Direktlänk till inlägg 9 september 2009

Vart är jag på väg?

Av Erica - 9 september 2009 12:15

Göteborg – Uppsala, tur och retur, och retur och retur i all oändlighet, har blivit vardag för mig. Jag har inget emot att åka tåg, så det är inget problem i sig. Däremot blir det mer och mer förvirrande för mig åt vilket håll jag åker. För att svara på frågan ”vart är jag på väg just nu?” måste jag oftast tänka länge och väl, och dessutom koppla tankarna till vad jag gjorde innan jag åkte och vad jag ska göra när jag kommer fram.

Flera gånger kommer jag på mig själv med att plötsligt inte ha en aning om vilket håll jag är på väg, fast jag visste det alldeles nyss. Andra gånger tänker jag uttryckligen ”När jag kommer fram till Göteborg ska jag köpa en frukt.” och sedan inser jag att jag är på väg till Uppsala. Det går att köpa frukt i Uppsala också, så det är ingen fara, men ändå.

Tidigare idag höll jag på att gå av tåget utan min resväska. Men jag ser mig alltid omkring vid min plats innan jag går av, så det var ingen större risk att jag skulle ha lämnat den. Det var mest det att jag kände mig färdig att gå av, tittade mig omkring och hittade min resväska på hatthyllan. Då blev jag förvånad och tänkte ”Hur kom den hit? Bäst att jag tar med den då.”. Anledningen till att jag blev så förvirrad var att jag tänkte ”Men jag hade ju ingen resväska på det tåg jag åkte innan jag bytte till det här tåget. Hur kan jag då ha en resväska nu?”. Men tåget jag åkte innan jag bytte till det tåget var tåget jag åkte till Göteborg med igår. Och resväskan hade jag hämtat upp från källaren hemma i Göteborg och packat för att jag ville ha med mig fler saker till Uppsala än jag hade haft med mig till Göteborg. Så resväskan tog jag med mig idag, fast jag bara hade haft med mig min ryggsäck på tåget igår. Det är nog inte bara i mitt huvud det här är förvirrande. Jag kan inte förklara det mindre förvirrat heller, fast jag vet orsaken nu.

I värsta fall händer det en vacker dag att jag tar tåget till Stockholm, går av tåget och köper en banan på Pressbyrån, kliver sedan på samma tåg igen och åker tillbaka till den stad jag nyss kom ifrån, för att jag inte vet vart jag är på väg.

I vanliga fall kan man tänka ”Jag är på väg hem, efter en liten semester. Vad skönt det ska bli att komma hem.”. Men eftersom jag går revisorkurs i Göteborg, jobbar i Uppsala och pluggar Företagsekonomi på tåget, känns det inte som att jag har haft semester någonstans. Och eftersom jag har mitt hem, och nästan alla mina saker, i Göteborg, men egentligen bor i Uppsala just nu (i samma hus som jag bodde i för sex år sedan innan jag flyttade till Göteborg dessutom, för att förvirra det hela ännu mer) så känns det lite som att jag är på väg hem vilket håll jag än åker åt. Och vad det gäller känslan ”vad skönt det ska bli” så infinner sig inte den när man vet att man inte egentligen är framme vid slutmålet när man kommer fram, utan ska åka fram och tillbaka flera gånger till samma månad.

Tankar som ”ikväll får jag träffa Totte” eller ”i eftermiddag har jag chansen att få de här sakerna gjorda på jobbet” är de enda tankarna som ger mig någon riktig ledtråd om åt vilket håll jag åker. Men dessa tankar känns ibland overkliga, så jag måste tänka efter innan jag kan bekräfta dem.

På revisorkursen igår sa en tjej som jag hade pratat med förra veckan, till mig: ”Så du är nere i Göteborg?”, och jag var tvungen att tänka efter om hon menade ”Så du är nere i Göteborg i veckorna, men idag är du här i Uppsala och går kurs?” eller ”Så du har åkt ner hit till Göteborg för att gå del två av kursen fast du jobbar i Uppsala i veckorna?”. Efter en pinsamt lång tystnad kom jag fram till att hon menade alternativ två. Men det var lite klurigt. Jag visste att jag skulle få träffa Totte senare på kvällen, men jag visste att jag skulle vara tvungen att åka färdmedel på räls för att få träffa honom. Efter att ha tänkt ett tag kom jag på att det var spårvagn jag skulle åka för att få träffa honom och alltså redan var i Göteborg, men det hade inte varit helt orimligt att det skulle ha varit tåg och jag befann mig i Uppsala.

Till saken hör att jag bara har varit i HSB:s lokaler två gånger, båda gångerna sedan jag började jobba i Uppsala. Båda gångerna har jag dessutom vaknat upp i Uppsala innan jag åkt dit. Det är därför inte så konstigt att jag inte vet vilken stad jag befinner mig i när jag är i de lokalerna. Annars är det mest när jag sitter på tåget som jag inte vet vart jag är på väg. Oftast vet jag var jag är när jag är framme.

Allmänt

Dela

Emma

14 september 2009 12:21

Oj, oj, oj vad förvirrande...

http://dilemma.bloggagratis.se

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...