Totte och jag har hittat ett område vi vill bo i. Det ligger inte så långt från vårt nuvarande hem, så vi behöver inte byta BVC eller gym. Men det är ett familjevänligt område med hus istället för detta opersonliga område med lägenheter.

Problemet är att vi inte har lyckats få ett hus i det området. Vi var med på budgivningen av ett hus där, men den andra köparen hade helt enkelt mer pengar. På visningen av det huset upptäckte vi att en familj från vår föräldragrupp bodde mittemot. Det fick oss bara att vilja bo där mer.

Inte långt efter detta berättade de från familjegruppen att en granne ska flytta så vi fick deras telefonnummer. Igår var vi där och tittade i förhoppning om att få köpa deras hus utan budgivning. Efter många om och men lade vi ett bud som de inte gick med på. Nu hoppas vi på att få huset ändå genom budgivning. Frågan är om det blir dyrare eller billigare än budet de inte gick med på. I värsta fall blir det för dyrt för oss och vi mister det här huset också till en annan köpare.

Vi får se hur det går. Vi har inte bråttom att flytta och det här kan väl inte vara det sista huset som säljs i det området någonsin. Men det vore skönt att veta hur det blir.

Allt dåligt i mitt liv just nu går att härleda till mina kläder. Framförallt har jag hamnat i en ond cirkel som gör att jag får för lite sömn, på grund av mina kläder. Jag har ytterst få kläder som jag kan tänka mig att ha på jobbet. Om jag inte tar fram kläder kvällen innan måste jag gå upp jättetidigt för att hinna välja kläder på morgonen. Den tanken ger mig sådan ångest att jag aldrig vill gå och lägga mig och då får jag ännu mindre sömn. Det andra alternativet är lite bättre. Om jag lägger fram kläder kvällen innan kan jag sova längre på morgonen. Men jag skjuter på det så länge jag kan på kvällen eftersom jag nästan inte har några kläder jag kan välja. Till slut är det dags att lägga sig och då måste jag vara uppe en lång stund till för att välja kläder. Då får jag för lite sömn igen.

Att jag blir irriterad på Totte är också mina kläders fel. När jag går omkring hela kvällen och har ångest över att välja kläder är jag inte på mitt bästa humör för att ha tålamod med allt Tottes slarv. Dessutom är många av de kläder jag bara har på mig hemma ganska obekväma också, så det gör ju inte mitt humör bättre.

På jobbet är jag inte riktigt lika självsäker och tuff som jag brukar vara. Det beror bara på att jag inte har lika professionella kläder som vanligt. Vissa kläder är dessutom jobbiga att sitta i, så jag sitter obekvämt vid skrivbordet även när ingen ser mig. Då blir det svårt att jobba.

När jag ska på föräldragrupp och andra saker, känns det nästan som att jag inte vill gå, ibland, bara för att jag inte har något bra att ha på mig. Det är tråkigt för jag vill verkligen vara social, speciellt med andra föräldrar till bebisar nu.

Så varför kan jag inte ha några av mina kläder då? Jo, en anledning är gravidvikten som hänger sig kvar. Konstigt att jag lyckades ha kläder på jobbet när jag var gravid då, kan man tycka. Men det är inte så enkelt. Jag har tagit undan alla gravidkläder med påsydda mjukisband i midjan och extra utrymme för magen. Min mage är ju inte stor längre så de kläderna ser bara löjliga ut på mig nu. Men mina lår är fortfarande stora och rumpan och överarmarna också. Mina vanliga kläder är därför för små och mina gravidkläder är fel form.

De få kläder jag kan ha är ofta fulla med små bebisspyor eftersom Neo gärna spyr på mig minst en gång om dagen medan Totte inte gärna tvättar åt mig en gång om dagen och jag själv har fullt upp med att jobba, ha ångest över vad jag ska ha på mig och bli spydd på, så jag hinner inte tvätta. Dessutom är två av mina få linnen uttöjda i urringningen från den tid då jag ammade och krånglade av mig halva linnet åt fel håll flera gånger om dagen. Så om jag har dem halkar de ner och blottar BH:n hela tiden. Jag har flera tunikor som passar bra, men de kan jag inte ha för att jag inte har några byxor som passar. Jag tror att jag har en del tjocka, långärmade tröjor som passar också, men det skulle bli för varmt nu när det fortfarande är sommar.

Jag skulle verkligen behöva köpa en uppsättning seriösa kläder att ha på jobbet, tills jag har lyckats gå ner i vikt. Problemet är att vi har väldigt ont om pengar nu och de pengar vi har känner jag inte för att lägga på tjockis-kläder. Det går nog fortare att gå ner i vikt än att få råd att köpa kläder. Om nu inte min brist på sömn leder till att jag aldrig orkar träna. Det är en ond cirkel alltihop och det är kläderna som är boven!

Vi har en stationär dator hemma och jag har en laptop. Dessutom har jag en jobblaptop där jag har en del privata grejer för att det är den enda dator jag har tillgång till när jag reser i jobbet. Min iPhone och min iPad fungerar till viss del som datorer också. Man tycker att alla dessa datorer borde göra att man alltid har tillgång till det man behöver, men så är det verkligen inte.

Dropbox har gjort mitt liv mycket enklare, för då kan jag öppna dokument jag har sparat på en annan dator. Men kruxet är att jag bara kan öppna och titta på filerna på min iPhone och iPad, inte ändra i dem eller spara nya. Vår stationära dator har saknat Office-paketet i ett år nu, så även där blir det problem om jag vill ändra något. Bilder laddar jag automatiskt upp från min iPhone, men de tar så stor plats att jag måste rensa Dropboxen ofta. Så sedan kommer jag bara åt bilderna från den dator jag använde när jag rensade Dropboxen.

Skrivaren vi har funkar bara med sladd. Det går alltså aldrig att skriva ut från iPhone eller iPad. Laptop går bara att skriva ut från om man ställer den på skrivbordet, och skrivbordet är ofta svårt att komma åt när Totte sitter där vid den stationära datorn. Från den stationära datorn kan man skriva ut, men inte Office-dokument, och inte när Totte sitter där. Jag skulle faktiskt påstå att det 90% av tiden känns som att det inte går att skriva ut alls när man vill. Detta gör också att man inte blir särskilt sugen på att skapa sitt worddokument; man vet ju redan att man inte kommer att kunna skriva ut det.

Vissa saker går bra att göra via appar på iPhonen och iPaden, men känns ändå som en nödlösning om man aldrig får använda en dator och göra det "på riktigt". Blogga är en sådan sak, inte minst för att fet stil inte funkar på appen. Men även för att man inte kan läsa sina egna gamla inlägg från ett år sedan på appen. Facebook är en annan sak som går bra med app, men man vill kolla på dator ibland. Och att surfa på internet går ju oftast bra, men ibland känns i alla fall iPhonen för liten för att man ska få bra överblick.

För att sammanfatta det hela har alla dessa datorer lett till ett behov av att använda flera olika datorer varje dag, snarare än att leda till att man alltid har en dator när man behöver en. Det är riktigt irriterande och jag hoppas att vi kan hitta en lösning på det här snart. Idag hittade vi i alla fall Office-skivan så att vi kan installera Office-paketet på den enda datorn som alltid har skrivare. Nu kvarstår bara problemet att den datorn också alltid är upptagen av Totte.

Vilken ful ring hon har på sig idag! Vad stor och konstig den är. Och den passar ju inte alls ihop med den där andra ringen hon har på samma finger. Jag har aldrig sett henne ha den förut.

Men vänta nu, hon har ju gift sig sedan jag såg henne sist! Det är ju på det fingret ringen sitter! Oj då! Ja, man har olika smak!

Precis när jag var färdig med mitt förra blogginlägg märkte jag en till riktigt dålig sak med appen. Jag läste nämligen igenom mitt inlägg och hittade ett stavfel. (Det blir så lätt stavfel när man skriver på mobil.) Då insåg jag att man inte kan redigera inläggen man har lagt upp. Det kan man ju till och med göra på Safari! Ska jag behöva logga in på Safari med mobilen för att fixa stavfelet!?!

Nu har appen kommit och jag är inte imponerad! Det går inte att använda fet stil, vilket är mitt signum i början av varje stycke. Jag måste alltså fortsätta med att gå in på datorn i efterhand och snygga till inläggen. Av någon anledning går det inte att låta ett inlägg ingå i flera kategorier heller. Tråkigt!

Här har jag försökt lägga in en blankrad. Jag hoppas för allt i världen att åtminstone det fungerar! Bilder går att lägga upp om man har dem på mobilen. Jättebra! Då var det i alla fall en stor vinning med appen. Bilderna jag hade laddat upp till bloggens bildarkiv på datorn innan vi åkte kommer jag dock inte åt. Konstigt!

På min andra blogg som handlar om Neo lägger jag även upp videoklipp ganska ofta. Om jag inte missförstår appen så kan man med appens hjälp ladda upp videoklipp som man har filmat med mobilen till bloggens videoarkiv. Men man kan inte skriva ett inlägg på bloggen med ett videoklipp, vare sig man har det i videoarkivet eller på mobilen. Dumt!

Det kommer nog att sluta med att vi köper en ny lap top till slut ändå. Enda sättet att smidigt och snabbt kunna göra snygga, kompletta inlägg är tydligen att ha en smidig liten dator nära till hands. Jag är besviken!

Nu har vi dragit till landet på semester och ska vara borta i två veckor. Bloggplatsens app har inte kommit för iPhone än, så jag tog med mig min lap top för att vara säker på att kunna lägga upp bilder på bloggen. Men när jag startade datorn igår var den bara svart. Det tog mer än ett dygn och massor av fixande av min make datorexperten innan vi kom på att datorn var inställd på att visa bilden på skärmen som står hemma på vårt skrivbord. Så himla irriterande!

Efter ännu mer fixande är vi rädda att det inte går att ställa om den till att visa bilden på lap topen igen utan att ha den externa skärmen inkopplad. Vi ska starta den i felsäkert läge igen imorgon och se om vi kan fixa det, men just nu är den så varm att den stänger av sig själv bara man startar den.

Det jobbiga nu är att det är så nära att jag ska kunna lägga upp bilder på bloggen och ändå så långt bort! Jag borde verkligen ha stängt av visningen på den externa skärmen sist jag använde datorn hemma! Nu sätter jag allt mitt hopp till att appen ska komma inom ett dygn. Annars får jag datorabstinens!

Totte fyllde år igår och Neo, Valdemar och jag firade honom med presenter och kladdkaka. Först hade jag tänkt laga mat till honom, dagen till ära, men det slutade med att han tog över den biten. Han hade fått välja mat själv och valde fajita, vilket jag aldrig har lagat förut. Han var tvungen att förklara exakt hur jag skulle göra hela rätten. När jag sedan ställde mig i köket och började så frågade han om han fick vara med. Absolut! Han älskar ju att laga mat, så det var egentligen en bättre födelsedagspresent till honom att han fick laga maten själv, än om han hade varit tvungen att äta min misslyckade matlagning!

Efter maten fick han sina presenter. Av Neo fick han en smidig matlåda indelad i mindre portioner som man kan frysa in hemmagjord barnmat i. Av Valdemar fick han jordgubbssnoppare. Av mig fick han en pizzasten, en mortel, en grillpanna och ett förkläde. Vi ville alla försäkra oss om att Totte stannar i köket där han hör hemma. Ha, ha, ha! Nej, han hade faktiskt önskat sig det mesta av det där. Vi älskar när han lagar mat, men vi skulle aldrig tvinga honom om han inte ville!

Grattis, älskling!