Direktlänk till inlägg 19 juni 2009

Hur fejkar man brist på vishet?

Av Erica - 19 juni 2009 15:32



Vishet kan vara en förbannelse. Jag kan nästan aldrig låta bli att tänka flera steg framåt innan jag gör någonting, för jag vet att det kan vara dumt att inte tänka efter före. Det leder till att det är mycket svårare att göra saker spontant. Men framförallt leder det till att jag aldrig blir glatt överraskad, bara bekräftat besviken.


Om jag jobbar till stängning, vilket jag ofta gör, så måste jag handla på rasten om jag vill ha något handlat. När jag slutar har ju affären stängt. Det här är jag fullt medveten om, så jag brukar se till att handla på rasten. Om det skulle vara så att jag någon gång inte orkar handla på rasten så är det ett medvetet val av mig att jag inte kommer att få med mig hem det jag ville ha köpt. Jag vet redan när jag väljer att inte handla på rasten att jag kommer att bli besviken imorgon när det inte finns något frukostbröd. Om jag inte jobbar till stängning så planerar jag in att jag ska handla efter att jag har slutat.


Andra på jobbet verkar ha en tvärtom uppfattning. Om de jobbar till stängning handlar de inte, för när de slutar så har ju affären stängt. Det är inget de ens funderar över. Om de däremot slutar tidigare så blir de positivt överraskade, trots att det har stått på deras schema länge att de ska sluta klockan 19 den dagen, när de inser att de kan handla efter jobbet. De blir inte besvikna på sig själva att de inte handlade på rasten när de jobbar till stängning, för de börjar inte fundera på om de ska handla eller inte förrän de har slutat och står i omklädningsrummet.


När jag ska köpa en ram till ett foto mäter jag alltid fotot innan jag köper ramen. Om jag bara råkar vara i en affär, men inte har måtten med mig så köper jag ingen ram. Så när jag har köpt en ram blir jag inte glatt överraskad för att fotot passar i ramen. Det är klart att det passar. Jag har ju köpt ramen efter fotots mått. Skulle jag någon gång, trots allt, chansa och köpa en ram när jag inte har måtten med mig, så vet jag om att jag tar en risk. Jag vet att det kan vara så att fotot inte passar i ramen. Jag vet att jag egentligen borde komma tillbaka en annan gång när jag har måtten med mig. Om det skulle visa sig när jag kommer hem att fotot inte passar så blir jag bekräftat besviken. Besviken på mig själv som inte tog reda på måtten först.


Vissa människor, bland annat Totte, skulle aldrig komma på tanken att mäta fotot först. Faktum är att de inte ens skulle komma på tanken att köpa en ram till fotot förrän de står i en affär och ser en snygg ram. De köper den och åker hem och provar. Om den passar blir de glatt överraskade. Om den inte passar blir de inte besvikna. Kanske lite besvikna på att ramen inte passar, men inte det minsta besvikna på sig själva. För de har ju gjort sitt bästa, eller hur? Det var ju omöjligt för dem att veta hur stort fotot var när de stod där i affären. Och ändå lyckas nästan alltid jag veta det när jag ska köpa en ram.


Om vi har en förpackning köttfärs i kylskåpet så är det bra om vi använder den innan bäst före-datumet. Det vet jag, så jag kan inte låta bli att tänka på att jag borde titta på etiketten vad det står för datum. Om jag har fullt upp eller råkar glömma bort det ett tag så är det inte säkert att jag kollar datumet direkt. När jag till slut kollar datumet så kanske det är två dagar kvar. Då tänker jag bara ”Okej, då kanske vi kan göra köttfärssås imorgon.”. Och om bäst före-datumet har passerat kan jag inte låta bli att bli besviken på mig själv som inte såg till att verkligen kolla upp det i tid, nu när jag ändå har tänkt att jag ska kolla upp det i flera dagar. Jag borde ha sett till att göra det för att jag hela tiden visste att köttfärsen kunde bli dålig vilken dag som helst.


Totte ägnar inte alls lika lång tid åt att tänka på att han måste kolla upp datumet. Han ställer in köttfärsen när vi köper den. Sedan tänker han inte på den förrän han kommer på någon maträtt han vill laga av den. Så om han en dag skulle hitta köttfärsen i kylskåpet och bäst före-datumet är passerat så tycker han bara att det är dumt att vi måste slänga den. Men jag får för mig att han ser det mer som att det råkade hända honom något dåligt, inte att han kunde ha förhindrat det hela genom att hålla koll på datumet. Om han hittar köttfärsen när den fortfarande går att äta blir han glatt överraskad och föreslår: ”Jag vet, vi kan använda den här köttfärsen och göra köttfärssås imorgon.”.


Det är ju nästan ingen skillnad på mina och andra människors handlingar. Och konsekvenserna bli ofta desamma, även om jag kanske lite oftare än Totte hittar köttfärsen innan bäst före-datumet är passerat. Den stora skillnaden på mig och de andra är min reaktion på konsekvenserna till handlingarna. Jag har två reaktioner: neutral eller besviken på mig själv. De andra har två reaktioner: glatt överraskad eller neutral. Jag skulle mycket hellre vilja ha det som de andra. Det värsta är att jag inte kan göra någonting åt det.


Jag skulle kunna medvetet försöka förtränga tanken på köttfärsen varje gång den dök upp, så att jag precis som Totte ska kunna råka hitta den i kylskåpet dagen innan bäst före-datumet och bli glatt överraskad. Men eftersom jag inte på riktigt har glömt bort den, utan bara förbjudit mig själv att gå och titta på datumet, så blir jag inte så överraskad. Och om det skulle vara så att jag inte ”råkar” hitta den förrän den är dålig så blir jag bara ännu mer besviken på mig själv än vanligt. Nu har jag ju inte bara slarvat, trots att jag visste att den kunde gå ut vilken dag som helst. Nu har jag medvetet valt att inte kolla datumet, fast jag vet att den kan gå ut vilken dag som helst. Då känns det helt och hållet som mitt fel att den måste slängas.


Hur jag än gör så kan jag inte komma ifrån det. Det går inte att fejka brist på vishet. Ibland önskar jag att jag var ett litet barn igen. Att jag inte bara slapp planera saker, utan att jag inte kunde planera saker. För nu kan jag inte låta bli att planera. Min planering brukar ofta vara riktigt bra också, så det känns dumt att inte använda den. Om vi använder någon annans planering och jag sitter inne med en bättre känner jag fortfarande ansvaret på mig om jag inte säger något. Det jag önskar ibland är alltså att inte klara av att komma på en bra planering. Att bara följa med, som ett litet barn, och inte kunna se vad som blev dumt när vi gjorde allt enligt en annan persons planering.


Egentligen spelar det ingen roll här i livet om allt blir ”rätt” hela tiden eller inte. Huvudsaken är att man är glad. Så om jag gör rätt nio av tio gånger och känner mig neutral varje gång, men blir besviken när jag gör fel, så har jag inte tjänat något på att göra rätt. Jag skulle hellre göra rätt fem av tio gånger, vara neutral när jag gjorde fel och bli glad de fem gånger jag har gjort rätt. Synd att det inte går att fejka.


 
ANNONS
 
Ingen bild

Emma

8 juli 2009 15:50

En gång missade jag och Wilhelm ca 500 kr som vi vunnit på trisslotter bara för att vi inte kollade sista uthämtningsdag... :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Erica - 12 november 2018 16:18


  Såhär kan man se ut när man har sköldkörtelsjukdomen postpartum tyreoidit:     Min poäng är att det inte syns om man är sjuk. Det finns så många sjukdomar som inte syns och det är så svårt att veta om folk i ens närhet är sjuka. På den h...

Av Erica - 10 november 2018 17:23


  Nu har jag jobbat drygt en månad på mitt nya jobb och jag ångrar inte en sekund att jag bytte jobb! Visst finns det småsaker som är sämre här en på förra jobbet, men på det stora hela är det mycket bättre! Jag har många fler kollegor, mer struktu...

Av Erica - 30 september 2018 23:53

Imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Jag är helnöjd med beslutet att byta jobb och har höga förväntningar på det nya stället. Nu, såhär kvällen innan det är dags, känns lite som dagen före julafton. Allt är fortfarande möjligt. Kommer jag att ha...

Av Erica - 26 september 2018 02:45

  Nu är jag färdigfirad. Jag är sjungen för fyra gånger, uppvaktad på sängen, skålad för vid två olika tillfällen och överöst med presenter/presentkort. Jag älskar fortfarande att fylla år.   Det känns bra att vara 35 år. Jag har tre barn och n...

Av Erica - 23 september 2018 23:15


"Alla har väl hål i öronen!?!" var den allmänna uppfattningen igår på mitt 35-årskalas. Men där satt jag med ett par superfina SNÖ-örhängen på presentbordet och helt intakta öron på huvudet. Jag vet inte varför jag aldrig har tagit hål i öronen och j...

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se