Direktlänk till inlägg 22 februari 2009

För effektiv på jobbet

Av Erica - 22 februari 2009 23:16

Ibland känns det som att jag är för effektiv på jobbet. Kunderna kommenterar ofta "Du är för snabb, jag hinner inte med." när jag sitter i kassan. Nu förstår inte jag varför de på något sätt ska "hinna med" bara för att jag jobbar snabbt. Jag jobbar i den takt som känns bra för mig. Så länge det kommer varor på bandet så blippar jag in dem och skickar de vidare så snabbt som jag vill. Jag har inget emot om kunden inte lassar upp varor på bandet lika snabbt som jag registrerar dem. Eller rättare sagt, om de lassar upp varor långsammare, så kommer varorna att komma med större mellanrum till mig och då har jag inget annat val än att registrera färre varor per minut. Varje vara kommer dock fortfarande gå lika snabbt för mig att registrera. Det är ju bara att hålla streckkoden åt rätt håll så, blipp, registreras den. Jag kan inte jobba långsammare så länge kunden lägger upp varorna fort. Mitt tips till kunder som känner att de inte "hinner med": Lägg upp varorna långsammare; det är ni som bestämmer takten!

Men ibland kan det bli tråkigt. Om varorna ligger väldigt glest på bandet, så att det är 5% registrering av varor och 95% väntan på att nästa vara ska komma inom räckhåll, så önskar jag att jag inte var så himla effektiv. Det skulle bli lite mindre tråkigt om jag kunde hålla kvar vid varje vara längre, så att det kanske blev 50 - 50. Men det går inte. Jag kan inte låta bli att se var streckkoden sitter redan när varan är på väg mot mig. Jag kan inte låta bli att tänka ut var jag ska sätta handen och hur jag ska tippa varan för att utan att behöva lyfta den få streckkoden åt rätt håll. Sedan kan jag inte låta bli att göra det med fart när varan väl kommer inom räckhåll, för det är oftast svårare och tyngre att hantera varan i snigelfart. Sedan kan jag inte låta bli att se exakt var på bandet jag ska lägga varan för att den inte ska krossas eller fastna på vägen ner till den nerpackande kunden.

I självscanningen går det ofta i vågor. Antingen är det hur mycket kunder som helst, eller så är det nästan ingen alls. När det är mycket kunder så är det bra att vara effektiv. Förutom att en del kunder tar illa upp när man säger "Jag kan hjälpa nästan kund här." medan de fortfarande håller på att lägga ner sitt kvitto i plånboken och inte känner att de var riktigt färdiga med att berätta för mig om deras systerdotters bästa kompis födelsedagsfest som var anledningen till inköpet av en Bratz-docka av just den här typen, för hon har redan en av den andra sorten. Jag gör mitt bästa för att inte avbryta mitt i en mening, men jag kan inte låta bli att vilja avsluta samtalet så fort som möjligt när kön bara växer och växer. Egentligen skulle jag kunna fortsätta prata med kund 1 medan jag hjälper kund 2 med betalningen. Men trots jag skulle kunna vara så effektiv undviker jag även detta då både kund 1 och kund 2 förmodligen skulle känna sig försummade när de inte får min odelade uppmärksamhet.

När det är ont om kunder i självscanningen är jag alldeles för effektiv. Så fort det sätts en scanner i scannerväggen så är jag där och tar bort den. Så fort det ligger ett kvitto på golvet så tar jag upp och slänger det i papperskorgen. Så fort någon har lagt ett pantkvitto på fel ställe i kassalådan så är jag där och sorterar den. Det hela resulterar i att det inte finns någonting att göra sedan. Allt är alltid redan fixat. Jag övertalar mig själv att åtminstone gå långsamt när jag ser ett kvitto på golvet, men nej, jag blir så glad att det finns något att göra att jag skuttar fram till det i rasande fart. Och så är det slängt i papperskorgen inom bara några sekunder.

Om jag ändå var lite mindre effektiv på jobbet ibland. Då skulle det inte vara så fruktansvärt lite att göra.

Karriären

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...