Nu är lägenheten visningssnygg igen. Jag stannade uppe halva natten och bar ner grejer till källaren, dammsög och fixade. Se så fint här är:

Det var en person som ville ha förhandsvisning. Igår kväll när jag fick veta det var det bara att kavla upp armarna. När hela lägenheten var färdigfixad fick jag bara tre timmars sömn innan det var dags att gå upp igen och åka till jobbet.

Mäklaren ringde när visningen var klar. Hon berättade att de inte ville lämna något förhandsbud. Däremot lät det inte som att det skulle vara helt omöjligt att de är med i en budgivning efter de öppna visningarna. Jag hoppas verkligen att allt mitt slit i natt leder till ett bra slutpris för oss!

Vi har en stor vit vägg i lägenheten, där det inte går att sätta upp tavlor för att den är för hård för att spika i. Den väggen behövde en tavla inför visningen, tyckte stylisten. Totte och jag gav oss ut på jakt efter en plansch eller något som gick att tejpa upp och kom hem med walldeco från Clas Ohlson.

Såhär fint blev det:

Jag är jättenöjd med resultatet. Jag är sjukt onöjd med det faktum att vi inte har kommit på den här idén förrän nu när vi ska flytta ut. Varför orkade vi spendera två timmar på ett shoppingcentrum med Neo endast i jakt efter något att piffa till väggen med, nu när vi ska sälja!?! Varför har vi inte gjort det tidigare, bara för att det skulle vara trevligare att bo här då!?!

Pengar är en stor motivation hos min käre make. Duktighet är en drivkraft hos mig. Nu när mäklaren och stylisten säger att vi ska sätta något på väggen för att sälja lägenheten för så mycket pengar som möjligt blir det fart på oss. Totte gör det för pengarna. Jag gör det för att få höra mäklaren säga hur fin lägenheten är nu jämfört med hennes första besök. När man inte ska flytta är det mycket svårare att få den där direkta bekräftelsen på att det var rätt att sätta upp dekorationer på väggen. Att man själv blir nöjd är sällan en tillräcklig motivation. Dessutom har man aldrig så tajt tidsplan som när man säljer, så det känns aldrig värt det att prioritera bort allt annat och bara få sådant här småfix gjort.

I radhuset ska vi verkligen försöka fixa det snyggt på en gång. Målet är julafton. Då ska inte bara alla flyttkartonger vara uppackade och allt vi inte behöver vara slängt. Huset ska vara inrett och hemtrevligt också. Vi ska ha gardiner, mattor och tavlor. Men självklart kan vi inte ha det som på en visning. För att det ska gå att bo i huset måste vi ju ha papperskorgar framme och TV-sladdar inkopplade. Fast jag ska tänka visning när jag dekorerar och bara lägga till sådant som verkligen behövs för att vi ska trivas med hur praktiskt det är.

Inför fotograferingen av lägenheten hade vi en stylist här som gav oss tips. Han blev förälskad i vårt rosa trevånings kakfat och tyckte absolut att vi skulle ha det framme med cup cakes i.

Först tänkte jag baka egna. Sedan fick vi lite tidsbrist, så jag bestämde mig för att köpa från ICA sådana som jag åt för att fira min nya deltidstjänst som kvalitetskoordinator. Men de fanns tyvärr inte att få tag på, så jag ändrade mig igen och bakade egna. Fast jag inspirerades av de från ICA så mina blev väldigt lika.

Min cup cake som jag bakade:

ICA:s cup cake som jag åt förut:

Fotografen har precis varit här och tagit bilder på lägenheten. Annonsen går ut på torsdag. Det har aldrig varit såhär snyggt i den här lägenheten förut. Men det är ganska opraktiskt också just nu. Totte saknar datorn. Jag saknar mest smågrejer som linsvätska, korsordstidningar och papperskorgar.

Såhär fint är det här nu:

Totte kom hem med blommor och en korsordstidning till mig idag, efter att han varit och gungat med Neo medan jag planerade flytten. Jag tittade inte argt på honom, fortsatte inte med det jag höll på med och kastade inte skiten på golvet (som han gjorde när jag kom hem med blommor och choklad till honom på vår bröllopsdag och han satt och spelade dataspel).

Istället blev jag glad, log mot honom, sa "Tack!" och gick och satte blommorna i vatten. Även om det är jag som har fått blommorna idag, så känns det på många sätt som att jag har gett Totte en present också, i form av min glada reaktion. Jag önskar att jag också hade fått en sådan reaktion i present av honom på vår bröllopsdag!

Första möbeln till radhuset är redan inhandlad och ihopbyggd. Det är en TV-bänk som vi ska ha istället för den otympliga byrån vi alltid har haft TV:n på. Den är svart och vit med högblanka lådfronter, alltså matchar den flera av våra bokhyllor (och nu innan flytten även köket). Riktigt snygg!

[Bild]

Att vi har köpt den redan nu är för att den ser mycket bättre ut än byrån när vi ska ha visning av lägenheten. Den är visserligen lite för stor för det här vardagsrummet, men det ser ändå bättre ut än innan.

Vi har lagt ner planerna på att åka utomlands sista minuten, nu när vi plötsligt har en lägenhet att sälja. Det är bara det att det är så fruktansvärt varmt här i Göteborg att man nästan tror att man är utomlands. Nu längtar jag inte bort till värmen, snarare bort till poolen, havet, svalkande drinkar och ledighet. Men istället är vi instängda i en supervarm lägenhet hela dagen med skatteuträkningar, adressändringar och visningsstädningar att göra. Lite semester efter den här semestern vore inte fel.

Men jag borde verkligen inte klaga. Jag är jätteglad att vi hittade vårt radhus nu när vi har semester. Det skulle vara ännu mer olidligt att försöka hinna med alltihop samtidigt som vi båda jobbar heltid. Värmen är också att föredra framför kyla, t.ex om vi hade hittat radhuset i januari och jag skulle stå med dubbla koftor och packa kartonger med stelfrusna fingrar som vägrar att böja sig. Nej, det här är egentligen perfekt! Vi ska nog hinna med att åka och bada lite också.

Nu önska jag bara att stylisten kunde komma hit fortare än kvickt, så att jag kunde börja packa ner allt som inte ska vara kvar i lägenheten på visningen, och åka i väg med det till vårt Shurgard-förråd. Jag vill börja nu på en gång! Fast jag vill verkligen tänka efter före också, så att kartongerna är lätta att packa upp i radhuset. Det är så mycket saker som aldrig fick en riktig plats här, så det är svårt att veta vad som egentligen ska ligga i samma kartong inför uppackningen. Synd!

Totte: De där ljusstakarna har du typ inte använt på fem år. Släng dem!

Jag: Nej, de där ljusstakarna har jag saknat i typ fem år. Nu när jag äntligen har hittat dem vill jag förstås använda dem!