Jag har upptäckt att den andra likadana BH:n jag köpte och den likadana svarta BH:n inte alls var likadan. De var likadana som varandra, fast olika färger, men de var inte likadana som min gamla trasiga BH och den nya jag köpte först. Suck!

Nu har jag därför gått tillbaka till butiken igen för att köpa en på riktigt likadan. Det gick bra, men det tog ett tag innan jag hittade den. Jag tror att jag köpte den sista som var kvar i min storlek. De inte så likadana BH:arna har jag fortfarande kvar också. De verkar rätt så bra de också.

Aldrig förut har jag haft såhär många nya BH:ar samtidigt. Men i gengäld har jag slängt flera gamla BH:ar som jag inte har använt på flera år. Totalt sett känns allt bra!

Den här helgen har jag haft hela lägenheten för mig själv. Medan Totte och Neo hade det bra på landet, tog jag fram och sorterade saker som fortfarande inte kommit i ordning sedan inflytten för snart två år sedan. Det var jätteskönt att kunna sprida ut sig i hela lägenheten och fixa långt in på natten utan att bli störd!

Det mesta blev egentligen bara värre den här helgen. Jag har tagit fram en massa saker och blandat runt dem, med det var väldigt lite jag faktiskt hann få ordning på. Jag skulle behöva minst en helg till. Men några få saker blev bättre. Jag lyckades till exempel sätta upp tavlorna vi fick på smekmånaden över sängen. Fint!

*snyft*

Min favorit-BH har varit trasig ett tag nu. Den här veckan gick jag äntligen och köpte en ersättare. Jag var smart nog att kolla vilket märke det var och gå till just den affären för att köpa en ny. När jag kom hem visade det sig att det inte bara var samma märke, utan faktiskt en helt likadan! Lycka!

Oftast är det ju så med kläder att när de går sönder finns inte just den sorten till försäljning längre. Modet ändras hela tiden. Jag brukarha tur om jag ens hinner köpa den första innan de slutar säljas för jag går gärna och rekar en dag och kommer tillbaka nästa vecka för att köpa. Men det gäller kanske mest kläder man har utanpå. Jag har faktiskt aldrig försökt köpa en likadan BH förut.

Totte hörde min lycka när jag kom hem och föreslog någonting jättebra: att jag skulle köpa en till. Världens bästa idé, tyckte jag, och gick och köpte inte bara en utan två till, fast en svart och en beige. Nu behöver jag inte ens hålla tummarna och leta på stan nästa gång en går sönder, för jag har redan två till hemma. Perfekt! Man borde göra så oftare!

Här är min gamla BH och min nya som jag köpte först:

När vi flyttade för två år sedan var det många saker som stuvades undan och föll i glömska. Den här duschgelen, Snow Fairy, var en av de undanstuvade sakerna som sedan har dykt upp och irriterat mig. Tankarna har varit "Suck, inte en till duschgel i flyttlådorna, jag har ju redan fyra i duschen!" och "Varför är den här duschgelen halvfull? Jag tycker säkert inte om den.".

Vid storstädningen av badrumsskåpen gav jag ändå Snow Fairy en chans och tänkte "Jag får väl ta slut på den här då, så är jag av med den sen.". Den har stått i duschen några veckor i väntan på sin tur och nyligen blev det dags att använda den.

Jag kom ut ur duschen mållös efter användningen. Den är ju helt underbar!!! Den är rosa, glittrig och luktar tuggummi på tub, ni vet sådant där rosa, mjukt tuggummi i kort, tjock, vit tub med rosa lock, som fanns när man var liten! Jag blir glad bara av att tänka på att duscha! Den måste ha varit halvfull bara för att det var den duschgelen jag använde precis när vi flyttade och jag slängde ner den i en låda som jag sedan inte hittade, för det kan inte ha att göra med att jag inte tyckte om den!

Så nu vill jag rikta ett stort tack, och förlåt för dröjsmålet, till den genialiska person som har gett mig denna duschgel. Tack! (Jag tror att jag fick den av min systers sambo, eller möjligen av min syster, men det är så länge sedan nu att jag faktiskt inte kommer ihåg. Den kanske inte ens är min, nu när jag tänker efter. Den kanske är Tottes. Den är trots allt rosa.)

Har ni sett TV-programmet Isabellas bröllop som gick på TV för ett antal år sedan? Isabella hade bestämt sig för att gifta sig och tog hjälp av TV-produktionen för att hitta en lämplig man att göra detta med. Men hon tog inte hjälp på det vanliga TV-sättet där ett gäng killar får slåss om hennes uppmärsamhet och bli utröstade en efter en tills bara drömprinsen finns kvar. Nej, hon dejtade killarna en i taget, efter ett helt annat upplägg.

Datumet för bröllopet var redan bestämt. Isabella fick en kille tilldelad sig och sedan var det upp till henne att bestämma hur länge hon ville dejta honom. Om och när hon bestämde sig för att säga "hejdå" till honom så fick hon en ny kille att dejta och den första killen var ute ur leken. Den kille hon dejtade dagen för bröllopet var den hon skulle gifta sig med.

Det här sjuka upplägget innebar ju att hon kunde säga "hejdå" till en hyfsat okej kille, utan att veta om killen hon skulle dejta härnäst var bättre eller väldigt mycket sämre. Om den första killen till sist visar sig vara den enda som hon överhuvudtaget kan tänka sig att leva sitt liv med så får hon ändå inte välja honom.

I och för sig fungerar det väl nästan såhär för oss alla i verkligheten. Vi har några pojkvänner efter varandra och den vi är tillsammans med när det börjar kännas rätt att gifta sig och skaffa barn är den vi gifter oss med. De två enorma skillnaderna är dock dels att vi kan gå tillbaka till en kille vi har dumpat när vi inser att vi gjort ett misstag, om han fortfarande är intresserad, dels att vi inte har bröllopsdatumet bestämt i förväg, så vi kan välja att aldrig gifta oss om vi inte hittar den rätta. Dessa två skillnader är avgörande och får Isabellas upplägg att verka helt vansinnigt.

Nu till saken: Jag känner mig som att jag lever i TV-programmet Isabellas bröllop - husversionen. Vi kan kalla det Ericas familjs flytt. Av någon anledning är det här upplägget, att man bara får titta på en i taget och inte kan gå tillbaka om man har sagt nej, väldigt vanligt på husmarknaden. Vi har i och för sig inte bestämt ett flyttdatum än, men Neo blir större och större, så vi kan inte vänta hur länge som helst. Varje gång vi går på en visning finns det saker jag tycker om med huset och saker jag är mer tveksamma till. Om vi någon gång lyckas gå på två visningar samma vecka kan jag ganska lätt jämföra husen och säga vilket jag tycker bäst om. Men så länge vi bara får se ett hus i taget är det helt omöjligt! Ska man slå till när man inte är helt nöjd eller ska man vänta och hoppas på att det dyker upp ett bättre hus, fast det kanske aldrig dyker upp något som ens är hälften så bra?

Jag vill leka Bachelorette med husmarknaden istället! Ge mig mig ett stort urval hus samtidigt. Se till att inget av dem kan bli sålt till någon annan förrän jag har bestämt mig för att sålla bort det. Låt mig få besöka den handfull bästa husen många gånger och in i det sista få jämföra de två bästa innan jag bestämmer mig. På det sättet skulle jag vara mer säker på att det inte fanns något annat som passade mig bättre.

Det värsta är att saken helt klart inte blir bättre av att jag är sugen på att flytta till Uppsala och Totte till och med har sagt vid några tillfällen att han skulle kunna tänka sig det. Vi vet med andra ord inte ens vilken stad vi ska leta i. Men jag tänker mig att en flytt till Uppsala inte kommer att ske förrän om åtminstone ett par år. Då vill jag helst ändå flytta till en villa i Göteborg först, för jag vill inte bo kvar i den här lägenheten så länge till. Men vi vet inte om vi någonsin kommer att flytta till Uppsala, så när vi letar villa i Göteborg nu så vet vi inte om den bara ska passa vår familj med max ett barn till och Neo i max femårsåldern, eller om den ska passa alla barn vi vill ha tills de flyttar hemifrån. Isabella visste i alla fall vad hon letade efter. Vi vet ibland inte alls vad vi håller på med.

Vi har bytt ut vårt soffbord till ett tvådelat, mindre bord. Nu har Neo mer plats att leka på golvet. Vi kunde ändå inte använda vårt stora bord, för Neo tog allt vi lade där. Nu ryms bara det han får leka med. Om vi behöver mer plats när han sover, t.ex om vi ska äta framför TV:n, går det att dra isär borden för att få mer plats. Perfekt!

Livet är tusen gånger bättre nu, sedan jag fick börja använda linser igen! Tyvärr får jag fortfarande inte ha linser på natten, så det är inte riktigt så bra som förut, men det är betydlig bättre. Nu ser jag när jag duschar, Neo kan inte sno min syn stup i kvarten och jag ser instruktören från alla vinklar på BodyPumpen.

Det negativa är att jag fortfarande måste ha glasögon i sängen när jag kollar på TV innan jag ska sova. Dessutom måste jag sätta i och ta ur linserna varje dag.

Nu har jag i alla fall skaffat nya glasögon med rätt styrka. De är större också så att jag slipper vrida på huvudet så mycket när jag ska titta på olika saker. De är lite mer som att ha linser än mina gamla glasögon.