När jag skulle boka tågbiljetter till Totte och Neo häromdagen och hade loggat in på mina sidor på SJ, valt avreseort, ankomstort, dag, tid, tåg och mobilbiljett, kryssat i poängbetalning, samt fyllt i deras namn, mobilnummer och e-postadress och precis skulle trycka på "Bekräfta" så hände det här:

Det var inte det bästa jag var med om den dagen. Allt var förstås borta när jag startade datorn igen. Men jag hade så sjukt bråttom så jag hade inte ens tid att starta om den direkt. Det känns så surt för att jag bara hade ett klick kvar. Kunde den inte ha kraschat fem sekunder senare!?!

När jag väl hade tid att göra om det visade det sig att jag hade tre klick kvar, men det hade i alla fall räckt om dator hade väntat 30 sekunder med att krascha. Biljetterna hade hunnit bli 20 kr dyrare, men det var ju inte så farligt ändå.

Pappa och jag har satt dit en skjutregel (vilket är det officiella namnet enligt förpackningen) på vår grind in till gräsmattan på baksidan. Det blev jättebra! Vi har köpt ett hänglås också, men det vet vi inte om vi ska sätta dit.

Vi har haft flera problem med grinden. För det första har den inte gått att stänga för att den var för stor. Det har pappa åtgärdat med en rasp och två skruvar. För det andra stod den och slog när det blåste för att det inte gick att stänga den med någon hasp. För det tredje har Neo smitit in och ut som han vill. För det fjärde och värsta så har närmaste grannen tagit sig friheten att gå in genom grinden och lämna hjulspår tvärs över vår gräsmatta.

Nu är alla problem lösta, för stunden i alla fall. Grannens gäst/pappa kom förbi precis när vi var klara och jag högt frågade pappa: "Ska vi sätta dit hänglåset också nu?". Jag såg honom inte förrän jag sa sista ordet. Utan att säga något gick han förbi utanför häcken och in genom deras andra grannes grind istället. De kanske fattar vinken även om vi inte sätter dit hänglåset.

Neo har inte lärt sig hur man öppnar grinden än, men det lär han sig nog snart. Vi får väl sätta dit låset, åtminstone när vi är ute på baksidan och vill kunna sitta still när han springer runt fritt.

Såhär bra blev det:

Nu är mamma och pappa i Göteborg för att fira Neos 2-årsdag. Det är inte klokt att det redan har gått två år sedan han föddes! Men innan vi ska ha kalas ska vi fixa och dona i radhuset.

Det är perfekt att ha både mamma och pappa här för att hjälpa till. För det första kan den ena ta hand om Neo medan jag fixar något med den andra. För det andra så är de bra på helt olika saker. Pappa ska hjälpa mig att sätta upp taklampor och en gardinstång. Mamma ska hjälpa mig att välja gardiner och skura golvet.

Vi får se hur mycket vi hinner med den här veckan. Förhoppningsvis hinner vi klart med de mest störande sakerna. Imorgon ska vi i alla fall börja med att köpa saker som vi behöver för att sätta igång.

Totte har varit på LAN hela helgen så jag och Neo har fått klara oss själva. Vi började helgen med att åka till IKEA med en kompis. Det var roligt och mycket lugnare än att ha med Totte. Fast vad lång tid det tar när man gör allt i Neos takt!

Vi köpte bara två nya möbler, ett litet köksbord och en avlastningsbänk, men hela nedervåningen blev som ny när jag var klar med ommöbleringen. Det är bara soffan och TV:n som står där de brukar.

När allt var färdigt tog Neo och jag en promenad. Det var en stolt och nöjd Erica som vandrade i skogen!

Wokade nudlar med kyckling köpte jag till lunch idag och se vilken söt liten kasse jag fick att bära hem det i! Snacka om att de har anpassat kassarna efter de enportionskartonger de oftast säljer mat i. Perfekt!

Från och med nu bor den här lilla krabaten på mitt jobb:

Hen har en mage gjord av microfiberduk så hen kan göra rent skärmen på datorn jättesmidigt. Dessutom blir jag glad nu när jag alltid har en sköldpaddekompis på jobbet!

Jag hatar kläder som måste tvättas i 30 grader och ska centrifugeras försiktigt eller vanliga linnen som måste tvättas för hand. Det är inte förenligt med min vardag att hålla på och tvätta vissa plagg för sig. Det är inte ens förenligt med min vardag att läsa alla tvättråd och sortera ut vilka plagg som skulle behöva tvättas för sig.

Ändå fortsätter jag köpa de förbannade plaggen med udda tvättråd. Det är så svårt att hitta snygga, färgglada kläder som passar att jag inte kan låta bli att köpa ett plagg bara för att det ska tvättas försiktigt. Så då står jag där igen och har ett helvete när jag ska tvätta.

Oftast slutar det på ett av två sätt. Antingen sorterar jag ut plagget, lägger det i en speciell hög i tvättstugan och tvättar det inte på ett halvår. På det viset känns det värdelöst att äga plagget för jag kan ju nästan aldrig använda det. Eller så tvättar jag plagget i 40 grader tillsammans med de andra kläderna så att det i alla fall ska bli tvättat inom rimlig tid. Då blir det ofta oformligt och förvridet. På det viset känns det ännu mer värdelöst att äga plagget för det är ju inte snyggt och bekvämt längre.

Idag upptäckte jag att min fina, dyra, bekväma, nya blåa kofta sitter som en oformlig trasa på kroppen efter sin första tvätt. Tvättrådet säger 30 med sträck under och jag kan inte tänka mig annat än att den är tvättad i 40 grader med alla andra kläder. Jag blir både arg på mig själv för att jag gör såhär och ledsen för att min snabbt nyblivna favoritkofta redan är förstörd.

Det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill sluta plåga mig själv såhär. Det finns inte en chans i världen att jag ska hinna tvätta allt separat, så det är bara att glömma. Men jag orkar inte bli besviken varje gång jag köper ett nytt plagg som blir förstört efter första tvätten.

Jag kanske ska sluta med kläder överhuvudtaget. Jag kan gå runt invirad i handduk resten av mitt liv. Nej, men jag kanske seriöst bara borde köpa kläder som ska tvättas i 40 grader. Men då kommer jag vara ledsen för att jag inte har några fina kläder istället. Jag ser ingen lösning som skulle kunna göra mig glad.

Dagens dåliga händelser avlöste varandra med sjukintyg för VAB, vårdcentralbesök och snorkig sköterska i topp. Inte blev det bättre av att jag helt och hållet har tröttnat på de jobbiga glasögonen, men inte känner mig tillräckligt frisk att ha linser igen. Dessutom har jag noll engagemang att göra eller planera någonting överhuvudtaget så länge jag inte vet när Neo och jag är friska igen.

Totte fick många frustrerade sms idag. Han måste verkligen ha förstått hur illa det var för han kom hem från jobbet med en uppiggande bukett blommor till mig. Superfin, grön och rosa var den också! Tack, älskling!