En av de stora fördelarna med att bo i Uppsala är att jag har möjlighet att umgås med mina syskon så mycket. Det känns jättebra att kunna göra det. Även om jag bara hjälper min bror med CSN-blanketten så är det roligare än att inte umgås alls. Dessutom skrattar jag väldigt mycket när jag umgås med mina syskon och det är ju roligt.

De har en förmåga att göra en hel del konstiga saker, mina syskon. Och när de sedan berättar om det så framställer de det på ett så tokigt sätt att man inte kan göra annat än att skratta. De inser själva hur tokigt det blev, så de berättar som att de själva är den man ska skratta åt i berättelsen. Jag tror att jag gör likadant själv när jag berättar saker för dem. För jag gör också en hel del konstiga saker som man kan berätta om på ett tokigt sätt om man bara har rätt lyssnare.

Tre gånger har jag skrattat så att jag gråter och inte kan andas, sedan jag började mitt jobb i Uppsala. Alla tre gånger har varit med något av mina syskon. Det är alltså inte jobbet i sig, utan snarare att jag bor i Uppsala och umgås mer med mina syskon, som gör att jag har tokskrattat fler gånger de här två veckorna än sammanlagt på två månader innan det.

Det är nästan bara tillsammans med mina syskon som jag verkligen skrattar tills jag får ont i magen, tårarna sprutar och jag omöjligen kan andas in någon luft. Ibland händer det tillsammans med mina föräldrar också, men i övrigt brukar jag nöja mig med att skratta okontrollerat glatt så att jag inte kan öppna ögonen. Några tårar eller andnöd brukar det inte bli när jag är med Totte eller mina kompisar.

Man har väl samma sorts humor som sin familj. Man är uppväxt med dem. Det behöver inte ens sägas någonting uttryckligen ibland, för att alla ska brista ut i skrattande gråt. Det är intern lycka på hög nivå. Och man blir glad av att skratta tills man gråter, så jag är jättenöjd med att få umgås med mina syskon så mycket mer än vanligt nu.

Fast en sak ska man ha klart för sig. Det Totte förlorar över mina syskon på när det gäller att få mig att skratta som en tokig, vinner han tillbaka på så många andra plan. Med Totte kan jag skratta av ren lycka, på ett helt annat sätt än jag någonsin gör med mina syskon. Det behövs inget tokroligt faktum för att Totte ska få mig att skratta. Det räcker med att han tittar på mig så börjar jag le. Jag blir lycklig inombords. Och när han gör någon av sina roliga miner skrattar jag med en varm känsla i kroppen, för jag vet att han kommer att fortsätta göra mig lycklig i all evighet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... överlämna den första julklapp bebisen någonsin fått och önska God Jul!   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... knacka på magen och fråga om bebisen inte vill komma ut nu när allt är fixat.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... plocka bort alla vassa barr från granen.   ...

  Valdemar fixar bebisens första jul genom att ...     ... julpynta med gosedjur i fönstret.   ...