Direktlänk till inlägg 12 december 2011

Inte orolig, men inte övertygad

Av Erica - 12 december 2011 17:30

När jag först fick veta att jag var gravid blev jag jätteglad. Men ganska snabbt kom känslan att det kanske inte var på riktigt. Innan jag var på första ultraljudet var jag inte alls övertygad om att jag verkligen var gravid. Den enda som påstod det var ju en sticka, och ett streck kan väl för sjutton ha fel. Ingen pålitlig källa kunde berätta för mig att jag faktiskt var gravid.

Efter det tidiga ultraljudet var jag övertygad. Jag såg själv det lilla livet och kunde se hjärtat slå. Det är bevis nog för mig. Jag vet alltså med stor säkerhet att jag var gravid då. Däremot ser jag inte det som ett helt övertygande bevis på att jag verkligen fortfarande är gravid nu. Det har inte hänt något som tyder på att jag skulle ha fått missfall eller att någonting är fel. Men det är ingenting som känns som att jag har ett levande liv inuti mig heller. Därför är jag inte övertygad.

Det enda gravidsymptom jag har är att jag är extra trött. Men det kan man väl vara ändå när man försöker få ordning på flyttkartonger i en ny lägenhet samtidigt som man jobbar i Falun stup i kvarten och julen dessutom står för dörren. Något illamående har jag inte och jag tycker inte att min tjocka mage otvetydigt visar att jag är gravid. Om jag hade ätit godis och gått upp i vikt utan att vara gravid så hade min mage nog sett ut såhär då också. Det är ingen liten söt kula som sticker fram, utan jag är bara tjock.

Jag kan helt enkelt inte förstå att det skulle finnas en bebis i min mage, utan att det märks. Trots detta är jag inte orolig. Det känns inte som att någonting har gått fel. Om det skulle visa sig att det inte finns någon bebis i min mage så skulle jag förstås bli ledsen, men det känns som att jag skulle acceptera det lättare än jag skulle acceptera det faktum att det är en bebis i min mage. Om det inte finns någon bebis så vet jag inte vart den har tagit vägen, för jag är ju övertygad om att den fanns där på första ultraljudet. Så det vore konstigt om den var borta. Därför är jag inte orolig. Men det är ju helt orimligt att ha en bebis i magen utan att det känns, så därför är jag heller inte övertygad.

Vi får se hur det går den 20:e december. Då ska vi på ultraljud igen. Jag hoppas att jag då blir övertygad, en gång för alla, om att det faktiskt finns en bebis i min mage. Men jag är skeptisk. Även om det finns en bebis i magen, och även om jag känner mig övertygad när jag är på ultraljudet, så kommer nog min övertygelse att tyna bort efter några dagar. Det gjorde den efter första ultraljudet och jag ser ingen anledning till att den inte ska göra det den här gången också, så länge bebisen inte känns. Jag tror inte att jag kommer känna mig helt övertygad om att jag är gravid förrän jag börjar känna bebisen sparka och vända på sig varje dag och min mage har en sådan form att jag inte kan vara annat än gravid. Jag längtar dit!

Familjelivet

Dela

Frida

13 december 2011 15:02

Den här texten är en omständig tjatig mardröm!

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...