. Eller de som är lite blyga. De spexar när man ler åt dem. Börjar sträcka ut armarna och flaxa, eller gömmer sig i vagnen och sedan tittar fram igen för att se om jag fortfarande tittar på dem.

En del gråter när de kommer till kassan, men så fort de ser att man ler åt dem så slutar de gråta. De glömmer bort varför de är ledsna och undrar vad det är för konstig tant som sitter och ler åt dem istället. Jag blir så glad när söta små barn kommer till min kassa. De livar upp min dag.

Tycker nog att Valdemar ser ut att ha blivit smalare. Jag visste inte ens att han hade hakat på Tottes och min naturdiet. Men det är väl som man brukar säga, de gör som man gör, inte som man säger, de små liven. Hur mycket jag än säger åt honom att det är viktigt att äta sin choklad vill han ändå ha det jag äter. Men oftast är han duktig och äter upp all choklad och allt godis han har på tallriken.

Det skulle vara så lätt att hålla en diet om man bara åt det man tyckte var gott. Man kunde välja ut de saker som dieten tillåter och som man vet att man tycker är goda. Sedan kunde man låta bli att äta alla onyttiga saker. Jag menar att det här skulle vara enkelt om man redan automatiskt höll sig borta från allt man inte tycker om att äta.

Ett av mina stora problem när det gäller mat och godis är att jag äter det som finns tillgängligt, inte det jag tycker är gott. Riktigt äckliga saker brukar jag lyckas hålla mig borta från. Men de saker som är ganska neutrala kan jag inte låta bli.

Om det finns mer mat så tar jag mer mat. Speciellt när jag har lagat maten själv och jag vet att det som blir över kommer att slängas för att just den maten inte går att göra matlåda av. Det känns som slöseri på mat att inte äta upp den, även om jag är mätt och även om den inte var supergod. Konstigt nog tycker jag inte att det är slöseri på en hyfsat snygg kroppsform att äta mer än jag behöver.

Om det bjuds på godis så äter jag godis. Det spelar ingen roll om det är sådant godis jag själv aldrig skulle köpa för att jag inte tycker att det är så gott. När det bjuds äter jag ändå. Ibland kan man ju ta en bit när någon bjuder för att det känns artigare att ta än att säga nej, men jag går längre än så. Även om jag får något gratisprov på stan som jag tar emot och tar med hem så äter jag upp det. Fast den person som gav mig det aldrig någonsin skulle få reda på om jag bara slängde det i komposten när jag kom hem.

Totte och jag fick en ask geléhjärtan av Tottes mamma på alla hjärtans dag. Det var jättesnällt! Vad passar bättre på alla hjärtans dag än geléhjärtan? Fast egentligen är varken Totte eller jag så förtjust i geléhjärtan. Vi fick med asken hem, så hon vet inte ifall vi äter upp den eller inte. Det är inte därför vi inte slänger den. Nu när asken med geléhjärtan finns så kan vi inte låta bli att äta av den. Just nu går vi på diet, så nu låter vi bli den, men innan det försvann det ett hjärta lite nu och då.

Jag skulle inte bli ledsen om jag aldrig mer i mitt liv åt ett enda geléhjärta. Jag tycker ju egentligen inte om dem. Det skulle inte kännas som någon uppoffring alls. Men jag skulle bli ledsen om jag aldrig mer i mitt liv fick äta ett enda geléhjärta, fast jag i resten av mitt liv var tvungen att ha en skål med geléhjärtan på mitt soffbord, som dessutom Totte åt ur ibland när jag såg på och inget annat godis fanns tillgängligt i hela lägenheten.

En del saker som jag brukar tycka är goda är inte alltid goda. Efter att man har ätit för mycket godis ett tag tappar de flesta godissorterna sin goda smak. Då borde jag låta bli att äta allt godis som, även om det bara är tillfälligt, inte är gott enligt mig. Ibland vet jag inte varför något som alltid brukar vara gott inte är gott. Det kanske kan bero på vad man åt precis innan. Eller om det är kort tid kvar till bäst före datumet. Semlor är något av det godaste jag vet när de är som bäst. Men det skiljer ganska mycket mellan semlor från olika konditorier.

För min egen skull borde jag låta bli att ens sträcka ut handen för att ta ett geléhjärta eller något annat som jag vet att jag inte tycker är gott. Dessutom borde jag sluta äta efter första tuggan när jag har något som brukar vara gott, men som jag upptäcker efter första tuggan att det inte alls smakade lika gott idag. Men det går inte. Oftast handlar det väl om att det känns dumt att slänga. Jag köper aldrig geléhjärtan och jag köper ju aldrig en semla som jag inte tror kommer att vara god. Så det känns inte riktigt som att det är mitt fel när jag befinner mig i situationer där det finns mindre goda saker hemma. Jag kan alltså inte undvika dessa situationer genom att ändra mitt beteende. Jag måste hitta ett bättre sätt att ta mig ur situationerna när de uppstår. Ska jag tvinga på Totte allt jag tycker är mindre gott? Eller ska jag helt enkelt slänga sakerna?

När Totte och jag ska grilla ensamma tycker jag att det godaste som finns är grillspett med fläskfilé, körsbärstomater, halloumi, schalottenlök och champinjoner. Sedan äter jag gärna det med bara gurka till. Men när vi har bjudit in fler personer känns det löjligt att inte bjuda på klyftpotatis, bulgursallad eller tzatziki till, så då blir det oftast så att vi bjuder på det. Och då kan inte jag låta bli att ta sådant också. Fast jag tycker att måltiden är perfekt med bara grillspettet och gurkan.

Det är svårt att hålla sig borta från saker man inte tycker om att äta.