Direktlänk till inlägg 10 mars 2009
Ledsen och sårad har jag blivit många gånger i mitt liv. Fler gånger av folk jag inte vet vilka det är, än av mina nära. Det är så lätt att såra när man inte tänker sig för. En handling som är den enklaste i världen för en person kan vara ödesdiger för någon annan.
När jag gick i gymnasiet tog jag av mig ett smycke och hängde det på en krok inne på en toalett för att tvätta händerna. En timme senare kom jag på att jag hade glömt smycket kvar på toaletten. Jag gick tillbaka, men smycket var borta. Jag frågade i skolans reception om någon hade lämnat in smycket, säkert varje dag i en månad efteråt. Jag satte till och med upp lappar där jag lovade ut hittelön. Men jag fick aldrig se det smycket igen.
Jag undrar om personen som valde att ta smycket från toaletten och inte lämna in det som hittegods inser hur sårad jag blev. För mig var det inte bara ett smycke. För mig var det inte bara värt den summan man kunde säljs det för. För mig var det kopplat till minnen. Det kan det inte ha varit för personen som tog det. Så enkelt att hitta ett smycke inne på en toalett och ta det. Så oerhört sårad man kan bli.
På liknande sätt kände jag när min cykel blev stulen. Jag undrar om personen har dåligt samvete för att en annan person blir sårad. Inte dåligt samvete för att en annan person blir av med värdet av en cykel. Det mesta täcks av försäkringen ändå. Utan dåligt samvete för att en annan person känner att dess privatliv har blivit kränkt. Att en annan person känner sig mindre trygg i sitt eget garage. Att en person blir sårad av att tänka "En person valde att ta min cykel ifrån mig, fast den personen visste att cykeln tillhörde någon annan.".
Det senaste som gör mig sårad är arbetsgivare som inte hör av sig för att meddela att jag inte har fått jobbet. Speciellt de jag har pratat med i telefon och som har lovat att höra av sig. Och de som har mailat ett standardmail där det står "Tack för din ansökan. Vi hör av oss när vi har gått igenom alla ansökningarna.". Antingen tar det 14 månader för vissa arbetsgivare att gå igenom alla ansökningar eller så har de missat den där "vi hör av oss"-biten.
Förstår de inte att jag väntar på att få veta? Inser de inte hur mycket lättare mitt liv skulle bli om de hörde av sig som de har sagt att de ska? Framförallt en person sårade mig. Han sa uttryckligen "Jag hör av mig till dig när jag vet hur det blir, oavsett hur det blir." Det måste betyda att han ska höra av sig även om jag inte får jobbet. Men det gjorde han inte. Det är så lätt för dessa personer att bara strunta i att maila ut standardmailet med nej-svar. Men det sårar mig så enormt. Det skulle vara så lätt för dem att inte strunta i nej-mailen, och det skulle förbättra mitt liv så mycket. Jag undrar om de någonsin tänker på att de sårar människor när de lovar att höra av sig och sedan inte gör det.
Ljuset i mörkret är att även om det är väldigt lätt att såra, utan att ens tänka på att det är det man gör, så är det ibland ännu lättare att glädja. Ett barn som ler mot mig i kassan gläder mig otroligt utan att hon tänkte på att det var det hon gjorde. En person som genast säger till mig när den ser mig tappa en vante gläder mig enormt. Och någon gång ibland kommer det ett mail med texten "Tjänsten har blivit tillsatt av annan sökande" och jag blir så glad att jag glömmer bort att bli ledsen.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|