Skrika åt den man älskar

Av Erica - 4 juni 2009 15:56

Ibland skriker jag åt den jag älskar, för att få honom att lyssna eller för att få honom att snabba på. Det är inte alltid så effektiv och förmodligen inte så snällt. Förlåt för att jag skriker åt dig, Totte! Jag älskar dig!

Man vill att det aldrig ska kännas motiverat att skrika åt den man älskar, men när det inte känns som att personen lyssnar eller förstår vad man säger kan man bli desperat och börja skrika. Jag skriker inga elaka saker i alla fall. Jag har aldrig kallat Totte för något skällsord eller skrikit åt honom att sticka härifrån eller något. Jag skriker samma ord som jag nyss har sagt. Idag var det ”Kan du ge mig papper?”. Jag hade säkert en elakare betoning när jag skrek det än första gången när jag sa det, men i övrigt var jag inte elak.

Totte skriker på mig också ibland, men han skriker inget elakt han heller. Vi vill inte skrika. Fast jag älskar ändå att vi gör det ibland. Det visar att vi har känslor och att vi vågar visa våra känslor. Det värsta jag vet är när någon är arg på mig, men inte säger något. Det kan gå flera dagar och man märker bara att personen verkar tråkig eller trött, fast man vet inte att personen är arg på en. Då blir jag mycket hellre skriken åt (utan att bli kallad något elakt) så att man vet hur irriterad den andra personen är. Och när det gäller Totte så reder vi alltid ut det direkt. Vi är ju inte arga på varandra på riktigt. Det var bara det att jag väldigt gärna ville ha papperet, innan fläcken på min tröja torkat in.

Familjelivet

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...