Här på landet finns nästan inget av det jag brukar irritera mig på i Tottes och min vardag. Det är skönt, men samtidigt tråkigt. Här kan jag inte irritera mig på att handfatet på toaletten är för litet, på att Totte inte lägger sin tvätt i tvättkorgen eller på att jag måste gå till jobbet när jag precis har börjat komma igång med någonting. Det känns bra att slippa irritera sig på samma saker hela tiden. Man måste komma bort för att ha semester på riktigt.

Vissa saker kan jag dock irritera mig på här också. Framförallt irriterar jag mig på att Totte biter på naglarna (även om han har blivit mycket bättre på att låta bli) och på att jag inte kan sova. På något sätt känns det mycket mer irriterande när det är samma saker som jag brukar irritera mig på hemma också. Nya beteenden hinner jag liksom inte bli lika irriterad på även om de är jobbiga. Som att rummet har så lite förvaringsplats att jag måste ha kläderna i en hög på golvet. Eller att Totte läser hela tiden, fast jag har glömt min bok hemma.

Men det händer inte så mycket alls här när det regnar, så jag skulle nästan föredra att vara hemma ändå. Jag märker ju nu hur skönt det är att inte vara irriterad, så när jag kommer hem ska jag försöka att inte vara irriterad på de sakerna som stör mig utan bara göra någonting åt dem eller acceptera dem. Fast jag ska inte låtsas som att allt är bra. Även om jag accepterar att vårt handfat hemma är för litet och slutar irritera mig på det, så vore det dumt att låtsas som att små handfat är mina favorithandfat. Det är viktigt för framtiden att ändå komma ihåg hur dåligt jag tycker att det är, så att jag kan ha med det som en av många avgörande faktorer när vi flyttar.

Nästa gång jag känner att jag börjar irritera mig på mycket saker i min vardag, så ska jag föreslå en semester. Istället för att tjata på Totte att inte ställa tandkrämen på tvättmaskinen, så åker vi till ett ställe där det inte finns någon tvättmaskin. Då får jag andas ut ett tag och slippa vara irriterad, utan att Totte behövde ändra på sig för min skull. Det är ju bäst för båda. Sedan att problemet kommer att komma tillbaka så fort vi kommer hem är inte så viktigt. Då är jag glad igen och blir inte så lätt irriterad när Totte vill ha en annan (o)ordning än mig hemma. Alla glada, alla nöjda. Semester är skönt för att man får komma bort. Även om man bara sitter inne, boklös, bredvid sin läsande sambo och tittar på regnet genom fönstret.